Synhjälpmedel

Genom att ändra storlek och kontrast kan objekt bli enklare att se med en nedsatt syn. Det skiljer sig mycket mellan olika synskador vilken storlek, kontrast och ljusnivå som är bäst, men tekniken för att förändra dem är densamma:

Rätt belysning

Vilken belysning som är ”rätt” varierar, men det man strävar efter är så bra kontraster som möjligt utan att bli bländad. I vissa situationer kan en liten ficklampa vara lösningen, i andra en kombination av allmänbelysning, bordslampa och solskydd.

För personer som är extra bländningskänsliga kan en för skarp belysning sätta ner synförmågan tillfälligt, även när ljuset minskat. Att behöva sitta i ett väntrum eller passera en korridor med mycket sol genom fönstren på väg till besöksrummet kan därför påverka hela besöket hos till exempel en audionom.

Det är också viktigt att erbjuda anpassad belysning när man visar nya hjälpmedel eller funktioner.

Ändra storlek med hjälp av optik

Ett exempel på ett optiskt hjälpmedel är ett förstoringsglas. Detta är snabbt och enkelt att använda, och påverkar inte överblicken lika mycket som andra alternativ, eftersom man själv flyttar glaset över bilden/texten. Det finns också många varianter, alltifrån de vanliga förstoringsglasen med ett skaft man håller i, till luppar med stativ, luppar med infattning som kan bäras som ett snyggt halsband och luppar som man använder som glasögon. Även kikare och en del mikroskop är exempel på optik för att ändra storlek.

Gemensamt är att ju större förstoring, desto tjockare glas. Det blir också en förvrängning av bilden i ytterkanterna, och man är beroende av rätt avstånd mellan luppen och det man vill förstora.

Förstora digitalt med hjälp av kamera och skärm

I takt med att de digitala kamerorna blivit fler, bättre och billigare har också lösningar där dessa kopplas ihop med en skärm för att fungera som digitala förstoringsglas blivit allt fler och bättre. Idag kan de flesta mobiltelefoner användas genom att man använder kameran och skärmen. Det finns appar som kan anpassa bilden, till exempel göra så att svart text på vitt papper i stället visas som gul text mot svart bakgrund.

Det finns också många produkter som är framtagna just för att användas som förstoringsglas för personer med nedsatt syn. Dessa finns också i många olika storlekar, modeller och former, allt ifrån handhållna till stativ och som glasögon.

Därutöver finns större, stationära system där man kan lägga en hel bok under för att kunna läsa texten på en datorskärm.

Dessa brukar i dag benämnas läskameror, eller lästv, men har tidigare benämnts förstorande kamerasystem, CCTV och magnivisioner.

Program som förstorar bildskärmen

Både i datorer och mobiltelefoner finns idag program som förstorar bilden, så att endast en liten del av den ursprungliga skärmen syns, men då större. Normalt sker förstoring exakt av bilden, vilket gör att bilden blir kantig, så kallat pixelerad. Detta syns mer ju större förstoring man har. Till Windows finns program som kan i stället för att förstora pixel för pixel kan byta ut text mot större bokstäver, som då kan bli helt skarp i kanterna.

På bildskärmen märks direkt hur överblicken försvinner. Redan vid två gångers förstoring försvinner 75 procent av skärmens information, så att man måste flytta runt för att kunna se den. Detta behöver kompenseras med att man lär sig var på skärmen saker finns vid olika tillfällen.

Tack vare lagstiftning i USA följer i dag någon form av förstoringsprogram med alla de vanliga systemen, som Windows, Mac OS, iOS (iPhone och iPad) och Android. Det finns framför allt till Windows hjälpmedelsprogram som förstorar betydligt bättre än de medföljande, och som även har fler funktioner för att ändra kontraster, följa med det som händer på skärmen med mera.

De vanligaste förstoringsprogrammen för Windows är Zoomtext och SuperNova.

Dessa program går också att få som en kombination där information blir uppläst med syntetisk röst och/eller presenterad i punktskrift.

Om man har hörselrester kan återkoppling via tal och ljud användas för att kompensera för synbortfall.

Daisyspelare och fickminnen

En inläst bok har den nackdelen jämfört med en tryckt bok att den är svårare att bläddra i. För att förbättra detta finns ett format som kallas Daisy, en förkortning av ”Digital Audio-based Information System”, och är en digital teknik som strukturerar ljud, text och bild på ett sätt som gör det enklare att söka i texten. Bland annat Myndigheten för tillgängliga medier, MTM, gör i dag alla sina talböcker i detta format. Läs gärna mer om det på MTM Daisy-teknik.

