Skriftspråk

En flicka sitter framför en datorskärm. Ovanför örat går det ljudvågor. På skärmen ser man en inställningssymbol, ljudvågor och ett förstoringsglas. Illustration.

Ibland är det bästa att använda skriftspråket, det vill säga att skriva det man vill kommunicera. Det kan då avläsas visuellt i svartskrift, taktilt i punktskrift eller skrivas direkt i handen.

Att skriva på dator eller mobil är flexibelt eftersom text kan läsas både i punktskrift och svartskrift samtidigt. Det fungerar också för kommunikation på distans. Om personen med dövblindhet hanterar en dator eller mobil med en anpassning som fungerar är tröskeln låg för kommunikation med någon annan som inte behärskar till exempel teckenspråk. Förutsättningen är att båda på något sätt kan ta till sig och förstå skriven svenska eller ett annat skrivet språk.

Svartskrift är vanlig skrift på papper eller på skärm. Att den kallas svartskrift är för att skilja den visuella skriften från den taktila punktskriften.

Svartskrift behöver anpassas i textstorlek, typsnitt, kontrast och val av stora eller små bokstäver. Det finns olika synhjälpmedel som förstorar text och förbättrar kontraster. Om det handlar om text som skrivs för hand eller som redan är utskriven på papper används förstorande optik eller kamera. Är det text på en dator eller mobil används ett förstorande program. Läs mer om detta under Synhjälpmedel.

Oavsett om personen läser med eller utan hjälpmedel är det viktigt att tänka på att belysningen är rätt och att personen kan ha pappret eller skärmen på rätt avstånd till ögonen. Vad som är ”rätt” är individuellt och beror på synnedsättningens omfattning och orsak. Det är därför viktigt att du frågar om du inte vet. Detsamma gäller vilken storlek du ska skriva med och om gemener eller versaler är enklast att läsa. Valet av penna och typsnitt kan också vara avgörande, den ska ge tydliga och hela linjer men inte flyta ut så att tecknen blir suddiga. Även när det gäller belysningen är det mycket individuellt, men det är alltid viktigt att undvika blänk i skärmen.

När skrift används för direkt kommunikation behöver man även bli överens om hur turtagningen ska se ut. Ett vanligt sätt från texttelefonin är att avsluta med KOM eller * när man är klar och inväntar den andres svar.

Punktskrift, även kallat brailleskrift, är ett skriftspråk som läses taktilt med fingrarna. Det består av punkter i ett speciellt system som representerar våra bokstäver och siffror. Punktskrift kan läsas på papper eller vi en punktskriftsdisplay kopplad till  datorn.

Det finns en egen sida under Information om Punktskrift och under Teknik och hjälpmedel kan du läsa mer om synhjälpmedel som punktskriftsdisplayer.

En punktskriftsdisplay kan kopplas till en dator eller mobil och avläsas både visuellt och taktilt. Det gör att det kan fungera som ett gemensamt kommunikationssätt mellan personer som inte behärskar samma sätt att kommunicera.

En möjlighet är att koppla två tangentbord till samma dator där det även finns en punktskriftsdisplay och skriva till varandra i samma dokument. En annan är att använda en mobil med punktskriftsdisplay, där punktläsaren läser och skriver på displayen och den seende läser och skriver direkt på mobilen.

Det går också bra att kommunicera på distans, att skriva till varandra via mobil eller dator. Det kan ske via chattformer som sms och e-post, eller direkt i ett texttelefonsamtal. Skillnaden med realtidstext är att det liknar ett levande samtal: man tvekar, ändrar sig och blir tyst för att tänka. I en chattform, där man formulerar och sedan skickar ett meddelande, syns inte tvekan eller vilken tid det tagit att tänka och skriva.

Tänk på att det i punktskrift är svårare att läsa versaler än gemener. Det är dock normalt bra om du använder versaler ”som vanligt”, som i början på namn och första bokstaven i en mening. Men det är ovanligt att någon vill att du enbart skriver versaler.

Liksom med svartskrift behöver man i direkta samtal via skrift bli överens om hur turtagningen ska ske, till exempel att markera att man är färdig och inväntar svar genom att skriva * eller KOM.

Skrift i handen används av personer med dövblindhet som saknar annat fungerande kommunikationssätt, eller som komplement i  situationer där det är svårt att höra vad som sägs. Detta behöver ske med individuell anpassning av tempo, språkanpassning och din placering.

Skrift i handen innebär att du skriver versaler (stora bokstäver) i personens handflata med ditt pekfinger som penna. För vissa kan det vara lättare att uppfatta om du skriver på personens rygg, överarm eller panna.

Ett alternativ är att du använder personens pekfinger som penna. Då kan du också skriva på en annan yta till exempel ett bord eller en vägg. Skrift i handen kan också användas av alla personer med dövblindhet vid kommunikation med andra människor som inte behärskar deras kommunikationssätt. Att tänka på:

  • Du ska rita bokstävernas linjer uppifrån och ner och från vänster till höger.
  • Du ska skriva tydligt och på samma ställe hela tiden.
  • Du ska göra korta pauser mellan varje bokstav och mellan varje ord.
  • Du kan med fördel be personen upprepa vad du skriver.
  • Vissa personer vill följa ditt pekfinger med sin ena hand.
  • Om personens händer är upptagna, kan du skriva på hens arm eller rygg i stället.
  • En del vana personer vill ha gemener (små bokstäver) eller till och med skrivstil, men de flesta föredrar versaler (stora bokstäver).
  • Om både du och personen behärskar punktskrift, kan du skriva punktskrift och ha personens fingrar som tangenter.
  • Du har nytta av att känna till om personen behärskar några vanliga tecken (från teckenspråket), några andra tecken eller socialhaptiska signaler för att komplettera skriften.