Hur kan kroppen användas för att kommunicera med andra? Det fick deltagarna på Nationellt kunskapscenter för dövblindfrågor (Nkcdb) och Specialpedagogiska skolmyndighetens (SPSM) gemensamma temadag om taktil kommunikation veta vid premiären i Örebro.
Temadagen tog fart direkt med en praktisk övning där deltagarna fick sätta på sig ögonbindlar och lösa en uppgift som satte känselförmågan på prov. Avsikten var att ge alla en erfarenhet av att behöva förlita sig på känseln i stället för på syn och hörsel.
Känseln – en tillgång vid kommunikation med andra
Det taktila sinnet, det vi i dagligt tal kallar känseln, utvecklas tidigt i livet. Det är också det sinne som försvinner sist vid livets slut. Flera kroppsliga funktioner, till exempel leder och muskler, behöver vara aktiva och samspela för att vi ska uppfatta taktila signaler. Vi har receptorer för känsel både inuti och utanpå kroppen som sitter olika tätt på kroppens olika delar. Särskilt tätt sitter de på hårlösa kroppsdelar såsom läppar, tunga och fingertoppar. Så snart ett sinnesorgan förnimmer en retning skickas den vidare via det centrala nervsystemet till hjärnan, som tolkar informationen till något vi kan förstå. Genom att känna kan vi till exempel uppfatta om något är varmt eller kallt, mjukt eller hårt, lätt eller tungt, men också sakers form eller volym.
— Det taktila sinnet spelar en viktig roll för att en person som har kombinerad syn- och hörselnedsättning ska kunna vara delaktig i sociala sammanhang. Men även för en seende och hörande person fungerar syn och hörsel bäst när dessa funktioner får stöd av det taktila sinnet, berättade Monika Estenberger, pedagog på Nkcdb, i början av dagen.
Fortfarande vet vi förhållandevis lite om det taktila sinnet, jämfört med syn och hörsel som har utforskats betydligt mer. Samtidigt är det viktigt att sprida den kunskap som finns, inte minst om hur man kan utveckla kommunikation med hjälp av det taktila sinnet.
Samverkan för allas bästa
Möjligheten att nå ut på bredare front var ett av skälen för Nkcdb och SPSM att genomföra temadagen om taktil kommunikation tillsammans.
— Personal som möter barn och ungdomar med dövblindhet i förskolor och skolor behöver ofta ha kompetens om teckenspråk, teckenspråk i taktil form och inte minst om hur man kan använda hela kroppen i kommunikationen. Vi vet att det är en efterfrågad kunskap, säger Sofi Malmgren, rådgivare på Resurscenter dövblind inom SPSM.
Sofi ser möjligheten till samverkan med Nkcdb som både viktig och värdefull. Både Resurscenter dövblind och Nkcdb har ett uppdrag att förmedla kunskap om dövblindhet, men till olika aktörer och verksamheter i landet.
— Genom att samverka får vi mer samsyn kring personer med dövblindhet, deras närstående och kringpersoner. För den som behöver stöd och insatser är förutsägbarhet och samverkan vid övergångar mellan olika livsfaser oerhört viktigt, säger Sofi Malmgren.
Flera sätt att kommunicera i taktil form
Tillsammans med Linda Eriksson, pedagog på Nkcdb, berättade Sofi om olika former av taktil kommunikation. Alternativ och kompletterande kommunikation, AKK, är ett exempel på en form som används i skolans värld. Det är ett samlingsbegrepp för olika kommunikationssätt som är tänkta att komplettera talade språk och teckenspråk. Det kan handla om gester, tecken, föremål, bilder och olika hjälpmedel.
Linda gav exempel på vad som är viktigt att känna till när man använder teckenspråk i taktil form. Hon betonade bland annat vikten av tydlighet för att kunna skilja på handformer som liknar varandra eller kunna skilja på bokstäver och siffror som är likadana till formen. Teckenspråkets så kallade icke-manuella signaler, exempelvis det som uttrycks med munnens eller ögonens rörelser, är ytterligare något som behöver förmedlas taktilt till en person som har dövblindhet.
