Tydliggörande pedagogik

Många personer med dövblindhet har svårt att via hörsel och syn uppfatta att någon närmar sig. Det kan därför vara bra att förvarna personen genom att gå med lite tyngre steg för att skapa vibrationer i golvet eller att knacka i bordet så personen känner det. När personen reagerat att någon är där rekommenderas att lägg en hand på personen, till exempel på axeln, och invänta reaktion för att sedan hälsa. Du kan tala om vem du är genom ett persontecken (namn på teckenspråk), ett föremål eller en taktil signal som representerar dig. Du kan också ta kontakt och hälsa/skaka hand och sedan tala om ditt namn muntligt om personen har tolk med sig. Om det handlar om barn eller personer med medfödd dövblindhet kan du också bli introducerad för personen via förälder eller assistent som kan vara med och stödja i situationen.

Ibland kan det vara svårt som professionell att veta hur man ska ta kontakt med personen, eftersom det är så stor individuell skillnad mellan olika personer med dövblindhet. Det viktigaste är att inte låta osäkerheten göra att man undviker att hälsa.

Hur personer med medfödd dövblindhet hanterar kontakt med en ny professionell inom vården eller habilitering som man endast träffar en gång eller sporadiskt är individuellt. Fråga medföljande förälder eller assistent om du känner dig osäker.

Det finns råd och tips på vad du behöver tänka på i mötet i affischerna Det goda mötet (bladA4) och Det goda vårdbesöket (pdf)

Taktila signaler handlar om beröring som görs på mottagarens kropp. Taktila signaler kallas också för socialhaptiska signaler och består av rörelser, gester eller taktila tecken. Signalerna kan användas tydliggörande genom att:

• Etablera kontakt och ta avsked
• Förbereda aktivitet samt visa start och avslut i aktivitet
• Tydliggöra arbetsordning
• Förbereda förflyttning genom att visa riktning

Läs mer på sidan Socialhaptiska signaler

Socialhaptiska signaler är alltid tillgängliga till skillnad mot bilder och föremål. De bygger också på tecken från teckenspråket vilket kan gynna kommunikationsutveckling om personen också använder tecken som AKK eller teckenspråk. Läs mer om detta i guiden Socialhaptiska signaler som AKK.

För att komma i gång att använda socialhaptiska signaler som tydliggörande kan dessa frågeställningar vara bra att utgå ifrån:

• Vad är meningsfullt och viktigt för personen att få information om?
• I vilka situationer och aktiviteter skulle socialhaptiska signaler tydliggöra för personen?
• Var och hur bör signalerna utföras på hens kropp?

Nätverket runt personen behöver komma överens om vilka signaler som ska användas samt hur och vart de utförs på personens kropp.

Det finns många bildsystem som innehåller olika typer av bilder t ex widgitbilder, ritade tecken, PCS-symboler och pictogrambilder. Bilder kan användas för de personer som har en synrest men ofta behöver bilderna anpassas utifrån individuella behov. När man väljer bilder att använda för att skapa till exempel kallelser till vårdbesök med bildstöd eller som tydliggörande underlag i dialog med personen, kan man tänka på att välja bilder i färg som har hög konstrast och som inte är visuellt ”röriga”. Om möjligt, ta gärna kontakt med förälder eller personal på boende innan besök och fråga hur bildmaterialet kan anpassas individuellt. Innan beslut om att köpa licens för ett bildsystem till en verksamhet kan man börja med att ta del av gratis bildstöd på Bildstöd.se, för att utforska vad som fungerar där.

Bilder används ofta tydliggörande både som uppmärkning i lokaler eller som tydliggörande för arbetsordning eller i scheman. I uppmärkning av lokaler rekommenderas att också använda taktila symboler, se kännetecken i miljön nedan.

I skolor är det vanligt med widgitbilder vilket gör att barn och ungdomar ofta är bekanta med denna typ av bilder. Äldre personer kan i stället vara mer vana vid pictogrambilder. Arbetsordning och scheman behöver ofta anpassas individuellt för personen med dövblindhet, exempelvis storlek på bilderna. Bildmaterial behöver också kunna användas ihop med hjälpmedel så som förstoring, läskamera, talsyntes. I de fall då bilder lamineras kan matt laminat behöva användas för att undvika att bilderna blänker.

En del personer med dövblindhet behöver tillgång både till visuella och taktila bilder och en del förlitar sig enbart på taktila bilder. Läs mer under Tillgängliggöra texter och bilder. Även om en person kan uppfatta en bild med sin syn, kan känsel avlasta energiåtgång då personen själv kan välja att titta eller känna i olika situationer. Taktila bilder med färger och tydliga konstraster gör det möjligt att använda både syn och beröring. En del bilder, till exempel pictogram, kan anpassas med genomskinligt lim som följer konturerna för de som både behöver se och känna på bilden. För en del personer kan punktskrift vara ett sätt att ta till sig information ihop med eller i stället för bildstöd.

En taktil arbetsordning eller schema är ett sätt att ge överblick över vad som ska hända och i vilken ordning det sker genom att använda taktila symboler. Det kan vara en arbetsordning eller schema som ger översikt över:

• Moment i en aktivitet eller del av en aktivitet som en resplan, att följa ett recept, åka till badhuset eller en morgonrutin.
• Tidsöversikter som en månad, en vecka, en förmiddag, nu och sedan.

Alla aktiviteter behöver ha en tydlig start, innehåll och avslut för att lättare ge mening och sammanhang. En arbetsordning för aktiviteter hjälper till att få kontroll över vad som ska hända och underlättar självständighet. För mindre barn kan ett första steg vara att ha ett föremål som symboliserar aktiviteten och den hämtas när det är dags och läggs undan när aktiviteten är färdig.