För att läsa, hoppa och söka i böcker behövs en uppspelare. Det finns flera olika, där den största skillnaden är hur den får tillgång till boken – om man ska stoppa in en cd-skiva med boken på, kopiera från en dator till ett minne i läsaren eller om läsaren själv kan ladda ner önskad bok via internet.

En del daisyspelare kan också användas till att spela in egna ljud och meddelanden på. Att använda egna inspelade meddelanden i stället för att skrivna anteckningar för att komma ihåg saker kan vara användbart, och produkter som erbjuder detta kallas fickminnen. Det finns fickminnen som också kan fungera som daisyspelare, men också fickminnen som endast har den funktionen.

Till de flesta mobiltelefoner finns i dag appar som gör dem möjliga att använda som både daisyspelare och fickminnen. Fördelen är att man kan använda samma teknik, sin mobiltelefon, till många olika saker. Nackdelen är att mobiltelefoner inte är optimala att använda utan syn, utan är svårare att lära sig, samt att det drar på samma batteri som telefonen.

Ledfyrar

Har man en god riktningshörsel kan man navigera mot ett ljud. Därför finns ledfyrar, även kallade ljudfyrar, som med ett oftast knäppande eller pipande ljud ger riktningen till sin position. Dessa används oftast ovanför ytterdörrar för att det ska vara lätt att hitta fram till dörren när man är utomhus, men de används också till exempel i vissa trafikljus. I trafikljusen ger de också ytterligare information genom att de har en snabbare takt när ljuset är grönt än när ljuset är rött. En del är på konstant, medan andra kan aktiveras med en fjärrkontroll eller mobilen när man behöver dem.

Talsynteser och skärmläsare

All tillgänglig, digital text du når via datorer och mobiler, till exempel på en webbsida, i ett dokument eller meddelande, går att få uppläst av en syntetisk röst. Dessa röster, som kallas talsynteser, är programmerade med uttalsregler för ett visst språk och dialekt, så att texten den tar emot omvandlas till ljud som liknar mänskligt tal på det språket och dialekten.

Det svåraste är att veta vilken av all text som är relevant att få uppläst. Ett dokument eller ett meddelande vill oftast läsas rad för rad eller löpande från början till slut, men på en webbsida är det sällan intressant att läsa all text från övre vänstra hörnet till nedre högra. Det vanligaste är att den relevanta informationen, som artikeln eller sökresultatet, syns på mitten av skärmen för att den ska uppfattas först av synen.

En skärmläsares uppgift är därför att dels så långt det är möjligt ge aktuell information vid rätt tillfälle. Till exempel om man stänger ett dokument och får frågan om det ska sparas, behöver frågan och vilken knapp som är aktiv läsas upp. Får jag informationen ”Ska ändringarna sparas? Ja knapp” så vet jag att om jag vill spara trycker jag Enter, vill jag inte spara behöver jag leta upp en Nej-knapp. Om skärmläsaren inte ger information om att frågan kommit är det inte lätt att förstå var man hamnat, varför och vad man ska göra.

Dels ska en skärmläsare ge användaren möjlighet att navigera på skärmen beroende på vilken information som efterfrågas för stunden. Det finns till exempel funktioner som att hoppa till nästa rubrik på en webbsida, att starta en uppläsning av text från aktuell position och framåt, att berätta vad klockan är (står normalt i ett hörn av skärmen för att vi alltid ska ha den informationen tillgänglig för ögat) och så vidare.

Skärmläsare har också inställningar för hur mycket information som ska ges, och med vilken röst. Ett exempel är vad som ska höras när man själv skriver text. Är man ovan vid tangentbordet kan det vara viktigt att varje tecken som skrivs läses upp, och vid mellanslag dessutom hela ordet som skrivits. En person som är van att skriva kan däremot vilja endast ha ordet uppläst för att få flyt i skrivandet och inte störas av för mycket tal.

Att ställa in en skärmläsare ”rätt” handlar om att göra en avvägning så att så lite relevant information som möjligt missas, samtidigt som den stör så lite som möjligt med ovidkommande information. Kommer för mycket information är det lätt att sluta lyssna på all information och därför missa viktig information.

De flesta skärmläsare kan utöver att skicka information som ska läsas upp av en talsyntes också skicka information till en punktskriftsdisplay om en sådan är kopplad till produkten, så att den kan läsas i punktskrift.

I Windows finns en inbyggd skärmläsare, men denna är otillräcklig för de flesta användare med nedsatt syn. De vanligaste skärmläsarna är JAWS och Dolphin ScreenReader. I kombination med förstoring heter de Fusion och SuperNova.

I iOS, som iPhone och iPad använder, finns en skärmläsare som heter VoiceOver.

