Alternativ kompletterande kommunikation (AKK)

Inom AKK brukar kroppskommunikation anges som ett AKK-sätt. För personer med dövblindhet är det ett redan existerande kommunikationssätt som omgivningen behöver använda på ett mer medvetet sätt.

Personer med medfödd dövblindhet använder ofta hela kroppen för att uttrycka sig. Deras uttryck baseras då ofta på hur något känts eller upplevts i, med eller på kroppen. Omgivningen behöver kunna använda sig av beröring, så kallade taktila strategier för att stödja samspel och kommunikationsutveckling. Du kan läsa mer om det i publikationerna Med kroppen som redskap och Lärande och umgänge genom känseln.

Att kommunicera kroppsligt och taktilt betyder bland annat att utgå ifrån:

• Beröring – hur och var upplevelser och saker känns i och på kroppen,
• Kroppsliga och taktila uttryck – att vara uppmärksam på vad personen uttrycker med sin kropp och att anpassa kommunikationen till exempel användning av rytm, tempo eller rörelser med kroppen.
• Taktila tecken – hur tecken kan anpassas taktilt genom att lägga tecken på kroppen och/eller teckna taktilt med hand-under-hand.

Taktila signaler består av beröring på kroppen i form av rörelser, gester eller tecken. Taktila signaler kan både tydliggöra och vara ett sätt att kommunicera genom. Taktila signaler kallas också för Socialhaptiska signaler. Det är ett etablerat kommunikationssätt som har växt fram mellan personer med förvärvad dövblindhet och personer i deras närhet. Socialhaptiska signaler är alltid tillgängliga till skillnad från bilder och föremål. De bygger på tecken från teckenspråket vilket kan gynna kommunikationsutveckling om personen också använder tecken som AKK eller teckenspråk.  Socialhaptiska signaler är ett sätt att kommunicera till personer med medfödd dövblindhet som sedan svarar med andra kommunikativa resurser till exempel tecken, ljud, gester och handlingar. I kommunikationen kan signalerna vara ett sätt att kommentera genom att lägga tecken på personens kropp. Det kan också vara ett bra sätt att ge feedback till personen genom signaler för ja och nej eller för att kommunicera till personen hur man reagerar på dennes kommunikativa bidrag till exempel med leenden. För att komma i gång att använda socialhaptiska signaler i kommunikation kan dessa frågeställningar vara bra att utgå ifrån:

• Vad är meningsfullt och viktigt för personen att kommunicera om?
• Vilken feedback är viktig för personen att få i kommunikationen?
• Vilka signaler kan användas för att benämna för personen i olika situationer?
• Var och hur bör signalerna utföras på hens kropp?

Vill du få konkreta råd och stöd så finns en framtagen guide om Socialhaptiska signaler som AKK.

För personer med medfödd dövblindhet kan tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) vara ett bra komplement eller alternativ i kommunikationen. Visuella tecken behöver anpassas individuellt för personer med synnedsättning så att personen både kan se ansiktsuttryck, händerna och kroppen på den som tecknar. För personer som har svårt att avläsa visuella tecken kan taktila tecken behöva användas som komplement eller som alternativ. Vill du få konkreta råd och stöd finns framtagna guider om Visuellt anpassat teckensprak och Tecken i taktil kommunikation. Många personer med medfödd dövblindhet gynnas av att kunna växla mellan att ta till sig visuella och taktila tecken samt tal då förutsättningarna för en fungerande kommunikation kan vara situationsbundna för personen. Miljöanpassningar, bullrig miljö, dagsform och mörker är sådant som kan påverka om det fungerar för personen att avläsa visuellt eller uppfatta tal. I sådana situationer fungerar det bättre att använda sig av taktil kommunikation. Om personen erbjuds både och, kan personen själv välja vad som fungerar bäst. Taktil kommunikation avlastar också energiåtgång för personen.

