Hur mycket kommunikation har en människa rätt till? Mer än Klippans kommun anser. Det säger Förvaltningsrätten i Malmö och river upp beslutet att flytta en 25-årig man med dövblindhet från sin helt teckenspråkiga miljö på Mo Gård i Doverstorp till ett gruppboende i hemkommunen där bara en i personalen är teckenspråkig.
Mannen är helt döv, ser inte alls på det ena ögat och har en omfattande synnedsättning på det andra. Han har även en måttlig utvecklingsstörning och en autismdiagnos och ingår i personkretsen för LSS. Därmed har han rätt till goda levnadsvillkor.
I Doverstorp, där han bott i lantlig miljö sedan 2015, kommunicerar han på teckenspråk men också genom gester, kroppsspråk, mimik, ljud och handling. Hans teckenspråk är under utveckling och han har också stöd av bilder. Både gruppbostaden och den dagliga verksamheten är helt teckenspråkiga.
Viktigt att känna trygghet
Mannens sätt att kommunicera är inte lätt att förstå för den som inte känner honom väl. Personal som arbetar med honom säger att han förstår fler tecken än han själv kan uttrycka och att han är mer kommunikativ med personer som han har en relation till och känner sig trygg med.
Enligt intyg från specialpedagog från 2015 krävs att en person är vid hans sida hela tiden för att tolka och läsa av oförutsedda händelser. När mannen inte förstår omgivningen eller det inte blir som han tänkt sig blir han aggressiv. Det har också hänt att han lämnat sitt boende utan att säga till.
Kommunen vill ta hem honom
Socialnämnden i Klippan beslutade i september 2018 att han ska flyttas tillbaks till hemkommunen. Beslutet överklagades av mannens anhöriga och har nu behandlats av Förvaltningsrätten i Malmö.
Enligt kommunen kan man nu, till skillnad från 2015, möta mannens behov. Kommunen har ett nyöppnat gruppboende för fyra personer i utkanten av en hyreslänga intill ett naturreservat. All personal har goda kunskaper i teckenkommunikation och bildstöd. Det är dock bara en i personalen, anställd på 80 procent, som är fullt teckenspråkig. På den dagliga verksamheten finns ingen som kan flytande teckenspråk.
Enligt vittnesuppgifter från mannens närmaste assistent på Mo Gård går det inte att lämna 25-åringen ensam eftersom kan bli utagerande och frustrerad när han inte blir förstådd. Han har alltid minst en egen personal med sig. På den dagliga verksamheten har han två.
Behöver teckenspråkig miljö
Förvaltningsrätten kommer fram till att 25-åringen behöver teckenspråk för att kunna kommunicera och för att kunna utveckla sitt teckenspråk. Det innebär att han måste vara i en teckenspråkig miljö.
Domen slår fast att kommunen inte erbjuder detta. De två brukare som i dag finns på boendet är inte teckenspråkiga och mannen skulle vara hänvisad till den enda i personalen som kan teckenspråk för att kunna kommunicera med dem och övrig personal.
”Därmed skulle hans vardag präglas av detta tolkberoende och hans möjligheter att utveckla sitt teckenspråk skulle begränsas. Vad gäller den dagliga verksamheten som socialnämnden erbjudit skulle hans möjligheter till kommunikation inskränkas ytterligare då det helt saknas teckenspråkig personal i verksamheten”, skriver man i domen.
Slutsatsen är att kommunen inte erbjuder det lagen kräver, goda levnadsvillkor. Förvaltningsrätten river därför upp beslutet och skickar tillbaks ärendet till socialnämnden. Mannen har varit kvar på Mo Gård i avvaktan på rättens utslag.
ANNE JALAKAS, text
