Vad är dövblindhet?

I de nordiska länderna har man pratat
och kommit överens om vad dövblindhet är.
Vi har en gemensam nordisk definition av dövblindhet.
Den gäller i Sverige, Norge, Danmark, Finland och på Island.

Man kan tro att en person med dövblindhet är både döv och blind.
Så kan det vara,
men det kan också finnas rester av både hörsel och syn.

Den som ser dåligt kan få hjälp av sin hörsel.
Den som hör dåligt kan få hjälp av sin syn.
Men när man har dövblindhet
kan inte öronen ersätta ögonen, eller tvärt om.
Hörsel och syn har svårt att kompensera för varandra.
Dövblindhet är en egen funktionsnedsättning.

Konsekvenser

Det är svårt att delta i olika aktiviteter.
Många saker blir svårare:

  • att prata med andra
  • att få information
  • att veta var man är
  • att kunna röra sig fritt och säkert
  • att vara delaktig i samhället.

Då blir det extra viktigt med känsel och beröring.
Det kallas för det taktila sinnet.

Flera saker påverkar

Flera saker påverkar hur stor funktionsnedsättningen blir:

  • Om man förlorat hörsel och syn som liten eller vuxen.
  • Hur mycket av syn och hörsel som försvunnit.
  • Om man har dövblindhet sedan födelsen,
    eller om man fått dövblindhet senare i livet.
  • Om man har andra funktionsnedsättningar.
  • Om dövblindheten blir sämre och sämre,
    eller om den är oförändrad och stabil.

Hur är det att vara dövblind?

Det mesta tar längre tid för en person med dövblindhet.
Det kan vara svårt att förstå den information man får.
Ofta saknas information.
Man får lita på information från sin närmaste familj,
använda minnet och försöka lista ut saker.
Då blir man lätt trött.

I stället för syn och hörsel får man använda sig av andra sinnen, till exempel:

  • Känsel och beröring,
    som kallas taktila sinnen.
  • Rörelser och muskelsinne,
    som kallas det kinestetiska sinnet.
  • Känna på och uppleva form och tyngd,
    om ytan är len eller sträv.
    Det kallas haptiska intryck.

Den som har dövblindhet behöver stöd och service från samhället.

Meny