Föremål kan användas som stöd i kommunikationen. De kan användas för att prata om något som har hänt eller om något som ska hända. Föremål kan också användas som kommunikationsstöd i vardagen och fungera som en symbol för att önska saker, göra val eller berätta om något. Personer med medfödd dövblindhet kan använda sig både av föremål och delar av föremål för att kunna kommunicera om innehåll i vardagen. Föremålen eller delarna kan användas i taktila scheman (Taktil arbetsordning och scheman), i kommunikationsknippor som personen kan ha med sig, i taktila böcker eller som material till samtalsmatta. I användning av föremål i taktila böcker eller samtalsmatta är det viktigt att tänka på att det ska vara tydliga kontraster mellan föremål och underlag.  Vill du få konkreta råd och stöd finns en framtagen guide om föremål som AKK i taktil kommunikation .

Att använda visuella bilder vid medfödd dövblindhet förutsätter att personen har en användbar synrest. Det finns olika bildsystem  som kan användas till personer med medfödd dövblindhet. Det är individuellt vilket som fungerar bäst. Det är viktigt att veta hur och vad personen ser för att anpassa på bästa sätt. Anpassningar bör utgå ifrån:

• Synskärpa: anpassa bildens storlek efter synnedsättningen
• Synfält: persons behov av överblick. Tänk på att förstoring minskar möjligheten till överblick
• Förmåga att urskilja detaljer: Tänk på att förstoring minskar detaljer
• Bländningskänslighet: Använd matt laminering
• Färgseende: Det är ofta bra med bilder i färg
• Ofta viktigt med hög kontrast och visuellt “lugn” i bakgrunden
• Taktila markörer på visuellt tydliga bilder för att erbjuda kombination av intryck

Bilder kan, precis som föremål, användas som stöd i kommunikationen. De kan användas för att prata om något som har hänt eller om något som ska hända. Bilder kan också användas som kommunikationsstöd i vardagen och fungera som en symbol för att önska saker, göra val eller berätta om något. Bilder kan användas i kommunikationsknippor som personen kan ha med sig, i samtalskartor, i kommunikationsappar, i böcker eller som material i samtalsmatta. I användning av samtalskartor är det viktigt att ta hänsyn till bildernas storlek och därmed hur många bilder som får plats på ett ark. I pekprat bör man tänka på att det krävs energi och kan behövas mer tid för personen att flytta blicken från en bild till en annan. I sådana situationer kan det vara hjälpsamt att använda hand-under-hand  som stöd när man pekar och pratar om bilderna. I användning av bilder i personliga böcker eller samtalsmatta är det viktigt att tänka på att det finns tydliga kontraster mellan bild och underlag.

En taktil bild är ett sätt att tillgängliggöra bilder för de som inte kan förlita sig på sin syn för att ta till sig visuella bilder. En taktil bild kan bestå av att ett litet föremål eller del av ett föremål som klistras på en plan yta. En taktil bild kan också bestå av taktila material eller upphöjda linjer. Till de personer där taktila bilder går att använda som en symbol behöver inte den taktila bilden likna det som det representerar. Däremot måste de taktila symbolerna kunna skiljas från varandra på ett tydligt sätt.

Taktila bilder går att använda i taktila scheman för att kommunicera om innehåll i vardagen, läs mer under tydliggörande pedagogik.  De går också att använda i taktila samtalskartor, i taktila böcker eller som material i samtalsmatta. För att ha gemensamt fokus på taktila bilder krävs att man använder hand-under-hand.

För mer information om taktila bilder se norska Statpeds publikation Taktila symboler och planer.

Att använda talande hjälpmedel förutsätter att personen har en användbar hörselrest. Kommunikationsknappar som läser upp inspelade meddelanden kan användas i olika situationer för att stödja personen att själv vara delaktig och få en röst. Tänk på att stödja personen att kunna särskilja knapparna både via eventuell synrest och känseln. Det kan ske genom olika färger på knapparna, olika storlek eller påklistrade material på knapparna som taktilt går att särskilja. För att stödja personen att komma igång och själv trycka på knapparna kan man använda sig av hand-under-hand.

Nkcdb har en kurs för professionella som handlar om hur AKK kan anpassas för barn som har nedsättning i syn och hörsel utöver sin diagnos. Kursen vänder sig exempelvis till logopeder och specialpedagoger inom barnhabilitering och ges online.