Träna hjärnan genom att lyssna på komplicerade saker

Ann-Charlotte till vänster har mörk tröja och ljust hår i svans, Sara till höger har halvlångt cendréfärgat hår och blommig klänning.
Ann-Charlotte, Larsson och Sara Backström Lindeberg, rådgivare vid Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Att elever med hörselnedsättning behöver en bra ljudmiljö är lätt att förstå. Men alla är inte lika medvetna om ljudmiljöns betydelse för elever som inte ser. Än mindre om hur det blir när båda sinnena är nedsatta.
— När jag förlorade synen flyttades fokus från att titta rakt fram till att uppleva världen runt om. Jag kunde känna mig som en parabol som tog in intryck från alla håll, säger Sara Backström Lindeberg, Specialpedagogiska skolmyndigheten.
Hon har skrivit forskningsrapporten ”Med ljudet som omvärld”. I den förklarar en elev hur han gör att få en uppfattning om rummet och vem som är där:
— Jag hör mig om.

Rapporten bygger på masterstudien ”Auditivt fokus – Om ljudmiljö och delaktighet för elever med synnedsättning”. Tillsammans med kollegan Ann-Charlotte Larsson, också hon rådgivare vid Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM,  föreläste Sara Backström Lindeberg på symposiet ”Höra men inte se, Se men inte höra” på Ljudcentrum vid Lunds universitet. Dagen handlade inte om dövblindhet men visade hur svårt det blir när båda sinnena är nedsatta.

— Hörseln blir det dominanta sinnet om man förlorar synen. Ändå är mycket litet skrivet om ljudet som resurs och hur det används, säger hon.

”Jag hör mig om” säger en av eleverna i studien där andra säger att de ser sig om för att få en uppfattning om rummet och vilka som är där.

Tystnad gör det svårt för den som inte ser

Studien visar att det är detaljerna som gör oss självständiga. Tystnad gör det svårt att hänga med för den som inte ser. Då kan man som elev sitta och räcka upp handen i klassrummet utan att förstå att läraren gått ut. Eller tro att kompisen försvunnit fast hon sitter och skriver på mobilen. Daniel beskriver sin frustration vid en redovisning inför klassen:
—  Jag vill att människor ska reagera. Men folk har ju lärt sig att lyssna, de sitter tysta och ler och då får jag ingen bekräftelse. Satan vad jag hatar det!

För elever som inte ser är det oerhört viktigt att veta var läraren är och vad hen gör. Öppen syntolkning, där läraren förklarar för alla vad som händer i klassrummet är bra för alla och definitivt bäst för elever med synnedsättning. Mycket bättre än att ha någon som sitter och viskar i örat.

Läraren måste säga vad som händer

— Tala om vilka som kommer och går i klassrummet, säg hur många som räcker upp handen. När ni delar in i grupper, säg vem som är i vilken grupp och beskriv vad som händer i rummet, att  ”Oj, där nere står ni och sågar”, säger Ann-Charlotte Larsson. Läraren kan känna sig som papegoja men många har nytta av detta.

Det finns också en omedvetenhet om att verbal information inte kan jämföras med skriven.

—  Ljudet kommer och passerar, det stannar inte kvar som skriven text. Därför är det så viktigt med punktskrift för elever i skolan. Barn på förskola behöver mycket verbal information. Om de inte fattar vad som händer och inte vet vem som är vem ökar risken för att de blir passiva, utagerande eller tar till stereotypa mönster. Omgivningen kan tro att de har en diagnos när orsaken är en obegriplig ljudmiljö.

Matsalar och korridorer är svåra

Samlingen i förskolan och klassrummet är oftast tillgänglig. Man hör var ljudet kommer ifrån och känner igen vem som pratar. I en matsal med 500 elever kan det vara omöjligt att känna igen kompisarnas röster. Korridorer är också svåra.

—  Elever med blindhet lär sig många strategier. En flicka i studien hör skillnad på klickljudet när de andra stänger och öppnar sina skåp. När de börjar stänga skåpen vet hon att det är dags för lektion, säger Sara Backström Lindeberg som ibland förvånar sin omgivning.

