I USA hyllas Helen Keller för att av egen kraft ha övervunnit de svårigheter dövblindheten medförde.
Men det är inte så vi bör minnas henne, menar Bo Renberg som skrivit den första svenska biografin om legenden, ”Helen Kellers värld”.
− Hon är tvärtom ett exempel på hur avgörande det är att barn med funktionsnedsättningar får stöd och hjälp utifrån och att det inte går att erövra ett språk på egen hand, säger han.
Anne Sullivan läser högt för Helen Keller som lyssnar genom att läsa av Annes läppar. Bilden tagen 1894 när Helen var 14 år.
Helen Keller om sin värld:
Bo Renbergs intresse för Helen Keller väcktes när han som lärare i retorik och skrivande vid Luleå tekniska universitet läste en text av den ryske psykologen och språkteoretikern Lev Vygotsky om barns tänkande och hur det utvecklas, skriven med utgångspunkt från Helen Keller.
− Det finns ett glapp mellan tanke och språk. Ofta är det först när något blir formulerat som vi förstår, språket blir ett redskap för tanken, säger han.
−Det krävs ett språk för att kunna tänka. Och för att utveckla ett språk krävs samvaro och kommunikation.
Som sjuåring kunde Helen Keller bara kommunicera på en mycket primitiv, närmast djurisk nivå. Så småningom blev hon den första personen med dövblindhet som tog en akademisk examen och en av den amerikanska litteraturens stora, en författare som lästs av alla amerikanska skolbarn.
Hon föddes 27 juni 1880 i Alabama, mitt i den amerikanska Södern. När hon var 19 månader förlorade hon efter en febersjukdom både syn och hörsel och utvecklades till ett lynnigt barn som terroriserade sin omgivning. De rådvilla föräldrarna gav henne allt hon pekade på. Vid måltiderna brukade hon gå runt och gräva med fingrarna i allas tallrikar och ta det hon tyckte bäst om. Hon hade matrester överallt, i ansiktet, i håret och på kläderna.
Anne Sullivan
1887 förändrades allt. Då kom Anne Sullivan in i bilden. Hon var en 20-årig gravt synskadad irländska som lärt sig läsa först som fjortonåring när hon kom till Perkins institut för blinda i Boston från fattighuset. Hon tog examen som bäst i klassen men hade aldrig undervisat. Däremot behärskade hon handalfabetet efter att ha umgåtts mycket med Laura Bridgeman, den första person med dövblindhet i världen som lärt sig lära och skriva.
Anne Sullivans betydelse kan inte överskattas. Utan henne hade det sannolikt inte funnits någon Helen Keller som världen känt till.
Anne, som Helen kallade Teacher, var en språklig och pedagogisk begåvning som valde sin egen väg för att få sin elev att förstå vad ord var för något. Hon skulle lära sig som normala barn men i stället för att lyssna på ljud få bokstäverna tecknade i handen. När Anne tecknat de bokstäver som ett ord bestod av lade hon Helens hand på föremålet i fråga. Helen tyckte det var roligt men förstod inte kopplingen, att orden representerade föremålet.
Miraklet
Genombrottet – som bland annat skildrats i Hollywoodfilmen ”The Miracle” − skedde efter några veckor. Helen hade lärt sig 18 substantiv och tre verb men inte knäckt koden. Hon blandade ihop begrepp som låg nära varandra, som vatten, mjölk, glas, mugg.
Just den här dagen, 5 april, försökte Anne få henne att förstå skillnaden mellan mjölk och mugg. Det gick inte. Och när hon tog fram en trasdocka och en ny porslinsdocka för att visa att båda representerade docka tappade Helen tålamodet och slängde porslinsdockan i golvet så den gick sönder. Anne tog nu med Helen ut på gården för att försöka hitta ett annat sätt. Helen hade sin mugg med sig och vid brunnen fick Anne idén att pumpa upp vatten och fylla på muggen. Samtidigt som vattnet sköljde över Helens ena hand tecknade Anne vatten, w-a-t-e-r, i den andra.
− Hon tappade muggen och stod som förstenad. Hennes ansikte lyste upp. Jag stavade ordet ”water” flera gånger, skriver Anne i sin rapport.
Nu öppnades en ny värld. Helen Keller lärde sig oerhört snabbt och grep sig an språket med en glupande aptit. Hon var begåvad och hade ett otroligt minne, jämförbart med fotografiskt minne.
Kognitionsvetaren Merlin Donald skriver att den viktigaste lärdom vi kan dra av Helen Kellers liv är att det behövs mer än intelligens för att tänka:
− Även en så uppenbart välutrustad hjärna som hennes är oförmögen att på egen hand skapa förutsättningen för symboliskt tänkande. Idén att benämna händelser och föremål uppstår helt enkelt inte av sig självt i ett isolerat medvetande.
Helen kom ihåg allt hon hört, men inte alltid vem som sagt det. Det var det som orsakade den första stora katastrofen i hennes liv. Hon var tolv år och skrev sagan om Frostkungen som först uppfattades som ett sensationellt begåvat verk. När det visade sig att en nästan ordagrann berättelse publicerats några år tidigare anklagades hon för plagiat. Och var det inte hon som plagierat så måste det vara hennes lärare.
Minne
Både Helen Keller och Anne Sullivan tog mycket illa vid sig av detta. Författaren till sagan tog däremot inte det hela så allvarligt utan såg de små förändringar som Helen gjort som förbättringar och det hela som ett bevis på ett fantastiskt gott minne.