— Viktigast av allt är att våga kommunicera taktilt och att alltid ge taktil feedback. Det kan vara att ge en bekräftande klapp på armen som visar att man hänger med eller att man har förstått. Det är också viktigt att försöka vara så tydlig som möjligt och att tänka på vad som kan vara svårt att uppfatta när man inte ser och hör, förklarade Linda.
Under Lindas ledning fick deltagarna prova att kommunicera med taktilt teckenspråk och att använda socialhaptiska signaler. Haptisk betyder möjlighet att förnimma med känseln, det taktila sinnet. Socialhaptiska signaler förmedlas genom kroppskontakt, till exempel på övre delen av ryggen eller på armen. Linda förklarade att dessa signaler fungerar som ett komplement i en kommunikationssituation för att skapa mening och sammanhang. Det blir allt vanligare att personer med dövblindhet använder sig av socialhaptiska signaler.
— Det är viktigt att påpeka att socialhaptiska signaler inte är tänkta att ersätta ett tal- eller teckenspråk. Det är en missuppfattning vi möter ibland, konstaterade Linda.
Viktigt med tidigt stöd för språkutveckling
Caroline Lindström, specialpedagog och sakkunnig inom kommunikation på Nkcdb, visade flera intressanta filmexempel. De korta filmerna illustrerade hur man kan stödja språkutveckling hos barn, eller vuxna, som ännu inte har utvecklat ett taktilt teckenspråk. Då handlar det i stället om att använda hela kroppen till att kommunicera.
— Ofta blir det svårt för personal att nyttja hela kroppen, eftersom vi helt enkelt är ovana att göra det! Det kan kännas svårt att plocka fram de rörelser vi faktiskt gör, eller att komma på hur vi kan uttrycka nyanser när vi kommunicerar, sade Caroline.
Alla deltagare fick själva testa att säga saker med kroppen och därefter reflektera kring upplevelsen. Caroline poängterade att när vi väl blir medvetna om vad vi uttrycker med kroppen, då finns det mycket vi kan kommunicera på det sättet. För att uttrycka känslor med kroppen behöver vi till exempel tänka på rytm, tempo, intensitet eller tryck. Vi kan också beskriva något genom att härma rörelser och vibrationer eller använda motsatser som mjukt och hårt.
Innan dagen tog slut gick Caroline igenom vad som är viktigt att tänka när man stödjer språkutveckling genom metoden ”hand-under-hand”. Med den metoden placerar den vuxna sina händer under eller vid sidan av barnets händer, så att händerna kommer i kontakt med varandra. En fördel med metoden är att den erbjuder ett sätt att arbeta för att vänja barnet vid beröring av händerna. Hand-under-hand underlättar också gemensamma rörelser och aktiviteter där den vuxna kan vägleda barnets händer utan att det blir kravfyllt.
— Det är viktigt att börja arbeta tidigt med hand-under-hand metoden för att göra barnet van vid beröring och olika handställningar. Utan sådana förberedelser kan det bli svårt för barnet att längre fram börja använda taktilt teckenspråk, framhöll Caroline.
Uppskattat att öva praktiskt och dela erfarenheter
— Praktiska övningar är otroligt värdefullt att få göra om och om igen, för att påminna sig om hur det kan vara när man inte har tillgång till syn- och hörselintryck, uttryckte en av deltagarna i utvärderingen av dagen.
Från dövblindteamet vid Syncentralen i Region Örebro län deltog hörselpedagog Annelie Liss. Hon uppskattade att dagen erbjöd riklig information om och många perspektiv på taktil kommunikation.
— Den här temadagen var bred och innehållsrik och passar både den som är ny på området och den som arbetat under längre tid. Likaså är det alltid berikande att träffa och dela erfarenheter med andra som arbetar inom området, eller som på annat sätt möter behovet av taktil kommunikation, tyckte Annelie.
Nästa hållplats för turnén blir Malmö den 25 januari. Därefter gör den ytterligare två uppehåll; i Göteborg (22 mars) och i Umeå (10 maj) för att sprida kunskap om taktil kommunikation vidare.
TEXT OCH FOTO: Eva Bökman
ILLUSTRATION: Petter Lönegård