—  Jag stod i köket och lagade mat när min dotter ett par meter bakom öppnade kylskåpet och tog ut något. Jag tror att det finns en öppnad mjölk redan, sa jag. Hon tyckte det var spooky, hur kunde jag veta? Men hon gjorde något med fingret på kartongen – det låter helt annorlunda om den är öppen eller stängd.

Ekolokalisering för att hitta rätt

Sara Backström Lindeberg använder sig mycket av ekolokalisering. Hon knäpper med fingrarna när hon går genom korridoren på jobbet. När hon är vid sin egen dörr låter ljudet lite annorlunda. Att klappa i händerna eller lyssna på sina egna fotsteg är andra sätt att utnyttja ekot för att förstå om väggen är nära eller långt bort.

Mats Nilsson snaggat hår och med glasögon i ljus kavaj,
Mats Nilsson forskar om ekolokalisering.

Mats Nilsson, professor i pstykologi vid Stockholms universitet studerar just ekolokalisering, något man fortfarande inte vet så mycket om, mer än att det fungerar. Men vilka egenskaper i ljudfältet är det som används?

— Hörselsystemet är komplicerat. Den traditionella synen är att många processer sker tidigt i systemet och därför inte går att träna men så tänker vi inte i dag. Det går att bli bättre genom träning. Hos blinda aktiveras områden i syncentrum vid ekolokalisering. Hos seende är det andra delar av hjärnan som går igång, säger han.

Alla kan bli bättre på ekolokalisering men Mats Nilssons studier visar att personer med  blindhet är väldigt mycket bättre på det än de som ser. På en meters avhåll kunde de flesta säga var föremålet ifråga fanns men på två meters håll hade blinda 90 procent rätt jämfört med de seende försökspersonernas 70 procent.

Bra ljudmiljö är bra för alla

Anders med grått hår och glasögon står vid en tegelvägg. Blå skjorta med röda knappar och kavaj,
Lyssna på komplicerade saker, råder Anders Jönsson.

Anders Jönsson, civilingenjör och verksam vid avdelningen för teknisk audiologi vid medicinska fakulteten på Lunds universitet, påpekade hur mycket svårare allt blir för  den som har problem med både syn och hörsel.

— Testa själva! Sätt på er rejäla hörselkåpor nästa gång ni gör något balansmässigt komplicerat, som att röja skog eller hantera gipsskivor. Ni kommer inte att kunna räkna hur många gånger ni snubblar och förstå hur mycket hörseln påverkar vår förmåga till lokalisering.

Synen är ett så dominerande organ att vi inte förstår hur mycket det som kommer via hörseln påverkar oss. Däremot vet man att en bra ljudmiljö gynnar alla, oavsett funktionsnedsättning.

—  Den blir dessutom flera dimensioner viktigare med hörselnedsättning.

Anders Jönssons recept för att göra ett rum bra för både taluppfattning och ekolokalisering är enkelt.

– Direktljud ska vara hörbart och de reflexer som kommer inom 50 millisekunder ska vara så starka som det bara går. Resten kan vi skrota.

Den som har en måttlig hörselnedsättning är ofta omedveten om den eftersom nedsättning går långsamt. Man hör musik, men ljudet låter som från en dålig transistor.

Träna hjärnan genom att lyssna på svåra saker

—  Tidig upptäckt är viktigt för att behålla förmågan att träna. Annars kopplar vi bort hjärnbarken. Om man tappar diskanten, vilket är väldigt vanligt, möblerar hjärnan om sig. Det går att möblera tillbaks men det tar tid. Det är mycket smartare att låta bli ommöbleringen.
Anders Jönssons bästa träningsråd är att lyssna på komplicerade saker, vare sig det handlar om tal eller musik.

—  Jag vet inte om det finns bättre träning för hjärnan än att sitta i ett intressant samtal.

ANNE JALAKAS, text och foto