Av Karin Jönsson
Rent formellt är en iPhone möjlig att använda helt utan syn direkt när man packar upp den ur kartongen. För en person med grav synnedsättning som aldrig tidigare använt en iPhone är det dock en lång process och mycket inlärning innan den blir värd att använda.
Ofta försöker den seende omgivningen hjälpa till så gott de kan – men det är inte alltid det blir bättre av det…
För alla er som vill hjälpa någon igång med VoiceOver – här är det som enligt min erfarenhet är allra viktigast att göra och tänka på:
Börja rätt
Redan innan inköpet är det bra att ha en tydlig plan på vad som är målet på kort och lång sikt. Vad som är viktigast att börja med är så klart det som användaren skulle tycka är intressantast eller roligast – men inte något som är viktigt att det alltid fungerar. Att använda en iPhone som en mobiltelefon är t ex något som bör ligga långt fram i tiden, först när användaren är trygg med hanteringen.
Mitt tips är att behålla en gammal mobil med knappsats för att ringa med, den kommer att fungera oavsett väder, buller och stressnivå. Se istället den första tiden med iPhonen den som en portabel surfplatta och informationskälla.
Förvarna om att det kommer att krävas tålamod och kännas hopplöst i början, men att det går att lära sig.
Ställ in Hjälpmedelsgenvägen till VoiceOver
Detta gör du under Inställningar – Allmänt – Hjälpmedel, längst ner. När denna inställning är gjord, slår en trippel-tryckning på hemknappen VoiceOver på och av. Om användaren – och du som stödperson – själv enkelt kan stänga av och sätta på VoiceOver underlättar det mycket.
Gör det enkelt att starta och låsa upp iPhonen
Ställ in att använda Touch ID och hjälp användaren att lägga in fingeravtryck från minst fyra olika fingrar på båda händerna i Inställningar – Touch ID och lösenord. Det är viktigt att inte bara ha ett finger eftersom man då inte kan låsa upp iPhonen på det sättet om man skadar det fingret.
Om användaren tycker det är ok, ta bort att den kräver PIN-kod när den startar för att man ska kunna ringa med den – det gör du på Inställningar – Telefon – SIM-PIN.
Ställ också in Autolås till ”5 minuter” eller ”Aldrig” och lär användaren att låsa telefonen med en tryckning på vila-knappen, så låser den sig inte och förvirrar under utbildningens gång.
Gör det enkelt att starta de aktuella apparna
Lägg de appar som ni ska arbeta mest med på Dock, dvs fältet som ligger längst ner och är samma på alla hemskärmar.
Lägg de andra apparna ni ska använda på den första hemskärmen och flytta resten till andra hemskärmar. Den första kommer man nämligen alltid till, var man än är i iPhonen, om man trycker två gånger på hemknappen med en liten fördröjning emellan.
Börja med grundläggande navigering
Det finns två olika metoder att utforska skärmen, och det är bra om användaren tidigt får koll på båda. Det ena är att känna runt med ett finger på skärmen och när man kommer till något man vill aktivera, t ex en app-ikon på hemskärmen, håller man kvar fingret på den och klickar med ett annat finger var som helst på skärmen.
Det andra är att markera ett objekt genom att sätta fingret på det och sedan lyfta upp fingret igen, eller svepa horisontellt över skärmen tills rätt objekt är markerat, och sedan dubbelklicka var som helst på skärmen med ett finger.
Att leta med fingret över skärmen ger en viss förståelse för var saker finns, och sånt som finns på enkla positioner, som längst upp eller längst ner, är snabbt att lära sig hitta på detta sätt. Det är dock lätt att missa någon information eller funktion om man letar över skärmen på detta sätt, därför är det ofta säkrare och effektivare att svepa sig fram eller bak.
Det kan ta lite tid att få in svep-rörelsen rätt, det kräver träning. Om man råkar sätta ner fingret på skärmen innan man påbörjar sveprörelsen flyttar man markeringen till den punkt på skärmen där fingret träffar. Man behöver alltså ha fingret i rörelse när det träffar skärmen, och det är lättast om man inte trycker för hårt mot skärmen.
Jag brukar försöka likna det vid att man ska sopa bort en smula. För att undvika missförstånd använder jag urtavlans referenspunkter för att beskriva rörelsens riktning, som ”svep från 9 till 3 för att komma till nästa ikon”, ”svep från 3 till 9 för att komma till föregående”.
Bestäm vad ni kallar olika gester för och vad det innebär
Det viktaste är ni är konsekventa och att det blir tydligt för användaren vad begreppet betyder. Att slå med fingret mot skärmen kallas i manualen ”tryck”, vilket inte riktigt är rätt. Många använder ”knacka”, men det kan lätt uppfattas som att man ska slå hårt på skärmen, och då är det mycket svårare att få med rätt antal fingrar och inga naglar.
I detta dokument har jag använd ”klicka”. För de användare som lätt tar i för mycket brukar jag använda ”dutta”. Det viktigaste är att man är konsekvent och överens om vad det betyder. Jag brukar visa genom att utföra ”klickningen” på ovansidan av handen på brukaren, för det är mycket svårt att visa t ex hur hårt man ska träffa om man försöker visa direkt när man utför det på skärmen.
