Situationen för flyktingar med funktionsnedsättningar är svår. Kunskapsbristen är stor, både i Sverige och internationellt. Det visar den kartläggning som Myndigheten för delaktighet gjort.
Rapporten fokuserar på en rad områden: boende, hälsoundersökning, hälso- och sjukvård, stöd och service, utbildning och arbete. Inom alla dessa presenteras fakta, statistik och synpunkter från centrala aktörer.
Rapporten Personer med funktionsnedsättning i asyl- och etableringsprocessen– situationen i dag och behoven framåt ställer många frågor men ger få svar. På område efter område saknas kunskap.
Här är några exempel:
Ingen vet hur många av de 191 816 personer som sökte asyl 2015 och 2016 har någon funktionsnedsättning. En av rapportens viktigaste slutsatser är det ofta saknas fakta och statistik kring personer med funktionsnedsättning inom asyl- och etableringsprocessen.
Särskilt utsatta är ensamkommande barn, kvinnor och asylsökande barn med funktionsnedsättningar.
Nya lagen riskfylld
Kartläggningen visar att den tillfälliga migrationslagstiftningen kan få särskilt allvarliga konsekvenser för personer med funktionsnedsättning. Deras möjlighet till tillfälligt uppehållstillstånd eller familjeåterförening kan minska. MFD anser att en utvärdering av vad den nya migrationslagen innebär för asylsökande med funktionsnedsättning.
Erfarenheter som kan spridas
Funktionshinderperspektivet saknas ofta i studier och rapporter om situationen för asylsökande och nyanlända. Men det finns erfarenheter som kan tas tillvara. Flera aktörer tycker att mycket av det som kom fram i SIOS projekt ”Funktionshinder i etableringen” kan tas tillvara och spridas i landet.
Samverkan behövs
Det brister i samverkan. För att funktionsnedsättning hos asylsökande ska identifieras så tidigt som möjligt behöver föreskrifter, rutiner och metoder för hälsoundersökningar ses över.
Möjligheterna till utbyte av informationsutbyte inom och mellan aktörer bör utredas
Informationen till de asylsökande själva är inte tillräckligt bra. Mer behöver tas fram på olika språk och riktat mot både barn och vuxna.
Boenden och andra lokaler under asylprocessen måste inventeras och bristande tillgänglighet åtgärdas.
Lagen om mottagande av asylsökande behöver förtydligas och såväl myndighetspersonal som asylsökande själva behöver få mer kunskap.
Risk för ”mörkning” under etableringssamtal
Arbetsförmedlingens nya arbetssätt med etableringssamtal behöver utvärderas och ersättningsmodellen inom etableringsuppdraget ses över. I dag finns en risk för att kraven på prestation för att få ersättning leder till att båda handläggare och individer döljer de behov av stöd som finns. Den nya lagen och de ökade kraven på sysselsättning och försörjning för att få permanent uppehållstillstånd måste utredas. I dag vet ingen vilka konsekvenserna blir för personer med funktionsnedsättning som har nedsatt arbetsförmåga.
Myndigheten själv, det vill säga MFD, behöver enligt rapporten se över möjligheten att starta ett nätverk om situationen för flyktingar och asylsökande med funktionsnedsättning.
ANNE JALAKAS, text
