Sexualitet bland äldre med dövblindhet ett känsligt men viktigt ämne

ett äldre par, han i vitt hår och grå jacka till vänster, hon i brun kappa och rosaröd ryggsäck i vänster fotade bakifrån. De håller varann i hand.

Närhet och intimitet kan ta sig många uttryck. FOTO: ANNE JALAKAS

Sexualitet bland äldre är ett område där kunskapen är låg. Det gäller även för äldre med förvärvad dövblindhet. En enda vetenskaplig studie har gjorts av par där en har kombinerad syn- och hörselnedsättning. Den visar att samlivet påverkas och försämras och att den psykiska hälsan är sämre än i den övriga befolkningen. Forskarna som skrivit artikeln anser att de som arbetar inom hälso- och sjukvården behöver kunna mer om sexualitet och hälsa hos äldre som lever med förvärvad dövblindhet.

Tidigare forskning visar på starka samband mellan ett bra sexliv och allmänt välmående men när det gäller äldre är ämnet både känsligt och underutforskat. Det gäller i än högre grad förhållanden där det finns en kombinerad syn- och hörselnedsättning.

Den danska studien ”Sexuality and Well-Being Among Couples Living with Aquired Deafblindness”  publicerades 2016 och baseras på 45 par där den ena hade förvärvad dövblindhet. Medelåldern för partnern utan dövblindhet var 69 år och för partnern med dövblindhet 72 år.

Samband sex och välmående

Syftet var att undersöka sambandet mellan sexuell aktivitet och psykiskt välmående. Man undersökte också skillnader mellan könen och sambandet mellan sexualitet, grad av syn- och hörselnedsättning och användning av hörapparat.

Partnern fick svara på frågor om sexuell aktivitet, lust och sexuell tillfredsställelse under det senaste året. Personerna med dövblindhet deltog inte i denna del av studien eftersom de behövde hjälp av sin partner för att svara, något som man från tidigare studier vet kan vara känsligt. Däremot fick båda svara på frågor om psykiskt välmående.

Jämfört med befolkningen i övrigt visade sig den sexuella aktiviteten vara lägre bland par där den ena parten har dövblindhet. Den psykiska hälsan var också sämre. Forskarna fann inget samband mellan ålder eller graden av syn- och hörselnedsättning och psykiskt välmående. Däremot hade sexuell aktivitet ett starkt samband med psykologiskt välmående och ålder.

Skillnader mellan män och kvinnor

För partnern tycks sexuell intimitet, ha en skyddande effekt för den psykiska hälsan. Det fanns dock skillnader mellan könen. För manliga partners var den sexuella aktiviteten kopplad till välmående. För kvinnliga partners var det sexuell tillfredsställelse som hade samband med välmåendet.

Resultaten tyder på att svårigheter med kommunikationen på grund av hörselnedsättning får större negativa effekter för kvinnor som lever med en man som har förvärvad dövblindhet än tvärtom. Forskarna, Christine M Lehane med flera, ser detta som ett viktigt resultat som bör utredas närmare.

Tidigare forskning (som inte handlar om dövblindhet) visar att många äldre har ett aktivt samliv och att det har samband med god livskvalitet. Andra studier visar på ett samband mellan minskad lust och försämrad hälsa, bland annat när det gäller diabetes och stroke.

Självbilden kan ha försämrats

Självbilden hos den som har en funktionsnedsättning kan också förändras och försämras. Det är alltså viktigt att både förstå och ta hänsyn till hur olika funktionsnedsättningar kan påverka sexlivet när stöd och insatser för äldre par ska ges.

Dövblindhet medför speciella utmaningar skriver forskarna. Att se sin partners ansikte och höra hens röst är viktigt för människors sexualitet. Det är ofta kombinationen av ömsesidig stimulans genom blickar och röst som leder till sexuell upphetsning. När både syn och hörsel är nedsatta minskar möjligheten att njuta av partnerns fysiska attraktivitet och att kommunicera genom rösten.

Detta, menar forskarna, betyder att paret i högre grad kan behöva använda stimulans taktilt och/eller med hjälp av luktsinnet, exempelvis parfymer eller massage.