Mark Twain, författare till böckerna om Huckleberry Finn och Tom Sawyer, som senare blev en nära vän, ansåg att det var löjligt att tala om en skandal eftersom ”själva substansen, det faktiska och värdefulla i alla mänskliga yttranden är plagiat. Till sitt innehåll är nämligen alla idéer begagnade, medvetet eller omedvetet hämtade från miljoner yttre källor.”
Icke desto mindre ledde uppståndelsen kring sagan till att Helen Keller i hela sitt liv tvivlade på sig själv. Var det hon tänkte och skrev hennes egna tankar eller något hon hört av någon annan?
Feminist och revolutionär
Bo Renberg beskriver Helen Keller som en fri tänkare, fylld av motsägelser.
− Hennes pappa var en mycket konservativ sydstatare som såg de färgade tjänarna som djur. Hans dotter blev på 1910-talet en del av den yttersta vänstern och en övertygad marxist och feminist. Hennes böcker brändes så småningom på bokbål i nazisternas Tyskland och i USA ökade ständigt antalet filer över henne hos FBI som höll henne under ständig bevakning. Under McCarthyismen förföljdes människor med vänstersympatier, bland andra Charlie Chaplin som var en god vän.
− Men ingen vågade ge sig på Helen Keller som vid det laget var en ikon. Det var ju också lite svårt att anklaga en dövblind människa för att spionera för Sovjet. Samtidigt som FBI bevakade henne förberedde utrikesdepartementet hennes utlandsresor som nästan kan beskrivas som statsbesök. 1957 var det Sveriges tur att få besök. Helen Keller träffade bland andra kungen och Stockholms borgarråd Hjalmar Mehr.
− Hon besökte samtliga kontinenter och 85 länder under sitt liv. Från min egen barndom minns jag hur SF:s journalfilmer, de som kom före den riktiga biofilmen, visade Helen Keller i Sydafrika, något som hade stor betydelse för de svartas sak, säger Bo Renberg.
Helen Keller övergav aldrig sin politiska övertygelse men efter Anne Sullivans död lämnade hon den radikala rörelsen och övergick till att enbart arbeta för de blindas sak.
Välgörenhet
Hon var principiell motståndare till välgörenhet och tyckte inte att någon skulle behöva tigga sig till en dräglig tillvaro. Men ingen har samlat in så mycket pengar till välgörenhet som hon, helt enkelt för att det var nödvändigt. Ett exempel är Lionstalet från 1925, där hon övertalade organisationen att bli ljusets riddare och arbeta för att ”de blinda skulle segra över blindheten”.
Och trots sin radikala övertygelse var hon varmt troende.
− Hon var marxist och darwinist och hade Lenin som förebild. Samtidigt var hennes allra största idol Emanuel Swedenborg, som var spiritist och skrev om änglar, säger Bo Renberg.
Under sitt liv blev Helen Keller vän med många av tidens kända personer. Alexander Graham Bell, telefonens uppfinnare, som hon första gången träffade som barn, hade stor betydelse. Bell själv tyckte inte det där med telefonen var så viktigt, själv skulle han hellre ha uppfunnit något som gjorde det möjligt för döva att tala.
Helen Keller var en karismatisk person som inte lämnade någon människa oberörd. År efter år har hon röstats fram som en av de mest betydelsefulla kvinnorna i USA.
− Oftast kommer hon på andra plats efter Eleanor Roosevelt och ses som en symbol för någon som bitit ihop och klarat sig trots enorma svårigheter, något som passar in i den amerikanska människosynen. Men det hade inte gått utan hjälp av alla dem som engagerade sig i henne och hjälpte henne, säger Bo Renberg.
− Helen Kellers läxa till eftervärlden är att barn med funktionsnedsättningar behöver stöd och hjälp och utvecklas tillsammans med andra människor.
Helen Keller/Fakta
- Helen Keller föddes 1880 och avled 1968. Hon ligger begravd i National Cathedral i Washington DC, vid sidan av Anne Sullivan.
- Hon träffade alla amerikanska presidenter från 1880 till 1960. Dessutom bland andra Albert Einstein, drottning Victoria, kejsaren av Japan, Caruso, Indira Gandhi och Golda Meir.
- Hon lärde sig flera skriftspråk men använde framför allt braille, punktskrift. Hon lärde sig också läsa på läppar genom att känna på dem. Den amerikanske presidenten Franklin D Roosevelt, talade tydligt och var lätt för henne att förstå. Hon försökte också lära sig tala men det lät aldrig bra.
- Hollywood-filmen ”The Miracle Worker” från 1961 blev en internationell succé. Arthur Penn regisserade och Anne Bancroft fick en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll. ”The Miracle Worker ” blev också en teaterföreställning som gjorde stor succé.
- I Sverige har Teater Relevant spelat upplevelseföreställningen Helen Keller där vibration, dofter och vindar använts för att skapa en upplevelse även för en dövblind publik. I år har föreställningen även visats i Norge och Danmark.
- Helen Keller skrev många böcker. Den mest kända är ”The Story of My Life” från 1903. Hon skrev också en biografi över sin lärare, ”Teacher: Anne Sullivan Macy”, 1955.
Kort videofilm från Youtube >>
Ytterligare ett unikt videoklipp med Helen Keller och Anne Sullivan >>
Text: Anne Jalakas