Punktskriftskursen blandar nytta med nöje

Britt-Marie i kort ljust hår,svart och ljusblårandig tröja ler stort. I höger hand håller hon sin pjäs. Till vänster om henne taktiltolken, I förgrunden Fiaspelet.

En sexa! Britt-Marie Nilsson spelar taktilt Fia och står i begrepp att flytta ut ytterligare en pjäs. Till höger dövblindtolken Gwen  Birgell.

Det är torsdag eftermiddag och deltagarna droppar in. Det är dags för punktskriftskurs på dövblindteamet i Stockholm.
Var och en tränar på sin egen nivå. Ingen får läxor, alla bjuds på fika och sista halvtimmen ägnas åt taktila sällskapsspel. Det här är kursen som bygger på lust och glädje.
—Det är bra med träningen. Jag har blivit bättre på att både läsa och skriva punktskrift, säger Britt-Marie Nilsson som  utmanar Göran Rydberg i taktilt Fia.

— Om man nu måste lära sig punkt  kan det lika gärna vara roligt, säger synpedagog Guneli Johansson som leder utbildningen tillsammans med Catarina Temse Andersson, även hon synpedagog.

Obehaglig påminnelse

Att förnuft och känsla är två helt olika saker är tydligt också här. Många med dövblindhet behöver lära sig punktskrift eftersom deras syn försämras över tid. Rekommendationen är att börja medan synen fortfarande är någorlunda. Ändå drar sig många, både för att gå på kurs och för att öva hemma. Punktskriften blir en obehagligt konkret påminnelse om en funktionsnedsättning som inte går över med tiden utan tvärtom försämras.

För Britt-Marie Nilsson ställdes frågan på sin spets när hon för tjugo år sedan fick veta att hennes syn så småningom skulle försämras.
— Jag tänkte genast att jag måste börja träna punktskrift.  Men eftersom jag fortfarande såg ganska bra slutade jag efter en ganska kort tid. För sex år sedan märkte jag att synen blev sämre. Då började jag intensivt, säger hon.

— Jag blev snabbare och snabbare och började kunna läsa. Det är faktiskt väldigt roligt. Jag har läst många böcker på punktskrift. Det är bra nu när jag inte kan brodera längre.

Varma händer underlättar

Har ni varma händer allihop? undrar Guneli Johansson och påminner om att det finns vetekuddar att värma sig på. Med kalla fingrar blir det nämligen svårare att uppfatta punkterna.

För Britt-Marie är dagens uppgift att skriva ett recept på Perkinsmaskinen som används för punktskrift. Den är både lik och olik en vanlig skrivmaskin. Hon får ett ark styv plast att skriva på och hjälp att ställa in maskinen rätt.

Catarina i svart skjorta, glasögon och det ljusa håret i hästsvans till vänster. Christina i svart keps och knallrosa tröja vid maskinen.

Catarina Andersson Temse hjälper Christina Walldén med Perkinsmaskinen.

— När man lagar mat och har svårt att se blir det kletigt. Plasten, som påminner om overheadark, funkar på maskinen och är väldigt praktiskt eftersom det är lätt att torka av om man råkat spilla, säger Catarina Temse Andersson.

På andra sidan bordet kämpar Christina  Walldén med sin punktskriftsmaskin.

— Hur suddar man? undrar hon.

— Det tar vi längre fram, det går att trycka tillbaks men just nu gör det inget om du gör fel. Du är ju här för att träna bokstäver. I dag får det bli fel hur många gånger som helst. Nu har du tränat på att skriva P. Det är jättebra, säger Catarina Temse Andersson och tar fram en punktskriftskloss.

Punktskriftsklossen underlättar

Klossen är mycket pedagogisk med sex löstagbara punkter som i olika kombinationer ger hela alfabetet samt siffror och skiljetecken.

Punktskriftsmaskinen och klossen.

När klossen, med rätt bokstav inställd, fälls ut bildas samma tangentuppsättning som på Perkinsmaskinen. Christina Walldén känner på klossen och skriver S. Efter ett tag får hon i uppgift att skapa ord av de bokstäver hon lärt sig.

— Om man inte tränar blir man till slut isolerad. Man kan inte läsa och blir väldigt ensam. Det blir tråkigt, säger hon. Mali Drapsa, som sitter intill och läser en nyhetstext,  instämmer.

Maskinerna dunkar men bortsett från Catarina Temse Anderssons lågmälda instruktioner är det ändå  – med tanke på hur många som är i rummet  – överraskande tyst. Det beror på att mycket av  kommunikation sker via teckenspråkstolkar.

För att inte i onödan belasta axlarna finns det läskuddar – samma sort som man använder för att skriva med en bärbar dator i knäet. De finns att köpa på många ställen, även på nätet.

Göran Rydberg sitter med en kudde och läser dagens nyhetstext. Den han valt handlar om trafiksäkerhet.

