Behov av specifik kunskap

Dövblindhet är både ovanligt och komplext och det begränsar möjligheten till aktiviteter och inskränker full delaktighet i samhället. För att den enskilda individen ska kunna använda sin fulla kapacitet och sina resurser måste samhället tillhandahålla specifikt stöd och service. Det slås fast i den nordiska definitionen av dövblindhet.

Tillgång till teknik som kompenserar för nedsatt syn och hörsel, insatser som dövblindtolkning, ledsagning, färdtjänst och personlig assistans, samarbete och samordning av resurser och professionella med kunskap om dövblindhet är exempel på specifikt stöd och service.

Personer med dövblindhet behöver en jämlik, kunskapsbaserad och god habilitering och rehabilitering utifrån de specifika behov som uppstår till följd av dövblindhet. Erfarenhetsbaserad kunskap är i hög grad knuten till ett litet antal specialister. Det får till följd att rätt stöd inte alltid når fram till personen som har dövblindhet. Forskningens metoder behöver tillgängliggöras så att de insatser som erbjuds personer med dövblindhet blir utvärderade och dokumenterade.

Forskning, praktik och personlig erfarenhet av att leva med dövblindhet behöver mötas och utveckla kunskap om dövblindhet tillsammans.

Text: Lena Göransson, februari 2021

Teckenspråk

Meny