Hälften inte sexuellt aktiva

Resultaten av den danska studien visar att hälften av paren inte varit sexuellt aktiva under det senaste året (den period som frågorna gällde). Drygt hälften av dem som var partners rapporterade minskad sexuell lust och 22 procent sade sig inte vara nöjda med sitt sexliv. 42 procent var nöjda och 15 procent svarade inte på frågan. Att inte svara på frågan kan bero på att den är känslig. Tidigare studier om äldre har visat att det, speciellt för dem som lever med någon form av ohälsa, inte är sexuell intimitet som är det mest viktiga för välmåendet. I stället handlar det om tillgivenhet som visas på andra sätt, till exempel genom att hålla handen, kyssas och smekas.

Det behöver inte heller vara så att nedsatt lust och minskad sexuell aktivitet betyder att personen är missnöjd med sitt sexliv. Det är viktigt att komma ihåg speciellt inom hälso- och sjukvården, menar forskarna i studien.

Hur gör de svenska dövblindteamen?

Hur behandlas frågan hos dövblindteamen runt om i Sverige? Vi frågade och fick många engagerade svar. Ämnet ses som viktigt, svårt och något som behöver diskuteras.
Flera pekade på vikten av tajming. Det går inte att diskutera sexliv om besöket handlar om hjälpmedel. Här är några kommentarer:

— Vi tar inte upp frågan men tar ofta upp hur relationen mellan parterna fungerar utifrån funktionsnedsättningen. De som kommer till oss har ju ofta stora inskränkningar i vardagen och insatserna från oss är ofta många och komplexa. Då kommer inte sexualiteten i fokus utan allt annat tar över, säger Anette Salvén, synpedagog i region Kronoberg.

“Vi ser behovet”

I Västra Götaland har man börjat lyfta ämnet:

—  Vi ser ett behov av det, säger Matilda Norling, kurator vid dövblindteamet i Göteborg. Hon har nyligen läst en kurs i socialt arbete och funktionsnedsättning och skrev då om sexualitet och medfödd dövblindhet. Det är där det främst kommit upp hos oss och då ofta på initiativ från personal på boenden.

—  Frågan om sexliv finns med i materialet när vi arbetar med KBT, kognitiv beteendeterapi. När man gör en depressionsbedömning ställs frågan om hur sexlivet fungerar. Har det förändrats eller försämrats? Men då är man ju inne i ett KBT-samtal. Vi har inget bra sätt att lyfta frågan från ingenstans. Här finns absolut ett utrymme att göra mer.

Emy Hurtig, synpedagog vid dövblindteamet i region Skåne, arbetar mycket med orientering och förflyttning, exempelvis käppträning när synen försämrats. Då är man ofta utomhus och lite mer avslappnad.

—  Då blir det ofta lättare att diskutera rollerna i förhållandet, säger hon. Att ställa frågan om hur humöret är och hur det påverkats av dövblindheten är lätt och leder ibland till djupare samtal. Men jag har inte varit med om att prata om den sexuella relationen.

Fråga på rätt sätt

Emy Hurtig har funderat på om det skulle underlätta att ha frågan med som en punkt i kartläggningen av patienterna.

Emy i mörk tröja,. glasögon, håret bakåtkammat,. Ser glad ut.

Emy Hurtig vid dövblindteamet i Skåne har funderat på frågan.

—  Om både patienten och partnern vet att detta är något som tas upp med alla kan det bli lättare att prata om det. Om inte annat kanske det kan ge en ingång till ämnet som man kan återvända till, säger hon.

Matilda Norling i region Västra Götaland drar en parallell till frågan om alkohol:

—  Vi hade inte med frågor om alkohol i kartläggningen av våra patienter men när den kom in visade det sig att många självmedicinerade med alkohol. Det hade vi inte fått veta om vi inte frågat.

Emma Varga, kurator vid dövblindteamet i region Örebro län, möter i regel inte personer över 65 år i sitt arbete men anser att sexuell hälsa generellt är något som alltför sällan kommer upp i samtalen.

—  Det är egentligen mest när de själva lyfter ämnet, säger hon. Kanske mer hos yngre som faktiskt ibland ställer mer raka frågor. Men även där alltför sällan vilket sätter press på oss som vårdgivare. Vi måste använda rätt språkbruk för att väcka frågan och visa att vi är öppna för samtalet. Vi måste kunna ställa frågor på ett bra sätt och vid rätt tillfälle eftersom förtroende byggs upp över tid.

ANNE JALAKAS och MOA WAHLQVIST, text

FAKTA/ Studien ”Sexuality and Well-Being Among Couples Living with Aquired Deafblindness” har gjorts av Christine M Lehane, Jesper Dammeyer, Hanna B. Hovaldt och Peter Elsass, samtliga vid Köpenhamns universitet.

 

 

 

 

Meny