Hörhjälpmedel

Allmänt om hörapparater

Hörapparater är små datorer vars uppgift är att förändra ljudet från omgivningen så att den som bär dem lättare kan uppfatta dem. Enkelt uttryckt består de av en eller flera små mikrofoner, en processor som omvandlar ljudet från mikrofonerna efter önskade inställningar och sedan skickar ljudet in i örat via små högtalare.

Hur ljudet från mikrofonerna ska förändras ställs in av en audionom, så att ljudet blir så bra som möjligt utifrån användarens hörselkurva (audiogram), akustiska förutsättningar i örat samt användarens egna upplevelser och behov. Audiogrammet visar vilka typ av ljud som användaren hör sämre, vilket kan vara till exempel höra frekvenser (diskant) eller låga frekvenser (bas). Hörapparater har dessutom möjlighet att anpassa förstärkningen och olika parametrar automatiskt utifrån vilken ljudmiljö användaren vistas. Det går alltså att använda olika inställningar i en stökig restaurangmiljö, i trafiken och i ett tyst rum.

En hörapparat kan aldrig återskapa hörselsinnet fullt ut, men kan kompensera och förbättra hörandet. Dess främsta uppgift är normalt att förstärka så att mänskligt tal blir enklare att uppfatta och förenkla hörandet i kommunikativa situationer. Men de kan också ställas in för att öka omgivningshörseln. Detta kan vara extra värdefullt för en person med dövblindhet för att kunna uppfatta omgivningsljud som kan vara mycket viktiga för orientering och förflyttning, inte minst för att kunna uppfatta varningssignaler i trafiken.

Det finns olika avancerade hörapparater med olika funktioner. En del användare önskar justera volymen manuellt vid behov. Andra låter hörapparaterna styras helt automatiskt. Det går att använda flera olika program i en hörapparat beroende på situation och för att kunna använda teleslinga på en teater eller i en kyrka.

Det tar tid för de flesta nya användare av hörapparater att anpassa sin hjärna och sina öron. Små ljud hörs plötsligt efter kanske många års tystnad. Hjärnan är anpassningsbar, så precis som den vant sig av att få signaler om vissa ljud efterhand som hörseln försämrats, kan den efter regelbundet hörapparatanvändande och tränande lära sig hur signalerna från hörapparatljudet är och tolka dem rätt. Eftersom det är hjärnan som tolkar signalerna från öronen, och denna behöver tränas upp, blir nya hörapparater sällan den direkta förbättringen som många hoppas på när de utprovas. Det är viktigt att förstå både för användaren själv och omgivningen att det behövs tid, träning och ork innan hörapparater får önskad funktion.

Olika hörapparatmodeller

Det finns olika hörapparatmodeller att välja mellan både när det gäller hur man bär dem och hur de fungerar. Valet av modell beslutas utifrån individuella förutsättningar, såsom hörselnedsättningens grad och art, fysiska förutsättningar i öronen, motoriska och kognitiva förutsättningar, eventuella ytterligare funktionsnedsättningar som synnedsättning samt användarens egna önskemål.

Bakom-örat

Den allra vanligaste modellen sitter bakom örat och ansluter med en slang kopplad till en öroninsats. Det finns flera olika modeller av bakom-öratapparater som transporterar ljudet från hörapparaten till örat på olika sätt. Det finns individuellt gjutna öroninsatsen som är kopplad till hörapparaten med en plastslang. Behöver du mycket förstärkning av ljudet kan dessa vara nödvändiga för att täppa igen örat så att det ljud hörapparaten skickar in i örat inte samtidigt uppfattas som nya ljud i hörapparatens mikrofoner. Om detta händer uppstår det som kallar rundgång som ger ett obehagligt tjutande ljud.

Har man inte så mycket förstärkning kan man använda tunnare slangalternativ med en mjuk plugg eller propp, så kallad dome i slutet. Dessa domer finns i många storlekar för att passa olika stora hörselgångar, men de kan köpas och bytas som engångsprodukter så ofta som behövs, ofta runt en gång i månaden.

I en del apparater sitter inte själva högtalaren i hörapparaten bakom örat, utan en ledning som ligger i en tunn slang skickar signaler som omvandlas till ljud i små högtalare, kallade hörtelefoner, inne i hörselgången. Även här sätts en dome eller en individuellt gjuten insats på hörtelefonen för att denna ska sitta centrerat i örat.

I-öratapparat

En i-öratapparat sitter helt i örat, det vill säga att istället för att ha en apparat bakom örat som sen transporterar signalen, så sker allt i en apparat som anpassas efter en individuell avgjutning för att sitta direkt i användarens öra. I-örat-apparater kan ha olika storlek beroende på hörselnedsättningens grad, örats fysiska beskaffenhet och vilka olika funktioner som användaren har behov av.