Testa själv innan du visar med VoiceOver
Innan du sätter igång och utbildar på en app – förbered dig genom att testa den både med och utan Voice Over. Jag brukar först köra den utan VoiceOver så jag själv får en bild av hur den fungerar och ser ut. Därefter slår jag på VoiceOver och utför själv de moment som är relevanta.
I början är det svårt att tänka bort synen, men man kan då slå på en ridå över skärmen så att det blir helt svart. Det gör man genom att klicka med tre fingrar, tre eller fyra gånger på skärmen. Om det är tre eller fyra gånger beror på om man har Zooma på eller av under Inställningar – Hjälpmedel – Zooma.
Voice Over talar dock om vad den gör, så om du klickar tre gånger med tre fingrar och VoiceOver säger ”Ridå på” och skärmen blir svart så vet du att det är rätt.
Säger VoiceOver istället ”Tal av” och blir tyst, klicka först tre gånger med tre fingrar igen för att slå på talet igen, och sedan fyra gånger med tre fingrar för att få ”Ridå på”. När du vill se skärmen igen är det samma kommando en gång till, dvs tre eller fyra gånger med tre fingrar.
För användaren kan det vara smart att ha ridå på till vardags när man inte behöver hjälp av någon seende. Dels drar telefonen mindre batteri, dels riskerar de inte att någon annan som man inte vill ser över axeln på vad man t ex skriver.
När du själv hanterar iPhonen och den aktuella appen med ridå på, är det oerhört mycket lättare att visa någon annan hur det ska utföras.
Förenkla skrivandet
Att skriva är tidsödande och kräver mycket träning, så börja inte med någon funktion som kräver skrivande. När ni börjar med skrivandet, gör det med sånt som inte kräver så många bokstäver.
Om användaren t ex efter att ha tränat på att läsa sin e-post också vill kunna skicka korta svar, kan man lägga in lämpliga fraser som förkortningar. Gör detta under Inställningar – Allmänt – Tangentbord – Textersättning.
Man kan lägga in vilket standardsvar som helst, t ex ”Tack för ditt brev! Jag ska skriva ett längre svar till dig när jag sitter vid datorn. Med vänliga hälsningar, Karin”, och låta detta ersätta ”sss”. Då kan jag skriva sss och trycka mellanslag för att hela texten ovan skrivs ut i brevet.
Många hoppas kunna slippa skriva genom att diktera med Siri. Det går att göra, men som ni vet blir det inte alltid rätt. Troligen är det bättre på vissa dialekter än andra, men på skånska blir det sällan 100% rätt. Problemet när man inte ser är att det är mycket svårare att rätta till texten – och att ens uppfatta att det blivit fel.
Oftast är så klart feltolkningarna ord som liknar det man sa – som att ”betoning” blir ”betongen” eller ”försoning”.
När man läser vad Siri skrivit, och tror där står ”betoning” är det svårt att höra att det blivit fel, men för mottagaren som troligen läser med ögonen kan det bli helt förvirrat. Om man inte skickar till riktigt nära vänner som förstår var felen kommer ifrån är därför att skicka ett ljudmeddelande bättre om man tycker att tangentbordet är för svårt.
För att använda Siri krävs också att man har internet, så på platser det är för dålig mottagning för att ringa, men skulle kunna gå att skicka SMS, är risken stor att det inte går att diktera med Siri. Det är alltså även viktigt för ett säkert och tryggt sätt att kunna kommunicera att användaren är van vid att använda tangentbordet.
Att koppla in ett externt tangentbord kan vara en bra lösning för de som vill kunna skriva lite snabbare, men det är viktigt att kunna hantera telefonen även utan.
Träna mycket på att svara och lägga på
När det är dags att börja använda iPhonen som en telefon är så klart de viktigaste att kunna svara och lägga på. Detta gör man enklast genom att klicka två gånger med två fingrar var som helst på skärmen.
I en lugn träningsmiljö är detta inte så svårt för de flesta användare – men när telefonen väl ringer i fickan eller väskan, man ska hitta den, få upp den på rätt håll och sedan svara blir de flesta mycket stressade. Då blir det inte några lätta ”duttningar”, utan mer hårda slag med fingrarna bockade 90 grader så att det blir naglarna som slår i och inte fingerblomman, och då svarar man inte och blir mer och mer stressad för varje försök.
Självklart är det varken lätt eller lämpligt att framkalla den stressen i en lugn utbildningsmiljö – men om man förbereder användaren på den och vad som är de vanligaste felen som andra gör, blir det lättare att träna många gånger.
Jag brukar också instruera användaren till att ha helt raka fingrar och handen i samma riktning som telefonen när de svarar och lägger på. Då är det lättare att få till samtidig träff med två fingrar, även i en stressad situation.
Allt det ovanstående gäller när man använder iPhonen med VoiceOver, men utan punktdisplay eller externt tangentbord. För punktdisplayanvändare är hanteringen mycket enklare, men har personen användbar hörsel är det ändå bra att kunna hantera telefonen utan punktdisplay för att klara sig i de situationer då punktdisplayen av någon anledning inte går att använda.
