Patienter med Capos syndrom riskerar att få felaktig behandling för sin hörselnedsättning eftersom de hör mycket sämre än vad audiogrammet visar.
En ny vetenskaplig studie har för första gången lyckats visa varför det är så.
—Detta får betydelse för behandlingen. Det är inte lönt att hålla på med hörapparater. Oftast fungerar cochleaimplantat, CI, mycket bättre, säger professor Lisbeth Tranebjærg, genetiker och den ledande forskaren bakom studien.
— Erfarenheterna är visserligen inte så stora men det är ändå viktigt att försöka behandling med CI.
Capos syndrom är en långsamt progressiv dövblindsjukdom som förutom att drabba syn och hörsel innebär neurologiska problem, bland annat ostadig gång.
Kunskapen om syndromet är relativt ny. Det beskrevs kliniskt, alltså baserat på symptomen, först 1996. 2014 kom en forskningsrapport som visade att syndromet orsakas av en mutation i en gen (APT1A3). Det var den studien som satte Lisbeth Tranebjærg på spåren.
Flera familjer i Sverige
— Under arbetet i det svenska nationella expertteamet hade vi stött på flera familjer där vi misstänkte att det handlade om just detta syndrom, säger hon.
— Efter att ha fått genetisk bekräftelse i flera familjer som stämde överens med studien från 2014 beskrev jag detta vid en brittisk konferens 2016. Där fick jag kontakt med andra forskare som också hade mött patienter. Tillsammans fick vi hop sammanlagt 18 patienter från elva familjer i fyra länder. I det här sammanhanget är det ett mycket stort antal.
Många av patienterna har genomgått ett stort antal genetiska tester utan att få besked om orsaken till sina problem. Man har helt enkelt inte hittat fel i någon gen. Men gentekniken utvecklas snabbt och med den nya generationens tester går det att upptäcka den skadade, muterade, genen.
Genetiska sjukdomar orsakas ofta av olika förändringar i en gen. Inte denna.
— Hos alla capospatienter rör det sig om en enda arvsförändring i en gen. Mutation i samma gen kan dessutom orsaka två andra sjukdomar som är allvarligare och kan leda till för tidig död. I ingen av dem ingår syn- och hörselnedsättning.
— Vi kan i dag inte förklara denna skillnad i symtom när det faktiskt handlar om olika mutationer men i samma gen, det vill säga arvsanlag, säger Lisbeth Tranebjærg.
Syndromet är ärftligt, men uppstår från början spontant. Det behöver alltså inte finnas någon i släkten som har det. När mutationen väl finns är den däremot dominant. Det betyder att risken för att ens barn ska ärva sjukdomen är 50 procent. Bland de 18 patienterna i studien finns en kvinna som har barn med två olika män. Båda barnen har fått sjukdomen. I ytterligare tre familjer förekommer sjukdomen i flera generationer.
Namnet är en förkortning av symtomen
Namnet capos är en förkortning, bildat av de engelska/latinska orden för de olika symtomen:
C cerebellar ataxi, innebär ostadig gång. Man rör sig som om man vore berusad.
A areflexi, avsaknad av reflexer. Slår man med en reflexhammare på knä eller armbåge händer ingenting.
P pes cavus, höga fotvalv som innebär att hela kroppstyngden vilar på häl och framfot.
O optic atrophy, förtvining av synnerven som leder till långsamt ökande synnedsättning.
S sensorineural hearing loss, en speciell typ av problem i synkroniseringen av ljudvågorna in i örat och nervimpulserna till hjärnan
— Den här typen av hörselnedsättning, som kallas för auditiv neuropati, innebär att det är mycket svårt att uppfatta skillnaden mellan tal och brus, säger Lisbeth Tranebjærg.
— Även om man bara är två personer i ett tyst rum kan det vara mycket svårt att höra vad som sägs. Det gör att en del behöver teckenspråk för att kunna kommunicera.
Ingen förstår varför hörapparaten inte fungerar
Audiogrammet, hörselkurvan, visar däremot att hörselnedsättningen inte är så grav, vilket gör att ingen riktigt förstår vad det är för fel och varför patienten inte hör trots hörapparat.
Det unika med den nya studien är att man för första gången lyckats dokumentera den auditiva neuropatin.
— Den innebär att synkroniseringen av ljudvågorna in i örat och nervimpulserna till hjärnan inte fungerar korrekt. Om man däremot sätter in ett CI uppstår en elektrisk stimulering som gör att ljudvågorna blir synkroniserade. Det är ingen mirakelbehandling men ändå en insats som gör skillnad.
Vad som orsakar mutationen är fortfarande oklart men man vet att syndromet utlöses av en episod med hög feber. Det sker oftast i barndomen men debutåldern bland de 18 patienterna i studien varierar mellan tre månader och 16 år.
Börjar med feberattacker
— Ett generellt råd som gäller alla späda barn är att ta mycket hög feber på stort allvar och göra allt för att få ner den. För de här patienterna rör det sig ofta om feberattacker som leder till medvetslöshet och långa sjukhusvistelser. Ofta har läkarna misstänkt inflammation i hjärnan vid den första sjukdomsepisoden.
Feberattackerna är en gemensam faktor för samtliga 18 i studien. Men de individuella variationerna är stora. Vissa har haft ett antal episoder, andra någon enstaka. Antalet tillfällen tycks inte ha betydelse för hur sjukdomen utvecklas. När skadan på genen väl uppstått verkar sjukdomen ha sitt eget förlopp. I några fall har man sett tillfälliga förbättringar, i andra inte.
— Det är fortfarande mycket vi inte vet, säger Lisbeth Tranebjærg.
Det man vet är att syndromet är progressivt. Syn- och hörselnedsättningen progredierar långsamt och rörelseförmågan försämras successivt. Många behöver så småningom rullstol.
Troligen vanligare än man trott
Hur vanligt syndromet är vet man i dag inte men Lisbeth Tranebjærg tror inte att det är lika sällsynt som man länge trott. När gentekniken nu finns på plats kommer fler fall att upptäckas – inte minst för att de kliniska symtomen är så typiska.
Någon behandling finns ännu inte.
— Det betyder inte att sådan inte kommer att finnas i framtiden, säger Lisbeth Tranebjærg.
Studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Human Genetics. Vid frågor går det bra att kontakta Lisbeth Tranebjærg på tranebjaerg@sund.ku.dk
ANNE JALAKAS, text, MICHAEL ÅHGREN, foto
FOTNOT: Rapid Dystonia Parkinsonism (RDP) och intermettent hemiplegia in childhood (alternating hemiplegia in childhood (AHC) är de två andra sjukdomar som orsakas av en mutation på samma gen. Syn- och hörselnedsättning ingår inte i någon av dem, men de kan leda till för tidig död.
