— Det försäkringskassan gjort är omänskligt. I dag har jag inget stöd alls, det känns som om jag lever i ett fängelse. Eva Smedberg är förtvivlad. Förra sommaren förlorade hon sin personliga assistans efter ett beslut av kassan som slogs fast genom en dom i Högsta förvaltningsdomstolen. - Det är tungt för både Hans och mej. Ingen av oss har någon frihet, säger hon. I dag har Eva Smedberg ingen hjälp alls. Eftersom domen är prejudicerande drabbas allt fler med dövblindhet på samma sätt.

Oliver Damberg är ännu en som drabbas av Högsta Förvaltningsdomstolens beslut förra sommaren. Han är tretton år, har Charge syndrom och har haft personlig assistans sedan han var drygt två. Han har stora problem med kommunikationen och har därför haft 20 timmar i veckan för hjälp med den. Efter en dom i Förvaltningsrätten kommer han att förlora allt utom två timmar och 38 minuter per vecka. Föräldrarna Madeleine och Martin förstår inte hur man tänker. — När och hur ska 22 minuter per dag användas? — Att beröva en trettonåring möjligheten till kommunikation är helt vansinnigt. I den åldern är hjärnan inte färdigutvecklad. Konsekvenserna kan bli mycket stora, säger Gunilla Thunberg, forskare, logoped och expert på kommunikation.

LSS är lagen som förändrade verkligheten för människor med funktionsnedsättning. Den har beskrivits som en frihetsreform. Men hur gick det till? Skepsisen var stor även i brukarorganistationerna. Vilhelm Ekensten, Lars Hagström och Bengt Westerberg är tre av nyckelpersonerna. Häromveckan möttes de på konferensen ”Vad vill regeringen med assistansen i framtiden”, i Malmö. Det började med debattboken ”På folkhemmets bakgård” som kom ut 1968.