En unik bok är här: Kim drömmer om äventyr. För första gången skildras dövblindhet skönlitterärt, i en bilderbok för barn. Författaren Lena Göransson och illustratören Carolin Frick berättar om Kim, som har en mamma som är döv och inte ser så bra, om vänskap och glädje, besvikelser och drömmar.
Det är första dagen på sommarlovet. Kim vill så gärna resa utomlands, precis som bästa kompisen Cleo. Planen var att Kim och mamma Lisa skulle åka till Legoland, men mamman har inte beviljats tolk och de måste därför stanna hemma.
Det är upprinnelsen till Kim drömmer om äventyr som precis kommit ut på Idus förlag.
– Jag ville skriva en barnbok om hur det kan vara att växa upp med en förälder med dövblindhet. Personer med dövblindhet förekommer i princip inte alls i skönlitteraturen och det vill jag ändra på, säger Lena Göransson.
Målgruppen är barn mellan tre och sex år och då i synnerhet de barn som själva kan känna igen sig i Kim. För representation är viktigt, att det finns böcker med skildringar du kan relatera till. Just därför är Kim drömmer om äventyr efterlängtad. Det säger mammorna Sarah Remgren och Anne-Maj Magnström.
– Jag har sett fram emot detta, att ens barn ska kunna titta på bilderna och känna: åh, mamman i boken är precis som min mamma, säger Sarah Remgren.
Hon har en son som just fyllt två år. Anne-Maj Magnström har tre döttrar som alla hunnit bli vuxna. Förutom att de båda är mammor, har Ushers syndrom typ 1 och barn som är hörande och seende, har de också varit involverade i tillblivelsen av Kim drömmer om äventyr. Författaren Lena Göransson, som har en bakgrund som verksamhetsledare för Nationellt kunskapscenter för dövblindfrågor, Nkcdb, har både hämtat inspiration från dem och bett om deras synpunkter. Sarah Remgren och Anne-Maj Magnström är födda döva och har en ögonsjukdom som långsamt försämrar deras syn. Svenskt teckenspråk är deras primära språk, precis som Kims mamma i boken.
– Lena har gjort grundlig research och jobbat med de här frågorna i många år. Hon är verkligen rätt person att skriva om detta. Och vem vet, kanske kommer boken inspirera personer med dövblindhet att själva skriva böcker, säger Anne-Maj Magnström.
Skildringen av Kim och mamman Lisa är viktig på flera sätt, menar de. Förutom möjligheten för barn som Kim att uppleva identifikation och igenkänning, är den lärorik för alla. Barn och vuxna som själva kan se och höra får kunskap och ökad förståelse för hur det kan vara att ha en förälder med dövblindhet. Eller en kollega, granne, vän eller förskolekompis. Nyfikna barn kan också testa att göra som Kim, som kikar genom ett sugrör för att få en bild av mammans begränsade synfält.
I Carolin Fricks handritade illustrationer skildras olika kommunikationssätt: teckenspråk, taktilt teckenspråk och tal. Fysisk närhet och blickar. Texten förklarar varför det ligger en gurkskiva på golvet när mamman fixat matsäck, att man inte får busa med en ledarhund som har arbetsselen på och hur det kommer sig att det är röda ränder mot vit bakgrund på mammans käpp – som får den att likna en polkagris.
– Det där med polkagrisen kommer från mig, säger Sarah Remgren.
Hon berättar att hon själv brukar ta med sin polkagriskäpp när hon hämtar på förskolan, just för att de andra barnen ska känna igen den och lära sig att den betyder att hon inte kan höra och se särskilt bra.
– Senast igår var det en tvååring som kom fram och klappade mig på armen för att få min uppmärksamhet. Jag blev glad och sa att det var bra att han hade förstått att jag inte kunde se och höra.
Ett av mammornas favoritcitat i boken kommer från Kim, som så gärna hade velat åka utomlands precis som kompisen Cleo: ”Jag önskar jag kunde trolla fram tolkar. Då skulle vi också kunna resa”. Igenkänningsfaktorn är hög, konstaterar de krasst.
– Verkligheten är hård, tyvärr är det ju så. Att kunna resa utomlands handlar också om status. Jag minns att vi hade diskussioner om det här med mina flickor, som hade kompisar som reste mycket. Men vi kunde göra andra saker, säger Anne-Maj Magnström och berättar att döttrarna ibland kunde följa med på hennes jobbresor och hur roligt det var för dem alla att hon hade en ledarhund.
För Lena Göransson var det viktigt att visa att barnfamiljer med dövblindhet tampas med samma typ av utmaningar som andra familjer, även om vissa saker är annorlunda: kommunikationen, rörelsefriheten och tröttheten hos föräldern med dövblindhet. Kims mamma Lisa är rolig och påhittig och hon och Kim brukar uppträda för gosedjuren med sitt teckenspråksrockband. Men efteråt kan både hon – och Kims nalle – behöva vila.
– Att ständigt behöva kompensera för sin bristande syn och hörsel är slitsamt. Man får betala med sin energi, säger Lena.
Hon ville också skildra begränsningen som behovet av – och bristen på – teckenspråkstolk innebär. Och även om Kims mamma ser till att de hittar på andra roliga saker istället är det viktigt att Kims känslor av besvikelse får finnas där.
– Kim tar ansvar och hjälper till och är ett väldigt förstående barn. Men inte bara, Kim måste också få lov att ha ”en klump i magen”, säger Carolin Frick.
Förhoppningen är att boken ska nå ut brett. Läsas i hem och förskolor och finnas till utlåning på landets bibliotek. Och, förstås, kunna läsas av alla.
– MTM, Myndigheten för tillgängliga medier, har lovat att ta fram en tillgänglig version med punktskrift och bildbeskrivningar, säger Lena Göransson.
Sarah Remgren och Anne-Maj Magnström vill ha mer än så. De räknar upp förslag på minst tio uppföljare till Kim drömmer om äventyr. Kim och mamma Lisa i olika vardagssituationer, när de går till simhallen eller bakar en tårta, exempelvis. Eller varför inte en bok om en tonårig Kim som för första gången ska ta med sin dejt hem.
– Kim kanske tycker det är pinsamt. Och vad händer om mamman krockar med dejten? säger Sarah och skrattar.
– Ja, umgängeskoder och sociala koder, allt sådant är viktigt att ta upp, säger Anne-Maj.
Ett annat tema som står högt på önskelistan handlar om det faktum att många barn tvingas tolka åt sina föräldrar, även i situationer då professionell tolk borde beviljas.
– Vad händer om Kim säger ”Stopp, jag ska inte tolka!?” säger Anne-Maj.
Du kan köpa boken här.
TEXT: Hanna Welin
FOTO: Malin Bergholm
Publicerad 29 oktober 2025