— Att en hel värld kan rymmas på en yta av cirka 0,25 kvadratcentimeter, det vill säga på en fingertopp, är otroligt!
Anneli Veispak, forskare vid universitet i nederländska Leuven, ser punktskrift som ett perfekt exempel på hur flexibelt vårt nervsystem är.
Hennes forskning visar att det är viktigt att punktläsare har en stor vokabulär och att det är bättre att öva på riktiga ord än på nonsensord.
— När du läser börjar hjärnan omedelbart arbeta för att förstå vad det är för ett ord som ska komma och försöka matcha bokstäverna med tänkbara ord ur det inre lexikonet, säger Anneli Veispak som undersökt estniska och holländska punktskriftsläsare.
Ålder spelar ingen roll
Hon presenterade sin forskning vid konferensen Tactile Reading i Stockholm nyligen. Resultaten visar att ålder inte har någon större betydelsen för förmågan att läsa punktskrift, braille. Däremot spelar fingertopparnas känslighet in. Ju känsligare fingrar, desto fortare går det att läsa.
— Vi mätte känsligheten i fingrarna och slogs av hur otroligt små avstånd som brailleläsare kan känna skillnad på, säger Anneli Veispak.
Mätningarna, som gjorts med infrarött ljus, visar att det framför allt är pekfingrarna som används, mer sällan långfingret. Detta var också hos de flesta deltagarna betydligt mindre känsligt.
Stor vokabulär ökar läshastigheten
Att läsa punktskrift tar betydligt längre tid än att läsa tryckt text, svartskrift. Det beror bland annat på att det inte är så lätt att skumma över texten och hoppa över ord eller stycken. Hur snabbt det går att läsa om varje ord måste läsas för sig beror bland annat på hur stor vokabulär man har.
— Därför är det viktigt att använda många olika synonymer när man prata med barn och att börja tidigt med att bygga upp ett mentalt lexikon. Det är visserligen aldrig för sent att lära sig punktskrift men den som börjar vid 50 kommer aldrig att bli lika snabb som den som startar som femåring, säger Anneli Veispak.
Barry Hughes, lektor i psykologi vid universitetet i Auckland, beskriver handen som ett mycket sofistikerat motoriskt system. Läsande är också en komplicerad process, både när det handlar om punkt- och svartskrift.
— Det handlar inte om en enda begåvning utan om en konstellation av förmågor i en process där allt går mycket, mycket snabbt. Det handlar bland annat om uppmärksamhet, minne, beslutsfattande, förmåga till förutsägelse, grammatiska processer och planering, säger han.
Många minirörelser
Hughes har undersökt hur punktläsare läser och funnit att det som ser ut som en enda smidig och sammanhängande rörelse inte alls är det. Det ser ut som om fingret rör sig i samma takt men i själva verket består rörelsen av väldigt många minirörelser som ibland går snabbare, ibland långsammare.
Hughes har i sina försök använt en digital penna och filmat fingrets rörelser med stor exakthet. Analyserna visar att det som för ögat ser ut som en enda sammanhållen rörelse snarare liknar en kurva över aktiekurserna på börsen. Det är fullt av mikroskopiska pauser.
— Till skillnad från dem som läser tryckt skrift verkar punktskriftsläsare inte stanna upp och fundera när de stöter på ett ord de inte förstår. Däremot går de tillbaks och läser om ordet eller meningen. Att läsa om går i allmänhet snabbare än att läsa första gången, säger Barry Hughes som menar att punktskrift kan jämföras med lyssnande snarare än med läsande.
De som läser fort, 250 ord per minut, har färre stopp i processen än de som läser långsammare. Är meningarna konstiga, innehåller grammatiska fel eller ord som inte betyder något påverkas läshastigheten negativt. Så fort det blir mindre konstigt ökar hastigheten igen.
Barry Hughes studier bygger på läsning med ett finger – något som inte är vanligt i verkligheten. De flesta punktläsare använder båda händerna.
— Självklart är det en nackdel. Men är två händer inblandade blir det omöjligt att se var uppmärksamheten är i varje given mikrosekund, säger han.
Ordbilder kan ge snabbare läsning
Hughes har funderat på hur braille lärs ut och undrar om det inte vore bra att lära punktskriftsläsare systemet med ordbilder i stället för att alltid läsa bokstav för bokstav. Det är så svartskriftsläsare gör. När hjärnan lärt sig se kända, eller långa ord som ”bilder” ökar läshastigheten.
— Om man anser att det är viktigt att öka läshastigheten för punktläsare kan det vara värt att testa, säger han.
ANNE JALAKAS, text och foto
