Om dövblindhet

Illustration i form av collage som visar en kvinna som blir ledsagad och använder käpp, en pojke som avläser teckenspråk taktilt samt en flicka som streamar information från sin dator till sin hörapparat.

Dövblindhet är ett samlingsbegrepp för kombinerad syn- och hörselnedsättning enligt den gemensamma nordiska definitionen och är det begrepp vi använder på vår webbplats.

Begreppet medfödd dövblindhet använder vi när funktionsnedsättningarna uppkommit innan begreppsbildning, språk och kommunikation har utvecklats, till skillnad från begreppet förvärvad dövblindhet som innebär att dövblindheten inträffat senare i livet. Många äldre får syn- och hörselnedsättning på grund av åldrande och då benämner vi det åldersrelaterad syn- och hörselnedsättning/dövblindhet.

Syn och hörsel är våra främsta fjärrsinnen och spelar en avgörande roll för att kunna få överblick, ta in information, leva självständigt samt skapa och upprätthålla relationer. Om det ena sinnet försämras, kan vi ofta kompensera genom att förlita oss på det andra. När båda sinnena är nedsatta blir detta svårt, för vissa helt omöjligt. Därför ses dövblindhet som en specifik funktionsnedsättning. Dövblindhet betyder inte alltid att man helt saknar syn och hörsel, en del har både syn- och hörselrester. Det är vanligt att synen och/eller hörseln försämras gradvis över tid. Det kallas för progression. Ibland förekommer även ytterligare funktionsnedsättningar.

Kunskap om dövblindhet behövs

Olikheterna i bakgrund skapar stor individuell variation vad gäller behov av stöd och service. Det krävs specifik och tvärfacklig kompetens för att kunna möta de ofta mycket stora och skiftande behoven från personerna själva och deras närstående. Nationellt kunskapscenter för dövblindfrågor har till uppgift att öka kunskap och kompetens, framför allt hos professionella som möter barn och vuxna med dövblindhet.