Institutet för mänskliga rättigheter har lämnat sin rapport till FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Institutet har granskat hur Sverige uppfyller FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. De konstaterar att trots att det gått 15 år sedan konventionen trädde i kraft i Sverige är levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättning fortfarande generellt sämre än för den övriga befolkningen. De konstaterar att utbildningsnivåerna är lägre, arbetslösheten är högre, den ekonomiska utsattheten är större och den psykiska och fysiska hälsan är sämre.
Villkoren för personer med dövblindhet lyfts bland annat under Artikel 19 ”Rätt att leva självständigt och att delta i samhället”. Där konstaterar de att vissa grupper har sämre stöd trots att de hör till konventionens målgrupp och skriver bland annat på sid 30:
” Tillgången till stödinsatsen ledsagning har minskat för personer med synnedsättning, hörselnedsättning eller dövblindhet. Dessa personer är idag oftare hänvisade till stödinsatser som ges via socialtjänstlagen som saknar ett tydligt funktionsrättsperspektiv och har en lägre ambitionsnivå avseende vilken livskvalitet som ska uppnås genom insatserna. Även många personer med psykisk funktionsnedsättning är hänvisade till insatser via socialtjänstlagen. Det har också blivit svårare att bli beviljad färdtjänst, bland annat för personer med synnedsättning.
Det finns exempel på hur personer som kommunicerar med taktilt teckenspråk nekas att få sina behov av stöd tillgodosedda från personer som har kunskap om kommunikationssättet.”
Deras rekommendation är att Sverige ska säkerställa tillgången till ledsagning för att personer med synnedsättning och dövblindhet ska kunna vara delaktiga i samhällsgemenskapen, ha kontroll över sina vardagliga val på jämlik grund som andra och inte hamna i social isolering.
Under artikel 21 ”Yttrandefrihet och åsiktsfrihet samt tillgång till information” skriver de att de ser en negativ utveckling avseende tillgång till tolk, sid 31-32:
”Omfattande strukturella problem påverkar människors tillgång till teckenspråks-, dövblind-och skrivtolkning. Regelverket är svåröverskådligt, ansvaret splittrat, innebörden av begreppet vardagstolkning är oklar och möjligheter att få tolktjänst för fritidsaktiviteter och föreningsliv är begränsade. Andra aspekter som lyfts av personer med funktionsnedsättning är att möjligheten till tolkning idag är alltför kopplad till diagnos i stället för behov och att det saknas enkla vägar för bokning av tjänsterna vilket utgör ett hinder för många användare. Tolktjänsten är på många håll i landet underfinansierad, något som leder till en generell restriktivitet i beviljandet av tjänsten. Det saknas också möjlighet för enskilda att överklaga regionernas beslut om att avslå en ansökan om tolktjänst. Det finns oroande indikationer om att tillgången till utbildade teckenspråks-, dövblind-och skrivtolkar minskar.
Bristerna på tillgång till tolk är desamma som för tio år sedan. Den bild som ges i utredningar på området är att det sker en negativ utveckling avseende tolktjänstens förutsättningar och enskildas möjligheter att få tolkning.
I denna rapport har frågan om tillgång till tolk och möjligheten att använda teckenspråk för att kommunicera kopplats till artikel 21 e). Utifrån den problematik som präglar frågan i Sverige knyter den dock även tydligt an till bland annat artikel 5, 9, 19, 24, 27 och 30 i konventionen.”
Institutet rekommenderar att åtgärder ska vidtas för att tillhandahålla en likvärdig, kvalitativ och lätt tillgänglig tolktjänst samt åtgärder för att långsiktigt säkerställa tillgången till utbildade teckenspråks-, dövblind- och skrivtolkar.
Under artikel 23 ”Respekt för hem och familj” konstaterar Institutet att det är ojämlika villkor för föräldraskap och skriver på sidan 32:
”Föräldrar med funktionsnedsättning beskriver att tillgången till stöd inte tar tillräcklig hänsyn till ett helhets- och familjeperspektiv. Man beskriver upplevelser av bristande inkludering hos barnavårdscentraler, förskolor och skolor, samt brist på information och hjälpmedel. Det bristande stödet får negativa konsekvenser för barnen i familjen.”
Rapporten är mycket läsvärd och du hittar den på institutets webbplats.
TEXT: Helene Engh
Publicerad 7 februari 2024