Dövblindtolkning

För att kunna leva ett aktivt liv och känna delaktighet i olika situationer behöver man kunna kommunicera med människor i sin omvärld. För att detta ska vara möjligt behöver personer med dövblindhet tillgång till dövblindtolkar.

Begreppet dövblindtolkning

Tolkens uppgift är att möjliggöra samtalet. Det sker genom att förmedla/tolka det som sägs i båda riktningarna. Då väldigt mycket av det vi förmedlar i ett samtal sker icke-verbalt, handlar dövblindtolkning också om att tolka och sätta ord på den visuella informationen i omgivningen som personen med dövblindhet inte kan uppfatta. Detta kallas syntolkning. Ofta tillkommer också ledsagning i tolksituationen. De tre komponenterna definierar tillsammans begreppet dövblindtolkning enligt Förbundet Sveriges Dövblinda.

Olika metoder

De kommunikativa strategierna varierar och är mycket individuella för personer med dövblindhet, vilket innebär att dövblindtolkning omfattar olika metoder. En del använder skrivtolk med anpassad text eller punktskriftsdisplay. Andra använder en tolk som taltolkar på nära avstånd. Många använder visuellt teckenspråk men med anpassat avstånd och begränsat teckenfält och en del behöver ta emot teckenspråket taktilt. En del klarar av att kommunicera via tal med hjälp av tekniska hjälpmedel men behöver syntolkning och ledsagning. Allt vanligare blir det att personer med dövblindhet önskar att få omvärlden och situationen tolkad med hjälp av så kallade socialhaptiska signaler. Det förekommer också andra ibland mycket individuella metoder. Olika metoder finns utförligt beskrivna i boken Dövblindtolkning – ett studiematerial (Eriksson & Bäckgren, 2016). Det går också bra att ladda ner eller beställa En liten grön bok om dövblindtolkning för mer information.