När synen och hörseln är nedsatt eller funktionerna försämras påverkar det oundvikligen social interaktion och mellanmänsklig kommunikation. När en person inte längre kan förlita sig på sin syn- och hörselfunktion i olika kommunikationssituationer leder det till ett individuellt behov av förändrade strategier för att kunna kommunicera.
Dövblindhet har ofta ett progredierande förlopp, vilket innebär att det sker en försämring av syn- och/eller hörselfunktion över tid. Hur dövblindheten utvecklas och vilken diagnos som är orsaken får betydelse för hur kommunikationen påverkas, samt på vilket sätt och i vilka situationer den kan stödjas med kompensatoriska strategier och hjälpmedel. Under en ganska lång tid kan man som regel upprätthålla sin primära kommunikationsmetod, talat språk eller teckenspråk, och kompensera med hjälpmedel.
När synen försämras blir det svårare för dem som är teckenspråkiga att uppfatta rörelserna i språket. Även om man fortfarande kan uppfatta teckenspråket visuellt, krävs det att den man samtalar med visar särskild hänsyn. Det kan till exempel handla om att anpassa avståndet och tecknen till det synfält personen med dövblindhet har. Behovet av att ha kroppskontakt vid kommunikation ökar successivt.
De som uppfattar tal via hörseln och kommunicerar med hjälp av hörapparat och andra tekniska hjälpmedel upplever andra svårigheter. När hörseln successivt försämras blir det allt svårare att uppfatta vad som sägs i olika situationer. Man blir alltmer beroende av ljudmiljön och att den man pratar med talar tydligt och inte för fort. Att uppfatta vad som sägs i trappuppgångar, på en trafikerad gata eller på en fest med många människor upplever många som mycket svårt och energikrävande. God ljudmiljö, bra belysning och hörselslinga underlättar.
När en person inte längre kan förlita sig på sin syn- och hörselfunktion i olika samtalssituationer, leder det till ett individuellt behov av förändrade strategier för att kunna kommunicera. Det leder också till ett behov av anpassningar i miljön, så att omgivningen blir så tillgänglig som möjligt.
Det kan vara svårt att förstå hur komplex kommunikation mellan människor kan vara när det mesta fortfarande fungerar. Därför kan det vara svårt att motivera sig till att lära nya strategier, som till exempel tecken som stöd eller socialhaptiska signaler, innan man själv har blivit medveten om dövblindhetens konsekvenser.
I takt med att förutsättningarna för kommunikation förändras uppstår behov av att kompensera för detta på olika sätt. Vissa behöver lära sig helt nya kommunikationsätt, medan andra kan behöva byta modalitet eller sinneskanal. Ett exempel på det är att övergå från att uppfatta teckenspråket visuellt med synen till att i stället ta emot det taktilt med händerna.
Behovet av att ändra sitt kommunikationssätt sker oftast gradvis och är ofta en lång och energikrävande process. Förändringar i kommunikationen kan också behöva ske flera gånger över tid, vilket betyder att när man väl anpassat sig och vant sig vid ett nytt sätt att kommunicera, måste man kanske återigen försöka hitta nya strategier på grund av försämrad syn- och/eller hörselfunktion.
Det är vanligt att personen behåller sitt ursprungliga kommunikationssätt för att själv förmedla sig, men att däremot kanalen för att ta emot kommunikationen behöver anpassas eller förändras. Ett exempel är att personen själv tecknar visuellt, men behöver avläsa tecknen taktilt. Det kan också vara så att personen talar själv, men behöver använda andra strategier för att ta emot och uppfatta kommunikationen, till exempel socialhaptiska signaler på kroppen eller skrift.
För många kommer det så långt det är möjligt att vara aktuellt att anpassa strategierna så att personen kan fortsätta att använda den kommunikationsform hen använt tidigare. För andra behöver kommunikationssättet förändras helt för att kommunikation ska bli möjlig. Även om kommunikationen baseras på samma språk, teckenspråk eller talspråk, är det ofta en lång och komplicerad process att förändra sitt sätt att kommunicera med andra. Något som man lärt sig på naturligt sätt under de tidiga barnaåren, måste nu läras om och ofta på ett helt nytt sätt.
För personer med dövblindhet innebär det ett ständigt pågående arbete med att hitta strategier för att kompensera för syn- och hörselförlusten vid kommunikation med andra i olika situationer. Det tar tid och energi.
Du som ska stödja en person med förvärvad dövblindhet i att övergå till annat kommunikationssätt behöver ha en tät samverkan med kurator. Det är viktigt att arbeta proaktivt och erbjuda personen att få lära sig att övergå till taktil form innan synen eventuellt försvinner helt. Att övergå till andra kommunikationssätt är en lång och psykiskt krävande process. För att stödja personen i denna process rekommenderas att använda sig av livomställningsmodellen.