Cros-apparat

Vid ensidig hörselnedsättning/dövhet kan en cros-apparat användas. Då placeras en apparat med endast mikrofon på det nedsatta örat, ljudet skickas trådlöst över till örat med god hörsel där det finns en hörapparat vars uppgift är att skicka vidare ljudet in i hörselsystemet.

Om det finns en hörselnedsättning även på det andra örat kan det behövas en bi-cros-apparat. Samma princip som med en cros-apparat men skillnaden är att hörapparaten på det bästa örat också har en mikrofon och hörapparaten processar båda sidornas inkommande ljud som skickas in i det bästa örat.

På så sätt kan användaren enklare uppfatta ljud oavsett vilket håll dessa kommer från, vilket kan vara viktigt både i sociala situationer där man kanske vill kunna höra personer både från höger och vänster, och för att alls kunna höra varningar och trafikljud från båda riktningar. Men det är mycket svårt för dessa användare att höra från vilket håll ljudet kommer från, eftersom ljud från både höger och vänster skickas in i ett öra och från en sida. Detta påverkar möjligheten att använda riktningshörsel för att kompensera en synnedsättning, till exempel för att vända sig mot den man pratar med och att orientera mot en ljudsignal.

Benledningshörapparat

Hörapparater via benledning används av personer med hörselnedsättning, som av olika anledningar inte kan bära en konventionell hörapparat. Vanliga orsaker är att man inte kan stoppa in något i hörselgången eftersom örat rinner eller att man har missbildade öron.

En benledningsapparat placeras utanför örat och hörselgången och kräver oftast ett kirurgiskt ingrepp.  Det är en benförankrad hörapparat som sitter fast på skallbenet antingen med en inopererad titanskruv, en magnet eller med ett plåster. De benämns ibland BAHA.

Ljudet transporteras från hörapparaten till innerörat genom vibrationer i skallbenet.

Mellanöraimplantat

Ett annat alternativ när en vanlig hörapparat inte kan användas är ett mellanöra-implantat. Det kan användas vid måttliga till svåra hörselnedsättningar och består av två delar: en ljudprocessor och ett implantat. Ljudprocessorn som innehåller mikrofoner och en processor placeras ovanför ytterörat och hålls på plats över implantatet med en magnet. Ett implantat är en konstgjord produkt som opereras in i kroppen för att ersätta en skadad funktion, i detta fall hörsel. Implantatet med mottagaren placeras i mellanörat och skickar alltså ljudet från hörapparaten (audioprocessorn) direkt in i mellanörat.

Cochleaimplantat (CI)

När hörapparater inte räcker till eller om en person föds med dövhet kan cochleaimplantat användas.  Hörapparater förstärker framför allt ljudet, med cochleaimplantat är det annorlunda. Ett cochleimplantat skickar ljudet förbi den skadade delen av örat och stimulerar hörselnerven direkt. Ett cochleaimplantatsystem består liksom ett mellanöraimplantat av en utvändig ljudprocessor med mikrofoner och ett implantat som opereras in. I detta fall består implantatet av elektroder som sätts inne i innerörats snäcka (cochlea) och stimulerar hörselnerven direkt. Det är alltså ett sätt att ersätta hela örat och koppla mikrofoner direkt till hörselnerven om denna är intakt.

Elektroakustisk stimulering (EAS)

EAS är kombinationen av två olika tekniker: cochleaimplantat för högfrekventa ljud (diskant) och hörapparater för lågfrekventa ljud (bas). Det används för personer som har hörselrester i basområdet och med dövhet i diskantområdet.

Hantering av hörapparater

Hörapparater kräver alltid ett visst löpande underhåll. Batterier behöver bytas eller laddas. Slangar, domer, insatser och vaxfilter behöver rengöras och/eller bytas. Eftersom hörapparater tillverkas för att vara så små och diskreta som möjligt blir de också små och pilliga att hantera, framför allt för de som har nedsatt syn och/eller motorik.

När hörapparaterna inte underhålls vid behov, så att batteriet är slut eller ljudets väg in i örat är blockerat av vax eller annat, innebär det att personen hör ännu sämre med hörapparat än utan. Det är därför väsentligt att användaren om möjligt får förutsättningar genom utbildning, träning och hjälpmedel att hantera underhållet själv. Om användaren har svårt att klara det självständigt är det viktigt att detta utförs av någon annan och att den/de personerna i sin tur får tillräcklig kunskap och träning i vad som behövs.

Hörhjälpmedel och tillbehör till hörapparater

Det finns en uppsjö av olika hörhjälpmedel och tillbehör till hörapparater och implantat. Oftast handlar de om att använda andra ljudkällor än mikrofonerna på hörapparaterna men skicka ljudet direkt till högtalaren (hörtelefonen) eller implantatet.

