Barnaudionomer i Göteborg utforskar taktila metoder

Barnaudionomer som arbetar i Hörselteam, Barn & Ungdom i Göteborg har under den här våren deltagit i en fokusgrupp tillsammans med Jenny Widmark, audionom i resursgruppen för teknik och hjälpmedel hos Nationellt kunskapscenter för dövblindfrågor.  Bland annat har de redan hittat att en kontaktstyrd vibrerande kudde kan användas både för barn med synnedsättning och för andra där nuvarande metoder inte fungerar optimalt.

Bakgrund

Nkcdb har sedan några år en skrift om synbedömning av barn med nedsatt hörsel och har haft som mål att skapa en motsvarande kring hörselbedömning av barn med nedsatt syn. Vi har dock inte lyckats få kontakt med någon som haft en genomtänkt och beprövad metod som de vill dela med sig av.

Tillsammans med barnaudionomer som arbetar i Hörselteam Barn & Ungdom i Göteborg blev vi överens om att istället bolla och utveckla tillsammans. Vi har bjudit in föreläsare som vi haft workshops och gemensamma diskussioner med. Vi har även tänkt och resonerat tillsammans kring utmaningar och möjligheter och hur barnaudionomer på bästa vis kan bemöta, utföra diagnostik och ge habiliterande insatser för denna målgrupp.  Syftet med projektet är att det ska leda till ett material tillägnat barnaudionomer som möter barn och ungdomar med dövblindhet. Förhoppningen är att materialet ska vara färdigt i slutet av året.

Att mäta hörsel på barn med synnedsättning

En docka som ska symbolisera ett barn som har händerna på en blå kudde. Foto.

En fråga vi fått från barnaudionomer är hur man kan anpassa vissa mätsituationer då ett barn med synnedsättning/blindhet ska hörselmätas. Vid en VRA-mätning (Visual Reinforcement Audiometry) används en visuell bekräftelse/belöning. Det kan vara till exempel en tittlåda eller en skärm med en rolig figur som aktiveras då ett barn reagerar på ett ljud som audionomen skickar från audiometerutrustningen, det blir en betingad inlärning. För ett barn som inte kan använda sin syn vid en sådan mätning behövs andra metoder. Det taktila sinnet skulle då kunna användas i stället för synen. Vi har därför testat att använda en kudde med inbyggd vibrator som när audionomen trycker på en kontakt med foten ger en taktil bekräftelse/belöning då barnet reagerar på ljudsignaler som audionomen skickar från utrustningen. Detta har visat sig fungera väldigt väl.

Kudden och önskad kontakt/brytare finns bland annat att köpa på tfh Sensory.

Erfarenheten så här långt

Barnaudionom Frida Krantz som deltar i projektet delar med sig av sina och kollegernas erfarenheter.

Vad har du gjort för observationer då du och dina kolleger testat att använda den taktila bekräftelsen jämfört med den visuella vid hörselmätningar? Kan du ge något exempel på när det fungerade med kudden?

– Vi har upplevt att barn med synnedsättning och även andra funktionsvariationer orkar och vill delta längre tid. Vi tror att detta beror på att dessa barn inte alltid kan tillgodogöra sig den visuella återkopplingen/bekräftelsen vi ger genom bilden/filmen/figuren. Men genom vibrationskudden får de en tydligare förståelse för kopplingen mellan stimuli och belöning.

Hur bedömer du och dina kolleger kuddvibratorns effektivitet och tillförlitlighet som ett alternativ till visuell bekräftelse? Har ni märkt några skillnader i resultat eller noggrannhet mellan taktil och visuell bekräftelse vid hörselmätningar?

En docka som ska symbolisera ett barn som har händerna på en blå kudde. På andra sidan bordet bakom en dator skärm sitter en kvinna som har foten på en röd knapp.
När audionomen trycker på den röda knappen hon har under foten vibrerar kudden som barnet (på bilden en docka) håller i.

– Kuddvibratorn tror vi inte är för alla barn men är ett värdefullt komplement till barntestbatteriet och observationsaudiometrin. Barnaudiometri i sin renaste form är att få barnet att visa reaktion för tonen som ges. Förväntning på vibration kan vara minst lika stark som inför en visuell belöning. Än så länge har vi enbart testat med en centrerad kudde och får därmed ingen lateralisering mot höger/vänster som en tittlåda kan ge för ytterligare reaktionstydlighet.  Detta skulle kunna vara en nackdel om test utförs i ljudfält. Än har vi inte träffat ett barn som upplever obehag för kudden men det finns säkert de som kan uppleva det så.

Hur har föräldrar/vårdnadshavare till barnen med dövblindhet reagerat då ni använt kuddvibratorn vid hörselmätning?

– Än så länge har jag inte träffat någon förälder som är negativt inställd till kudden utan alla har varit tacksamma för att vi är flexibla gentemot deras barns behov. De tycker ofta också att det är spännande att testa något nytt. En reflektion är att vårdnadshavare till barn med dövblindhet ofta har en upplevelse att det inte alltid gått så bra vid hörseltester, som i sin tur lett till uppgivenhet och en känsla av misslyckande inför testsituationen. Genom ytterligare en metod kan vi vara mer flexibla gentemot patienten när det standardiserade inte fungerar.

Vilka ytterligare taktila hjälpmedel eller metoder skulle ni vilja utforska för att förbättra hörselmätningar för barn med dövblindhet? Har ni förslag på andra förbättringar man skulle kunna prova i en mätsituation?

– Som jag nämnde i en fråga tidigare hade det säkert gått att utveckla vibratorkudden till två kuddar, en för höger och en för vänster så barnet eventuellt skulle kunna ge en kroppsförflyttning mot rätt sida där ljudet kommer ifrån. Idag har vi också bara ett styrkeläge på vibrationerna. Det hade varit bra att kunna justera utefter hur barnet upplever och reagerar på den givna vibrationen. En del barn kanske upplever vibrationen läskig, då kan det vara bra att börja med en lägre styrka.  Något annat barn kanske behöver starkare stimuli och vibration för att få en reaktion. Vi är precis i tagen att prova en annan form av taktil belöning. Det är en fläkt som Nkcdb hjälpt till att ta fram. Går det att använda sig av luft som belöning? Vi får se!

Finns det några andra fördelar med att använda taktil återkoppling vid en hörselmätning på barn? (till exempel barn som har god syn men andra svårigheter?)

– Absolut! Vi använder våra sinnen olika. En del barn är mer taktila än andra. Taktil återkoppling ser jag också som ett sett att förlänga intresset för mätsituationen. Varför inte byta återkoppling från visuell till taktil när barnet börjar tröttna?

Arbetet fortgår – vill du vara med?

Gruppen kommer fortsätta att ses även till hösten för att sammanställa materialet. Vi vill gärna komma i kontakt med fler barnaudionomer som är intresserade av att anpassa och utveckla metoder för barn och ungdomar med dövblindhet.  Hör gärna av er till: jenny.widmark@nkcdb.se

 

TEXT: Karin Jönsson

Publicerad 25 juli 2024