— Det har blivit bättre med den, tecknar han. Antalet bilolyckor har minskat.

Anette i halvlångt hår och glasögon till vänster. Göran i glasögon, grå skjorta och kostym till höger

Anette Rosing och Göran Rydberg läser varsin nyhetstext. Läskuddarna avlastar axlarna.

Göran Rydberg är van punktläsare men blir tveksam ibland.

— Jag behöver träna, säger han. Det är väldigt bra att göra det här.

Svårare lära sig när man förlorat synen

Anette Rosing uppskattar de konkreta övningarna.

— Jag har tränat lite av och till i fem år men det är  fortfarande svårt. Skiljetecken som punkt och frågetecken är besvärligt. Och stora bokstäver. Det är det jag håller på med nu. Och siffror.

— Jag vet ju att det är bra att öva. Blir man blind så kan man fortsätta läsa. Och det är mycket svårare att börja träna när man förlorat synen. Jag ser fortfarande att läsa men måste använda förstoringsglas om bokstäverna är små.

Punktskriftsutbildningen i Stockholm har pågått sedan 2013. Oftast en eftermiddag i veckan med uppehåll för sommar och storhelger. Hittills har man aldrig behövt neka någon på grund av platsbrist. Men man behöver vara två instruktörer eftersom undervisningen är så  individualiserad.

Guneli i svart skjorta håller en bok i handen. HOn står framför ett skåp fyllt med material

Guneli Johansson framför skåpet som rymmer allt från läroböcker till taktila spel.

— Behoven ser så olika ut. Någon vill lära sig både läsa och skriva flytande. För någon annan är det inte aktuellt att läsa tjocka romaner. I början kanske det räcker att kunna märka upp kryddburkar, lådor och hyllor. Så småningom kanske man kan använda punktskriften för sms och mejl. När man blivit lite mer flink i fingrarna kan man läsa böcker, säger Guneli Johansson.

Ögonen behöver vila

— Ett mål är också att avlasta synen och låta ögonen vila lite.

Britt-Marie Nilssons maskin  tjuter. Enda sättet att få tyst på den är att byta rad. Maskinen har också en vibrator som man till exempel kan placera under låret. Vibrationen markerar när raden är på väg att ta  slut men talar också om när pappret är på väg att ta slut.  Britt-Marie är lite besviken över att hon inte fick plats med sista raden, att brödet ska vara inne i ugnen 35-40 minuter.

— Om du vill kan du skriva om receptet nästa gång. Du klarar ju att läsa tätt så du kan minska radavståndet så att hela receptet ryms på ett blad, säger Catarina Temse Andersson.

Malin i grå tröja och glasögon lyssnar när Chrstina tecknar. Britt-Marie längst till höger. Framför dem ett fat med bullar.

Livliga diskussioner under fikat. Från vänster Malin Drapsa, Christina Walldén och Britt-Marie Nilsson.

Det är playtime, den avslutande spelomgången. Några spelar Fia, några Othello. Båda spelen är anpassade så alla ska kunna vara med oavsett om man hör och ser eller inte. Det är förstås mycket knepigare när syn och hörsel fallerar och man behöver träna upp det taktila sinnet. Det enklaste är kanske tekniken att inte tappa tärningen i golvet. Ibland används taktila kortlekar men än så länge mest för att lära in siffror.

Motivationen viktig

— Hur snabbt man lär sig beror på många saker. Motivationen och hur mycket man tränar är förstås jätteviktigt och har man bra känsel går det lättare, säger Guneli Johansson.

ANNE JALAKAS, text och foto

FAKTA/Punktskriftsutbildning

  • Den som är inskriven på Stockholms syncentral Sodexo AB kan lära sig punktskrift där. Även SRF, Synskadades riksförbund har kurser i  punktskrift. Där får man en punktskriftskloss. Annars kan man köpa klossen via  Iris hjälpmedel Iris säljer också taktila sällskapsspel.
  • Det finns en nybörjarbok i braille. På dövblindenheten i Stockholm  har man gjort en förenklad version med fyra små böcker som Myndigheten för tillgängliga medier (mtm.se tryckt.
  • Som nybörjare är det bra att ha större avstånd mellan bokstäverna, då blir det enklare att känna dem. Så småningom kan man minska avståndet, både mellan bokstäverna och raderna.
  • RECEPT/Snabblimpa

    • Sätt ugnen på 175 grader
    • Blanda 6 deciliter rågsikt, 2 matskedar bakpulver, 1 tesked salt, 1 tesked anis, 1 tesked fänkål, en finriven morot, 3 deciliter mjölk och två matskedar sirap.
    • Häll degen i en bröad form som rymmer 1.5 liter. Baka på nedersta falsen i 35-40 minuter.

    Brödet är gott till soppa, exempelvis röd linssoppa som är enkel att göra, god och billig.

 

 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *