Händernas betydelse för barn med dövblindhet

Händerna är särskilt viktiga för barn med medfödd dövblindhet. De kompenserar för det barnet inte kan uppfatta och tolka med hjälp av synen och hörseln och fungerar ofta som barnets ögon, öron och röst.

Händerna blir ögon, öron och röst

Alla seende och hörande människor använder händerna som en form av verktyg i vardagen, för att hämta, ta tag, hålla och manipulera objekt. Barn med dövblindhet behöver använda sina händer som verktyg också, men till skillnad från seende och hörande barn har deras händer flera funktioner än så. Händerna blir deras ”ögon” och ”öron” för att skaffa sig information och fungerar ofta som ”röst” i kommunikation. Många använder händerna för att reglera det sensoriska systemet och få stimuli som annars erbjuds via ögon och öron och händerna kan vara initiativtagare till samtal och taktil utforskning. Här behöver omgivningen tänka på att den vuxnes händer måste vara tillgängliga och hur man kan göra språket tillgängligt genom händerna och slutligen hur man upprättar gemensam taktil uppmärksamhet.

Människor som kan se är vana att titta på andras ansikten för att få information om dennes uppmärksamhet och fokus. Att lägga märke till händerna hos barn med dövblindhet är något som måste övas upp hos omgivningen. Att vara i beröring med barnets händer hjälper oss att lära oss att avläsa dem. Ibland kan det vara svårt att skilja på de olika funktionerna endast genom att observera, det kan då krävas att den vuxne erbjuder sina händer för att själv taktilt kunna uppfatta på vilka olika sätt barnet använder sina händer.

Känslor kommuniceras ofta genom mimik och kroppsspråk. Det kan därför vara svårt för barn med dövblindhet att uppfatta och få förståelse för känslor. Personer i barnets omgivning kan underlätta förståelsen genom att låta barnet känna på deras kroppar för att få en uppfattning om kroppens reaktion och position i relation till olika sinnesstämningar.

Det är avgörande för barn med dövblindhet att få tilltro till sina händer. Det är därför viktigt att uppmuntra allt aktivt användande av händerna. När barnet kastar saker stimuleras både användning av handen och de stora musklerna. Bönpåsar med ett behagligt tyg är speciellt lämpade för en säker och motiverande kastlek. En trygg miljö, där kastandet inte utsätter barnet eller andra för fara, ger möjlighet att tillåta och uppmuntra denna form av utforskning samt utveckling av en aktiv tro på ens egen förmåga att använda händerna till att kasta med.

Hand-under-hand

I de flesta situationer är ”hand–under-hand” det mest effektiva sättet när man ska utforska och samspela med barnet. När barnets hand undersöker ett objekt eller del av sin egen kropp eller en annans kropp, blir en lätt beröring under barnets hand en taktil parallell till en pekande gest. Det är viktigt hur beröringen utförs, att det vuxnes händer inte är styrande, att barnet ges möjlighet att förstå att den vuxne delar upplevelsen av att röra vid samma objekt eller av att göra samma slags rörelse. Om den vuxnes hand är under barnets hand är barnet fri att flytta sig undan och den vuxnes hand och beröring känns som en invitation istället för en styrning. Om barnet får många positiva icke-styrande upplevelser, som involverar beröring, ökar nyfikenhet och motivation till att vilja utforska andras handlingar.

Personer i barnets omgivning kan bidra till många goda upplevelser av omvärlden, genom att bjuda in barnet att vara delaktigt i vardagsaktiviteter och känna med händerna, när det lagas mat, tvättas, utforskas, kommuniceras med andra eller bara när man tar det lugnt. Invitationen kan ske genom att den vuxne försiktigt lägger sin hand under barnets och därigenom erbjuder barnet att vara med.

Om hand-under-handstrategi används konsekvent med barnet innebär det att :

  • Det ger barnet tillgång till de sätt människor använder sina händer. Barnet kan uppleva händer i relation till varandra, inklusive rörelseriktning, den mängd kraft som behövs, hastighet eller tempo.
  • Det ger ett barn med synnedsättning rumslig medvetenhet genom taktil erfarenhet.
  • Det uppmuntrar delaktighet i rutinuppgifter i vardagen som barnet ännu inte kan utföra självständigt.
  • Det stimulerar nyfikenheten kring vad som finns i omgivningen och ökar lusten att utforska och utföra saker, vilket minskar passivitet och beroende. Om barnets händer är ovanpå den vuxnes händer, kan barnet själv välja att följa den vuxnes händer eller låta bli.
  • Det förbereder för taktil kommunikation genom att barnet blir van vid hand-över-handpositionering som senare kan användas som talar- och lyssnarhänder i samtal.

Hand-under-handstrategin kan även handla om stöd i att följa med i rörelser av tecken när synfältet inte räcker till. Barnet kan då hålla om handleden på den som tecknar för att lättare kunna följa med i det som sägs.

Inför nya aktiviteter eller situationer kan den vuxnes händer behöva fungera som en modell för barnet. Det hjälper barnet att ”se” andra göra handlingen först, innan barnet förväntas utföra den. Dessa situationer kan ske på ett naturligt sätt om aktiviteten är planlagd som en gemensam aktivitet, det vill säga att man gör saker med barnet. I till exempel i en aktivitet som tandborstning kan den vuxne borsta sina egna tänder samtidigt som barnet kan röra vid den vuxnes tandborste och känna rörelserna i aktiviteten.

Råd och tips

  • Iaktta och rör vid barnets händer och lär dig att läsa dem.
  • Använd hand-under-handpositionen för utforskning, initiering av samtalsteman och känslomässiga uttryck.
  • Låt dina händer vara tillgängliga, det ger möjlighet till olika aktiviteter.
  • Imitera barnets handrörelser – med dina händer under barnets.
  • Lek dialog-handlekar frekvent.
  • Tillrättalägg omgivningen så att den uppmuntrar till handaktiviteter som motsvarar barnets utvecklingsålder.
  • Uppmuntra barnets kastenergi i anpassade miljöer och vid rätt tidpunkt i barnets utveckling.
  • Låt din hand vara modell för den färdighet som man önskar att barnet ska förvärva och låt dem få tillgång till beröring.

Film om händernas betydelse

Material för nedladdning

”Att tala händernas språk – från hand till hand” , artikel av Barbara Miles översatt till svenska av Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Meny