Punktskriftsutbildning för personer med dövblindhet

Personer som har kvar sin hörsel kan fortsätta kommunicera på distans, få nyheter och ta till sig böcker via den. Om man däremot hamnar i en situation där varken syn eller hörsel kan användas för detta blir punktskriften en oerhört viktig förmåga för att undvika att bli isolerad från omvärlden.

Många har en lång period då syn och/eller hörsel succesivt försämras innan de hamnar i situationen där det inte går att ta till sig text varken via syn eller hörsel. Men även under den perioden tar det mer och mer energi, och kan i vissa situationer vara omöjligt, att använda syn och/eller hörsel. Därför kan möjligheten att avlasta de sinnena genom att kunna variera med taktil läsning vara mycket motiverande långt innan det är det enda alternativet.

En annan motiverande faktor är att punktskriften ökar tillgången till text och information för personer som tycker att det alltid eller i vissa situationer tar för mycket energi eller är för svårt att ta till sig texter och information genom att lyssna.

För personer som har ett annat första språk än svenska kan läsningen i sig vara en extra utmaning. Det gäller inte minst för personer med teckenspråk som första språk. Därför kan det även vara viktigt att tidigt motivera att använda skriven svenska för kommunikation och information.

Personer som har en progredierande syn- och/eller hörselnedsättning får ständigt besked om hur mycket sämre det blivit. Punktskriftsinlärningen kan som motpol till detta bli en process där det för varje gång blir lite bättre. Använd gärna små tester som visar dessa förbättringar, så att de blir mätbara och märkbara, även om vägen till slutmålet är lång.

Eftersom det är lättare att lära sig skriva än att lära sig läsa punktskrift kan skrivningen vara en bra inkörsport. Att använda en smart telefon med en punktskriftsdisplay underlättar både navigering och skrivning jämfört med att använda gester på en touchskärm. Alltså kan en tidig förskrivning av en punktskriftsdisplay till mobiltelefonen innebära att personen lär sig punktskriftstecknen och direkt får en stor tids- och energivinst av det. Dessutom uppmuntras vanan att använda text till att kommunicera på distans, samt att använda en mobiltelefon.

En annan motiverande tidig insats kan vara att få uppmärkt saker i hemmet som är lätta att förväxla, som olika livsmedel i liknande förpackningar, kryddburkar, medicinförpackningar, laddare till olika apparater och så vidare. Fråga gärna efter saker personen är intresserad av men börjar få svårt att utföra och underlätta dem med märkning i punktskrift. Det kan vara olika färger, olika garner, olika pärlor, olika skruvar eller verktyg med mera.

När personen börjat läsa lite kan man försöka komma på kortare texter som skulle vara bra att kunna få i punktskrift på papper att ha med sig. Det kan vara en dagordning till ett möte, en inköpslista, stödord för att komma ihåg olika saker, resultaten från senaste omgången i fotboll eller något annat. Vad som helst som är relativt kort och där personen har en bra föraning om vad där kan stå.

Detta är självklart inget nytt för dig som är van vid att lära ut punktskrift, men skillnaden är att den tidiga nyttan kan bli ännu större för personer som på grund av nedsatt hörsel inte kan använda fickminne, lyssna på radio eller läsa sina egna anteckningar i mobiltelefonen.

Att leva med dövblindhet gör att det mesta i vardagen kräver extra tid och energi. Därför kan det vara lätt att skjuta upp starten på punktskriftsträningen med motiveringen att det ”just nu” är för mycket annat. Självklart är det sant. Allt behöver få sin tid, men troligen blir vardagen inte lättare senare. Därför kan en viktig motivering från dig som professionell vara att föreslå punktskrift just som en motvikt till överanvändningen av den nedsatta syn- och hörselförmågan. Helt enkelt som ett sätt att på sikt kunna spara både energi och tid.

Du behöver dock tänka in energi- och tidsåtgången när du planerar för utbildningen. Fråga personen hur ni bäst lägger upp det. Oftast är flera men kortare tillfällen bättre än att ha längre träffar, men för en del kan längre träffar på plats och kortare uppföljningar på distans passa bättre i vardagen. Det kan också vara värt att diskutera hur det bäst fungerar med motivationen att träna hemma. Behövs löpande kontakt på distans, tätare möten i början eller något annat? Räkna in den energi det tar att ta sig till och från träffarna när ni letar efter den bästa lösningen.

Att lägga in pauser kan också vara viktigt. Tänk då på att det inte alltid är avkopplande att småprata om något annat. Det tar också energi. Fråga vad som behövs för att personen ska kunna koppla av och erbjud hen att få vara helt ifred. Tänk på att det kan vara olika från tillfälle till tillfälle beroende på dagsform.

Kommunikationen kommer inte enbart att ta mer energi, utan även mer tid. Det är oväsentligt vad du säger om det inte uppfattas av mottagaren. Dessutom kan det vara omöjligt att kommunicera och träna samtidigt.

Det finns många olika sätt att kommunicera, och vi använder alla flera sätt samtidigt. Ju färre sinnen vi kan använda till att kommunicera med, desto viktigare är det att medvetet anpassa kommunikationen.

