Anhörigvårdare är ofta utmattade. Depression och ilska är vanligt. Att leva med kronisk stress försämrar också den fysiska hälsan, bland annat genom försämrat immunförsvar.
Men det finns bot.
– Medicinen heter avlastning. Vår forskning visar på stora effekter på både fysiskt och psykiskt välbefinnande, säger Steven Zarit, professor vid Penn State University i USA.
Den amerikanska Dash-studien, som omfattar anhöriga som vårdar alzheimersjuka i sitt hem, visar förbluffande resultat.
— De senaste 25 åren har det gjorts många försök att minska stressen för anhörigvårdare. Det har ofta handlat om olika utbildningsinsatser för att hjälpa dem att hantera de dagliga påfrestningarna bättre. Insatserna har ofta inneburit en omedelbar lättnad. Men när resultaten följs upp visar sig två stora begränsningar, säger Steven Zarit.
— Den ena är att få personer får del av det här stödet, den andra att det handlar om kortvariga och tidsbegränsade insatser. Att ta hand om någon med demens kan pågå i många år och är dessutom föränderligt. Det som hjälper i dag kanske inte fungerar i morgon.
Skadliga stress minskar
Undermedicinen har visat sig vara avlastning. Att för några timmar, eller en dag, lämna över ansvaret till någon annan betyder att halterna av de skadliga stressnivåerna normaliseras. Det påverkar både den kroppsliga hälsan och det mentala välbefinnandet.
Dash-studien (The Daily Stress and Health of Caregivers) bygger på tidigare forskning om stressorer hos människor som inte är anhörigvårdare. Den visar att även jämförelsevis få och kortvariga stresstillstånd (2-3 händelser under 6-8 dagar) påverkar hälsan. För människor som vårdar demenssjuka rör det sig om i genomsnitt 140 minuter stresspåslag om dagen, år ut och år in.
Undersökningen omfattade 194 anhöriga till personer med demens som bodde hemma och var på dagverksamhet minst två gångar i veckan. Syftet var att ta reda på om det var någon skillnad mellan de dagar som anhöriga fick avlastning och de dagar som de inte fick det.
Studien pågick under åtta dagar i följd. De anhöriga fick ett telefonsamtal i slutet av varje dag där de med egna ord fick beskriva hur de mådde. Än viktigare var mätningen av stresshormonor som gjordes genom salivprov. Dessa togs fem gånger per dag, från att man vaknat men ännu inte gått ur sängen tills det var dags att lägga sig på kvällen.
Provtagningen, som gjorde av de anhöriga själva, var något som oroade forskarna. Men det visade sig att de allra flesta genomförde alla intervjuer och 89 procent, 173 personer även lämnade tillförlitliga prover. Resultaten anses därför vara pålitligt.
Steven Zarit förklarar hur hormonerna fungerar:
— Kortisol är ett välkänt stresshormon som är inblandad i många viktiga kroppsfunktioner, bland annat blodtryck och immunförsvar. Vid akut stress ökar halten. Men upprepat stresspåslag ger överstimulering eller underproduktion av hormonet. Det kan leda till depression, problem med minnet och försämrat immunsystem.
Liknade posttraumatiskt stressyndrom
Tre av fyra salivprover i studien visade på rubbningar i systemet. Ungefär hälften av de anhöriga hade kortisolprofiler som liknade den hos människor med posttraumatiskt stressyndrom och som yttrar sig genom att kortisolnivån inte stiger som den skall när de vaknar på morgonen.
— Det här är en funktion som kan beskrivas som naturens egen kopp kaffe. Kortisolhalten stiger på morgonen för att göra oss redo för eventuella hot i omgivningen. Vartefter dagen går sjunker nivån. Men hos en av fyra anhöriga i vår studie hände inte detta, tvärtom sjönk kortisolhalten när de vaknade, något som innebär risk för allvarliga hälsoproblem. Hos en lika stor grupp ökade nivån, men väldigt svagt.
Även hos andra anhörigvårdare finns en risk för att stresshormonerna påverkas. Den amerikanska forskaren Marsha Seltzer och hennes kollegor har visat att mödrar till tonåringar och unga vuxna med autismspektrumstörning och fragilt X-syndrom (som ger utvecklingsstörning) har förändrade kortisolhalter. Det är inte osannolikt att resultaten kan överföras till anhöriga till personer med andra funktionsnedsättningar.
I Steven Zarits studie visade det sig att mirakelmedicinen avlastning ställde allt till rätta. Den ledde till normala, eller nästan normala, hormonnivåer, något som aldrig tidigare visats i forskning.
— Normaliseringen inträffade samma morgon som avlastningen, dagomsorgen, skulle ske. Inte efteråt.
Lika radikala effekter uppnåddes för ett annat stresshormon, DHEA-S som ibland kallas för ett må-bra-hormon. Flera studier visar långvarig stress minskar förmågan att producera hormonet vilket ökar risken för stressrelaterad ohälsa.
För anhörigvårdarna i Dashstudierna ökade nivån av DHEA-S, men till skillnad från kortisolet, steg nivån dagen efter att avlastningen ägt rum. De anhöriga beskrev själva att de mådde bättre.
Steven Zarit ser resultaten som lovande. Även om man ännu inte vet om mer avlastning, eller andra typer av avlastning, skulle ge ännu bättre effekter står det klart att det här är en medicin som fungerar. Som dessutom är helt biverkningsfri.
ANNE JALAKAS, text och foto
Här finns mer att läsa om anhöriga och stresshormoner.