En arbetsordning med taktila symboler kan se ut på olika sätt. Det kan vara föremål som läggs i mindre korgar, kartonger eller fack i en träram som är uppradade efter varandra från vänster till höger. Det kan också vara delar av föremål, material eller punktskrift som limmas fast på ett plant underlag som en träskiva. Ett taktilt schema kan till exempel utformas med hjälp av korgar. Det kan även bestå av hela eller delar av föremål som hänger i snören.

Hur arbetsordning och scheman utformas vidare går att anpassas på olika sätt men det viktigaste är att personen kan nå och avläsa arbetsordning och schema från väster till höger. I val av taktila symboler att använda i arbetsordning eller schema kan man utgå ifrån dessa frågor:

• Hur använder personen sina händer för att utforska föremål?
• Vilka typer av material gillar eller ogillar personen att beröra och undersöka?
• Vilken typ av föremål känner personen igen?
• Finns det något taktilt i aktiviteten som är meningsfullt för personen och som hen kopplar ihop med just det aktiviteten? Det kan vara ett visst material eller ett redskap.

För mer information om taktil arbetsordning och scheman se guiden Föremål som AKK och norska Statpeds publikation ”Taktile symboler og planer”

Att förstå tid och utveckla ett helt spektrum av tidskoncept är något som vi fortsätter att utveckla så länge vi lever. För personer med medfödd dövblindhet är det en större utmaning att förstå tid eftersom personen inte kan förlita sig på information via syn och hörsel. Tidsuppfattning börjar från att vi är väldigt små och blir involverade i rutiner i vardagen där det finns moment som bygger på varandra. Barnet kan börja förstå och förvänta sig saker tack vare deltagande i rutiner och informationen barnet får i dem via syn och hörsel. Personer runt om barnet hjälper barns utveckling genom att benämna saker som sker med tidsbegrepp så som ”idag”, ”igår” och ”imorgon”. Barnet involveras i kommunikation om sådant som har hänt och sådant som ska hända. För personer med medfödd dövblindhet är det viktigt att få utveckla rutiner som bygger på känseln för att stärka tidsuppfattningen. Det är också viktigt att tidigt introducera taktila arbetssätt med scheman som beskrivs ovan och att benämna tid med hjälp av taktil kommunikation.

Tidshjälpmedel underlättar att förstå när en aktivitet börjar, hur länge den ska pågå och hur lång tid det är kvar. Ofta bygger tidshjälpmedel på visuell nedräkning.  För personer med dövblindhet behöver tidshjälpmedel i högre grad utgå ifrån taktila anpassningar.

För att underlätta tidsuppfattningen kan man arbeta med taktila tidslinjer. Taktila symboler t ex föremål, taktila bilder eller något som personen gjort i en aktivitet kan ingå i en tidslinje. Det underlättar för personen att tänka omkring det som har hänt, vilken ordning det hände i och att kommunicera om det. Tidslinjen kan hängas upp i snören, på en vägg, ingå i ett schema eller presenteras i en taktil bok.

För de personer som har en synrest kan det vara möjligt att använda visuella tidshjälpmedel i rätt storlek och med tydliga kontraster. Det kan vara en timstock, en visuell tidtagare (även kallad time timer) eller ett timglas med färgad sand. Ibland kan dessa behöva förstoras under ett förstorande kamerasystem eller belysas med rätt belysning. Se mer under Allmänt om synhjälpmedel.

För de personer som använder taktila symboler kan en symbol för ”vänta” introduceras tidigt. För att tydliggöra tid i aktivitet kan vibrerande västar och/eller vibrationshögtalare fungera som ett tidshjälpmedel då västen eller högtalaren vibrerar så länge något pågår. Se mer under Teknik och medfödd dövblindhet.

Om personen har synrester är det viktigt med en väl genomtänkt visuell miljö med bra belysning, tydliga färgkontraster samt förstorade texter och bilder. Även hörselrester kan användas för orientering om de ljudmiljön är rätt. Utöver anpassningar av miljön kan hjälpmedel för syn och hörsel användas för orientering. Därför är det viktigt med en samverkan mellan audionom och synpedagog för att kunna ge bästa förutsättningar för personen att kunna hitta i olika miljöer.

För att orientera sig i omgivningen genom känseln kan olika kännetecken användas, så kallade orienteringspunkter. Orienteringspunkter kan bestå av taktila symboler så som del av föremål, material och/eller punktskrift, som ger stöd till personen att:

• hitta till lokaler där aktiviteter kommer att äga rum
• orientera sig i rummet
• hitta föremål och material

Även om personen ännu inte lärt sig punktskrift kan en uppmärkning i punktskrift ge nyfikenhet och erfarenhet av att stöta på punktskrift i miljön.

Taktila symboler kan t ex finnas utanför dörrar för att indikera vilken funktion rummet har eller vilken aktivitet som sker däri, till exempel toalett eller kök. Taktila symboler kan även finnas på föremål som personen behöver kunna särskilja från andra, exempelvis sin egen stol eller på hyllor och förvaringslådor så personen kan hitta det hen söker självständigt.

Läs mer om orientering och förflyttning och taktila orienteringspunkter på Introduktion och träning i o&f.

För mer information om taktila kännetecken i miljön se norska Statpeds publikation ”Taktile symboler og planer”och Specialpedagogiska skolmyndighetens film om förskolan Pärlan.