I Android som de flesta smarta mobiler utom iPhone använder, heter skärmläsaren TalkBack.

Talande hjälpmedel

Det finns många vardagsprodukter som ger sin information på en liten display. Därför har det tagits fram många hjälpmedel som kompletterar eller helt ersätter displayen med uppläst information. Exempel på detta är talande vågar, talande termometrar och talande klockor.

I dag går detta ofta också att uppnå med hjälp av lösningar för smarta hem och en mobiltelefon med skärmläsare.

Käppar

Den vita käppen har två olika funktioner – dels signalerar den till omvärlden att personen som bär den har nedsatt eller ingen syn, dels kan den användas för att känna av den närmaste omgivningen.

Personer som har kombinerad syn- och hörselnedsättning/dövblindhet har i Sverige röda markeringar för käppen.

Det finns två olika varianter av käppar. Den kortare markeringskäpp som normalt hålls framför kroppen under ledsagning eller förflyttning med hjälp av synrester, för att markera för omgivningen att det inte är säkert att personen som håller i den har sett hinder eller faror. Den gör det lättare för omgivningen att förstå och kunna erbjuda hjälp.

Den längre och stabilare teknikkäppen används för att upptäcka hinder i tid, även utan synrester och vid promenad i normal takt. Om personen har bra hörsel kan käppen också användas till att skapa ljud vars ekon säger något om miljön runt omkring. Då används pendelteknik som innebär att käppen slår i marken i sina ytterlägen till höger och vänster, men lite ovanför marken däremellan. Nackdelen med den tekniken är att man då bara upptäcker hinder som sticker upp från marken – inte ojämnheter eller hål som är där fötterna rör sig, men inte i kanterna. Därför använder personer med kombinerad syn- och hörselnedsättning/dövblindhet oftast glidtekniken där käppen har kontakt med marken för att känna av ojämnheter. Då bildas inte så tydliga ljud och ekon, men om dessa inte kan uppfattas på grund av en hörselnedsättning innebär det inte någon nackdel.

Taktilt märkta produkter

Det finns speciellt framtagna produkter som är skapade för att de ska kunna läsas av taktilt. Exempel på detta är tumstock med taktila markeringar, spelkort som är märkta med punktskrift och klockor med taktil urtavla.

Vibrationer

En del hjälpmedel ger all eller delar av informationen i vibrationer. Det finns till exempel en ljusindikator som vibrerar kraftigare ju ljusare området den riktas mot är och en klocka framtagen för personer med dövblindhet som ger information om tiden med hjälp av vibrationer.

Punktskriftsdisplayer

En punktskriftsdisplay, även kallad läsrad, punktdisplay eller punktskärm, består av ett antal punktceller och knappar. Antalet kan variera, men funktionen är att text visas på punktraden genom att små stavar antingen sticker upp eller inte på cellens olika positioner. Knapparna används dels till att styra vilken text som ska visas och dels till att skriva text. Det finns många olika märken och modeller.

Vissa punktskriftsdisplayer kan användas helt fristående för att bland annat skriva och läsa egna anteckningar, men den vanligaste användningen är att de är kopplade till en dator och/eller mobiltelefon och visar texten som skärmläsaren där väljer ut. Det går alltså att läsa e-post, sms, dokument och webbsidor i punkt – och även att skriva sina svar på sms eller e-post direkt på displayen.

Det är en skärmläsare som styr vad som visas och vad knapparna på displayen innebär. Läs mer om skärmläsare under avsnittet om Hjälpmedel som ger information auditivt.

Enligt Socialstyrelsens termbank är ett hjälpmedel för det dagliga livet en individuellt utprovad produkt som syftar till att bibehålla eller öka aktivitet, delaktighet eller självständighet genom att kompensera en funktionsnedsättning.

Den snabba teknikutvecklingen som sker för mobiltelefoner, självkörande bilar, smarta hem med mera har gett många nya hjälpmedel för att kompensera en funktionsnedsättning som vi tidigare inte hade tillgång till. Som vi nämnt under tidigare rubriker har till exempel en hel del talande hjälpmedel kunnat ersättas med motsvarande produkt skapad för att kunna läsas av med mobiltelefonen. Dessa har då samtidigt inte bara blivit billigare, utan går även att läsa av med förstorad text och/eller i punktskrift.

Det som är skillnaden för en person med synnedsättning är att det kan behövas stöd både för att installera och ställa in och att lära sig hantera produkten. För att de nya möjligheterna ska bli användbara även för dem som skulle ha störst nytta av dem krävs alltså att man utgår från vilken lösning som bäst uppfyller behovet, och inte begränsar sina insatser till produkter som är framtagna just för att vara ett hjälpmedel.