Oavsett om ni kommunicerar direkt via tal, direkt via teckenspråk eller använder dövblindtolk så är det svårt att kommunicera och utföra saker samtidigt. Men att ge feedback under det självständiga utförandet som ”bra”, ”fortsätt” och ”försök igen” kan behövas som stöd och uppmuntran. Bli överens om hur du bäst gör detta utan att störa eller förvirra. Även om ni använder dövblindtolk är det en stor fördel om du själv kan ge den direkta feedbacken genom att lära dig några få socialhaptiska signaler och bli överens med personen om att använda dessa.

Beskrivningen av punktskriftscellen och de olika punktskriftstecknens uppbyggnad gör du säkert redan idag med taktilt stöd som punktskriftsklossen, äggkartongen, taktila bilder och/eller något annat. Detta fungerar alltså att göra på samma sätt, men du behöver tänka på att du kanske inte kan beskriva muntligt och visa taktilt samtidigt.

Om personen är van att ta emot information via beröring på ryggen, armarna och/eller fingrarna, kan ett kompletterande sätt vara att rita upp punktskriftscellen på personens rygg, arm eller fingrar. Sedan kan du visa bokstäver genom att trycka på de positioner där respektive bokstavs punkter ska vara. Det är svårt att känna om man trycker på flera positioner samtidigt, istället trycker du punkt för punkt i sekvens. Tänk på att använda samma ordning som du säger ett tecken, ett n är 1 3 4 5, inte 1 4 5 3 eller något annat.

Ibland när personen försöker avkoda en bokstav, kan du efter ett tag behöva stötta genom att berätta vilken bokstaven är. Då kan det vara ett alternativ till att säga bokstaven att istället skriva svartskriftsbokstaven på personens rygg eller överarm. Även detta är viktigt att du gör själv och inte överlåter till dövblindtolken, eftersom det är du som pedagog som kan avgöra lämplig tajming för stöttningen. Som regel skriver du då versala bokstäver, men vissa bokstäver kan vara enklare att uppfatta som gemener. Kom överens med personen, om hur just hen vill ha det.

Om ni kommunicerar direkt via tal eller teckenspråk, behöver du försäkra dig om att personen uppfattat det du ville förmedla. Detta sker normalt bäst genom att personen får visa eller upprepa det du försökt förklara. Du behöver alltså ha genomtänkta uppgifter så att du får bekräftat att det du säger nått fram. Som exempel kan du när ni gått igenom punkternas numrering ha en liten övning där personen får visa på punktklossen den punkt du säger siffran för. När ni pratat om alfabetets logiska uppbyggnad med punkt 3 som tillägg i bokstav k-t, kan du visa en bokstav från k-t och personen ska kunna räkna ut vilken av bokstäverna a-j som är 10 framför i alfabetet. Det blir inte enbart en koll av att informationen nått fram, utan även en relevant och rolig träning. Troligen är detta något du använder med alla elever, men det blir extra viktigt för personer med dövblindhet.

Undvik kontrollfrågor som ”Hörde du?”, ”Har du förstått?” eller ”Hänger du med?” eftersom de är lätta att bara svara ”ja” på även om man är lite osäker.

Om ni använder dövblindtolk behöver du försäkra dig om dels att tolken förmedlar det du vill säga, dels att personen både uppfattar och förstår vad tolken förmedlar. Mer om detta i nästa avsnitt.

En dövblindtolks uppgift är att förmedla det som sägs, och vid behov även syntolka och ledsaga. Det innebär inte att tolken har ansvar för att stämma av att det du säger uppfattas på rätt sätt.

När ni använder dövblindtolk blir det alltså ytterligare ett steg på vägen. Du behöver försäkra dig om dels att tolken förstår och förmedlar det du vill säga, dels att personen både uppfattar och förstår vad tolken förmedlar.

Punktskriftsinlärningen innehåller en hel del begrepp som kanske varken tolken eller personen hört talas om tidigare. Tolken kanske inte heller vet hur hen ska förmedla alla dessa begrepp på teckenspråk. Därför är det bra om du erbjuder tolken att ni tillsammans går igenom vilka begrepp och övningar du planerar att använda före träffen. Det kan underlätta avsevärt för både dig och personen, om samma tolk kan vara med vid alla tillfällen. Då kan det räcka med några få minuters genomgång per tillfälle bortsett från första gången och de gånger du planerar att ta upp något helt nytt.

Undervisningen behöver ofta anpassas efter personens dagsform och frågor, så din planering av träffen kanske inte håller. Då är det extra viktigt att du stämmer av att det oplanerade du tar upp blir begripligt för både tolken och personen.

Varje gång du introducerar ett nytt begrepp, behöver du också stämma av med både tolken och personen att de vet och är överens om hur det ska tecknas. Även om du själv inte kan teckenspråk, kan det vara en fördel att försöka se att till exempel punktskriftscellen tecknas på rätt sätt, det vill säga precis som den ser ut, eller att du stöttar tolken genom att visa visuellt. Detta blir särskilt viktigt om ni inte kan ha samma tolk vid alla tillfällen, så att alla tolkar tecknar likadant.

En dövblindtolk ska tolka allt som sägs. Därför är det viktigt att du inte småpratar under tiden som du vill att personen ska koncentrera sig på en uppgift, som att tyda en bokstav eller ett ord. När du pratar behöver tolken gå in och ”avbryta” uppgiften för att förmedla vad du säger.

Även om ni använder dövblindtolk är det viktigt att du kan ge lite feedback direkt, som vi beskrev under ”Kommunikation och metodik”.