Teleslinga

Teleslinga (hörslinga) är lösning med syfte att göra platser och lokaler tillgängliga för hörapparatanvändare. Det finns idag ett krav i plan- och bygglagen att större lokaler och receptioner ska ha en teleslinga inbyggd.

För en användare innebär det att om apparaterna har och aktiverar ett speciellt program ”T” i sina hörapparater/implantat, överförs ljudet direkt från lokalens ljudanläggning, via ett elektomagnetiskt fält som slingan skapar, till hörapparaterna/implantaten. Det kan alltså röra sig om en talares mikrofon eller en films ljud som den som har ett T-program kan höra direkt, och inte gå via lokalens högtalare och därefter hörapparaternas mikrofoner. Det innebär dels normalt en bättre kvalité på ljudet, dels att störande omgivningsljud försvinner.

Utöver fast monterade teleslingor som alltså ska finnas i allmänna lokaler som till exempel föreläsningssalar, möteslokaler, biografer och kyrkor kan man även ha ett portabelt system. Då kan slingan hängas till exempel runt halsen på användaren, och en lös mikrofon placeras på föreläsare eller lämnas ut till mötesdeltagare.

Teleslingan är, till skillnad från den allt vanligare direktströmningen av ljud, en standard som alla tillverkare av hörapparater kan använda. Det är dock inte alla moderna hörapparater som har en telespole, vilket krävs för att kunna få in ljud från en teleslinga.

Streamer eller strömmande ljud

I moderna hörapparater finns oftast en möjlighet att strömma ljud trådlöst via blåtand från ljudkällor direkt till hörapparaterna. Det går att koppla mobiltelefoner och andra apparater med blåtand och göra hörapparaterna till trådlösa hörlurar. För vissa hörapparater kan även dess mikrofoner användas, så att det blir ett helt headset som möjliggör till exempel telefonsamtal utan att ta upp telefonen ur fickan.

Det finns också sändare, så kallade streamers, som kan sända ljud från ljudkällor, till exempel TV-apparater, datorer och ljudanläggningar.

En streamer är ett märkesspecifikt tillbehör, vilket betyder att den endast är kompatibel med specifika hörapparatmodeller.

 Mikrofonsystem eller kommunikationssystem

När hörapparater inte räcker till, till exempel i en stökig ljudmiljö, vid möten eller på längre avstånd finns det mikrofonsystem som kan underlätta. Ett mikrofonsystem består av en sändare (mikrofon) och en mottagare (inne i hörapparaterna eller som ett tillbehör) och kan då användas med fördel för att underlätta i svåra ljudmiljöer, vid möten eller på avstånd. Ljudet skickas trådlöst från sändaren till mottagaren och kan därmed överbrygga avstånd. Det är ett bra sätt att underlätta hörandet från en föreläsare eller någon som håller i ett möte.

Det finns både märkesspecifika mikrofonsystem, där mikrofonen endast kan kopplas till hörapparater av samma märke, och generella där mottagaren skickar vidare via en teleslinga som oftast hänger runt halsen på användaren.

Fjärrkontroll

Det finns fjärrkontroller som kan underlätta för användaren att styra sina hörapparater. Med en fysisk fjärrkontroll kan man till exempel växla mellan olika program i hörapparaterna och justera volymen.

Appar till mobiltelefoner

Hörapparatleverantörer har normalt egna appar som kan användas som en fjärrkontroll istället för en fysisk fjärrkontroll. Programbyten, volymjusteringar, kontroller av batteristatus med mera är de vanligaste funktionerna.

För personer med synnedsättningar som använder skärmläsare för att komma åt informationen i mobiltelefonerna kan det vara svårt eller omöjligt att använda appar för att ändra inställningar på apparaterna. Detta beror på att hörapparaterna strömmar ljudet från skärmläsaren under tiden inställningarna ändras, och då kan de inte samtidigt vara mottagliga för de förändrade inställningarna.

Fristående kommunikationsförstärkare/samtalsförstärkare

En del personer kan av olika anledningar inte använda hörapparater men kan ha nytta av en samtalsförstärkare i vissa situationer. Det är ett enkelt system med en mikrofon och ett par hörlurar. Ljudet som tas upp av mikrofonen kan förstärkas och förbättras så att den som bär hörlurarna lättare uppfattar vad som sägs. En samtalsförstärkare förstärker ljud och skickar det med kabel till ett par hörlurar.

Detta är en lätthanterad och förhållandevis billig lösning som många kan ha nytta av.

Varseblivning

Det kan vara svårt med en hörselnedsättning eller dövhet att uppfatta olika signaler som dörrklocka, porttelefon, telefonsignal, bebis som skriker, väckarklocka, kund kommer in genom dörren, inbrottslarm, brandlarm med mera. Det finns hjälpmedel som kan omvandla den akustiska signalen så att den blir hörbar, taktil och/eller visuell.