Eftersom teknikutvecklingen är snabb och bred tar vi här bara upp några exempel på hjälpmedel som blivit möjliga och/eller billigare trots att de inte utvecklats just för att vara ett hjälpmedel för personer med nedsatt syn eller dövblindhet:

Röstassistenter

Idag finns så kallade hemassistenter, en högtalare med en mikrofon som man styr med rösten, i de flesta hemteknikaffärer. Det är idag endast Googles assistent  som förstår svenska, men då det finns flera på den amerikanska marknaden är det troligt att det blir fler märken att välja mellan framöver.

Eftersom assistenten inte har något visuellt gränssnitt är det redan från början tänkt att kunna använda helt utan syn. Det personer utan synnedsättningar vant sig vid sen flera år att kunna göra via internet, har tack vare detta blivit enklare och tillgängligare för personer med synnedsättningar. Till exempel:

• Söka information på internet, allt ifrån fakta man undrar över ”Hur många invånare bor i Lund?” till aktuell information som ”Vad blir det för väder imorgon?” eller ”Vilket är det närmaste apotek som har öppet?”.
• Spela den musik man önskar utan att behöva märka upp alla sina skivor, och sedan leta upp rätt utan att ha synens överblick.
• Sätta väckarklocka och timer.
• Styra och få information från sina smarta hemlösningar, som ”Släck alla lampor” och ”Vilken temperatur är det i källaren?”

Än så länge går det dock inte att använda dessa assistenter och få information i punktskrift.

Smarta belysningar

Ett vanligt problem för personer med synnedsättning är att kunna styra sin belysning. Både oro för att lämna för mycket belysning på, och oro för att hemmet inte ser välkomnande ut för besökare om det är släckt eftersom innehavaren inte själv har någon nytta av belysningen.

Dessutom kan det vara stor hjälp att ha lampor som automatiskt tänds när man stiger ur sängen eller går in ett rum. Risken för olycksfall minskar betydligt för dem som behöver kraftigt ljus för att kunna orientera sig och se hinder.

Idag finns det många olika system med både glödlampor som kan sättas i befintliga armaturer och armaturer med inbyggd belysning som kan styras via en brygga till internet. De har även rörelsedetektorer man kan använda för att styra belysningen till rörelse. Dessutom kan man styra belysningen automatiskt till exempel utifrån sina arbetstider och solens upp- och nedgång, och manuellt med hjälp av sin mobiltelefon. För de som behöver kan man göra automatiseringar som till exempel alltid släcker alla eller vissa lampor när ingen är hemma eller när en viss knapp trycks.

Egen kontroll över sin hälsa

Ens egen hälsa är något av det mest privata och som många helst vill kunna hantera självständigt. Idag finns febertermometrar, blodtrycksmätare, blodsockermätare, stegräknare, personvågar och mycket mer som enkelt kan läsas av via mobiltelefonen. Dessutom har de historik så att det är enkelt att gå tillbaka, att visa andra med mera.

Kontroll över hushållsmaskinerna

En vanlig del av rehabiliteringen har varit att märka upp och lära ut hur man använder hushållsmaskiner utan syn. Numera kan även en hel del av dessa styras från en app i mobiltelefonen, och då behöver man inte längre till exempel märka och lära sig tvättmaskinens olika program och temperaturer.

Information om kollektivtrafik

Vid transport mellan två välkända platser, till exempel mellan hemmet och jobbet, skulle de flesta föredra kollektivtrafik framför färdtjänst. Problemet har ofta varit att det inte går att läsa informationstavlorna på stationer och hållplatser, så att det har funnits en oro för att gå på fel tåg eller buss, att man missat att en spårändring skett eller något annat. Numera kommer nästan all sån information i en app i mobilen samtidigt som den dyker upp på hållplats eller station.

Ökad trygghet vid förflyttning

Har man fått rätt hjälp att ställa in och lära sig sin mobiltelefon, blir förflyttning utomhus tryggare och kräver mindre energi. Det är lika lätt som tidigare att komma fel, till exempel för att man stannar och pratar med någon och tappar bort riktningen eller för att ett hinder omöjliggör den invanda vägen. Men när man blir osäker på var man är finns det flera trygghetsskapande funktioner.

För det första är det lätt att få veta sin position. För många räcker det för att komma på hur man ska ta sig tillbaka till den tänkta rutten igen.

Det är också lätt att skicka sin position till en anhörig, eller om man så vill låta en anhörig alltid kunna se var mobilen är. Dels kan det minska den anhöriges oro som också kan inskränka självständigheten, dels kan man genom ett telefonsamtal få information hjälp att hitta rätt eller enkelt bli upphittad vid behov.