Talspråk

Anpassat tal kan användas av personer med dövblindhet som har vissa hörselrester. 

Vissa personer med förvärvad dövblindhet har ett talspråk som sitt förstaspråk och har vuxit upp i en miljö där de flesta i omgivningen är hörande. De har drabbats av dövblindhet senare i livet och behåller ofta förmågan att tala själv, men hur man tar emot det andra säger kan variera.

En del personer med medfödd dövblindhet har också talspråk som första språk men det är vanligt att de själva inte utvecklar ett talspråk. Personen kan då uppfatta talspråk i gynnsam miljö och med anpassningar men använder sig av andra kommunikationssätt för att själv uttrycka sig.

Råd för anpassning av talad kommunikation

Ljudmiljö

Försök hitta en så lugn och tyst plats som möjligt för att underlätta möjligheten att uppfatta tal. Tänk också på att undvika att prata samtidigt som andra, och avbryt och ta om när det kommer störande ljud från omgivningen. Det kan vara när en lastbil kör förbi eller någon flyttar en stol.

En del personer har stor skillnad på hörseln på de olika öronen. Om du inte kan vara mitt framför bör du vara på den sidan som personen hör bäst på.

Optimera visuell avläsning

Om personen har synrester betyder det mycket för förmågan att avläsa tal. Det är viktigt att optimera avstånd och belysning vid kommunikation, men vad som är optimalt är mycket individuellt. Fråga om vilket avstånd personen ser ditt ansikte bäst på. Tänk på att ha munnen och dess rörelser så tydliga som möjligt, undvik att hålla handen eller något annat framför munnen när du pratar. Av samma anledning kan läppstift underlätta men mustasch och skägg försvåra.

Belysningen är viktig men det skiljer mycket beroende på typ av synnedsättning om det är bra med svag eller stark belysning. Det är dock aldrig bra med starkt ljus bakom den som pratar, eftersom det ger ett bländande motljus. Rikta ljuskällan oavsett om det är från solen, fönstret eller en lampa mot ditt eget ansikte när du pratar.

Taltempo och tydlighet

Försök att tala så tydligt som möjligt, och undvik att prata för fort. Har du inte samma dialekt som den du pratar med så försök att minimera din egen dialekt.

Alla röster och dialekter tar tid att ställa in sig på. Om ni börjar samtalet med att prata om hur ljud- och ljusmiljön kan optimeras så ger ni också personen möjlighet att ställa in sig på just din röst och dialekt.

Är ni flera i samtalet, säg ditt namn varje gång du börjar prata. Det underlättar utöver att veta vem som pratar både för att hitta ditt ansikte visuellt och att ställa om sig till att lyssna på just din röst.

I en stökig miljö eller när du varit tyst ett tag kan en taktil kontakt, som att lätt lägga handen på armen, underlätta för att veta att det är tid att börja lyssna efter din röst igen.

Hörhjälpmedel

Ofta används hörhjälpmedel som hörapparat och mikrofon. I hörapparaterna kan man ha olika program för olika situationer. Många har till exempel ett program just för talad kommunikation som försöker filtrera bort ovidkommande ljud och endast tar in ljud i mikrofonerna rakt framifrån. I andra situationer, som när man rör sig ute i trafiken, är det däremot ett program som försöker fånga upp ljud i alla riktningar och inte enbart tal utan även trafikljud och liknande som är optimalt. Om du märker att personen tar upp handen för att trycka på sin hörapparat är det troligen för att byta till ett bättre program. Det är då bra att du fortsätter prata, men inte säger något viktigt. Du kan till exempel fråga om hur bra det går att uppfatta din röst, och om du inte får något svar fråga igen tills personen har hittat rätt program och du får ett svar.

Har personen även en mikrofon som hjälpmedel strömmar den ljudet direkt från mikrofonen till hörapparaterna och talet blir ofta mycket enklare att förstå. Använd mikrofonen på det sätt personen ber dig, är du osäker så fråga. Försök att komma ihåg att använda mikrofonen konsekvent, och om du glömmer bort det så ta om det du sa utan mikrofon.

Tänk på att alla andra ljud filtreras bort, så om någon öppnar dörren, en annan person går förbi och säger något, en annan person runt bordet snabbt kommenterar det du sagt eller liknande så når detta inte fram till hörapparatanvändaren. Det krävs alltså en bra ordning och att allt som inte kommer in i mikrofonen upprepas och syntolkas av den som har mikrofonen.

Vill du veta mer om hörhjälpmedel hittar du det under teknik och hjälpmedel.

Kontrollera så att det viktigaste nått fram

Tänk på att det i kommunikation inte handlar om vad du sa utan vad som nådde fram till mottagaren!

Var uppmärksam på personens feedback för att kunna avgöra om det du sagt gått fram. Ofta avvaktar man några meningar för att försöka komma på vad som sägs av sammanhanget. Det kan kännas pinsamt att fråga om när man inser att man ännu inte förstått det du sa för flera minuter sedan. Tänk på att när personen nickar, säger ”ja” eller liknande mer visar att personen är uppmärksam och försöker höra, men inte nödvändigtvis betyder att det du sagt nått fram. Om du får oväntade reaktioner eller motfrågor, utgå från att det kan bero på att det du sagt missuppfattats.

Är det ett specifikt ord som är svårt att uppfatta även efter flera omsägningar, bokstavera med bokstaveringsalfabetet (Adam för a, Bertil för b osv – kommer du inte ihåg rätt namn så använd ett annat på samma bokstav.

Om det är lämpligt, be gärna personen själv bekräfta att det viktigast nått fram genom att göra en egen sammanfattning eller svara på någon relevant fråga från dig. Att gemensamt göra en sammanfattning på slutet och om möjligt även göra den möjlig att gå tillbaka till skapar trygghet och undviker många missförstånd. Det kan vara att lämna en skriftlig sammanfattning eller att läsa in sammanfattningen på ett fickminne. Fråga personen själv vad som är bäst.