Bilden är en teckning som visar sju händer som sträcks upp med var sin smartphone, kamera eller dator som alla är förbundna med pilar.

Tillgänglighet, juridik, hjälpmedel och konsumentprodukter

Sedan jag började arbeta med datorbaserade hjälpmedel 1987, har jag och de flesta andra som arbetar inom området datoriserade hjälpmedel ständigt försökt uppmana och utbilda utvecklare inom datorbranschen att göra sina produkter tillgängliga – även för personer med funktionsnedsättningar.

Under dessa år har effekterna av teknikutvecklingen både öppnat och stängt dörrar. När den första versionen av Windows kom var den fullständigt otillgänglig för personer med synnedsättning.

Samtidigt, när Microsoft Office blev helt marknadsledande fick vi ett dokumentformat som alla kunde läsa – innan dess hade olika ordbehandlingsprogram olika format och det var inte självklart möjligt att läsa andras dokument.

Sektion 508 i USA

Sommaren 1995 var jag på en konferens som hölls av Microsoft i Birmingham. För första gången hörde jag ett stort internationellt företag säga att deras produkter framöver skulle vara tillgängliga för personer med olika funktionsnedsättningar. Bakgrunden var juridisk och ekonomisk.

USA hade då i sin lagstiftning fått in ”sektion 508” som enkelt uttryckt kräver att allt som säljs till offentlig sektor i USA ska vara möjligt att anpassa för personer med olika funktionsnedsättningar.

Den amerikanska lagstiftningen har förbättrats och utökats. Idag innebär den bland annat att även information på Internet, ska vara tillgänglig. Mycket tack vare denna lagstiftning har utvecklingen mot inbyggd tillgänglighet gått framåt år för år.

Också i Sverige och EU

Det har länge också diskuterats motsvarande lagstiftning i Sverige och på EU-nivå. Just nu verkar den äntligen vara på väg!

I december 2015 kom ett förslag till direktiv om åtgärder avseende tillgänglighetskrav för produkter och tjänster från Europakommissionen till Europaparlamentet. Detta innebär att Sverige behöver anpassa och/eller införa nya lagar och regler som följer direktivet.

Redan idag finns ett förslag från Lagrådet (ännu inte beslutat i Riksdagen) om ändringar i Lagen om offentlig upphandling.

Enligt förslaget ska det stå: “När det som anskaffas ska användas av fysiska personer ska de tekniska specifikationerna bestämmas med beaktande av samtliga användares behov, däribland tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning.” (9 kap 2§)

Tack vare juridiken kan vi alltså konstatera att inte bara Microsoft utan även andra gigantiska företag som Apple, Google, IBM och Adobe idag har en stor och självklar avdelning för ”Accessibility”. Efter hand har de även insett att det inte bara är nödvändigt för att kunna leva upp till den amerikanska lagstiftningen utan också att marknaden är viktig både ekonomisk och med sin goodwill.

Nu när även EU ska få en liknande lagstiftning kommer det sannolikt att bli ännu färre produkter som inte går att använda för personer med olika funktionsnedsättningar.

Universell Design

Parallellt med det juridiska händer det också mycket positivt inom begreppet Universell Design.

Det ämnet är värt ett eget blogginlägg, men kortfattat handlar det om att när man skapar produkter tänka in en generell tillgänglighet och användbarhet så att de blir användbara för alla. I att vara användbart för alla ingår på ett självklart sätt att det då behöver vara tillgängligt även för personer med funktionsnedsättningar.

Hur blir konsumentprodukter hjälpmedel?

En följd av det ovanstående är att mycket av det som vi tidigare köpte in som hjälpmedel idag ofta finns tillgängligt i en smart mobil eller dator. Mycket har därmed blivit tillgängligt för personer med dövblindhet. Det finns tyvärr fortfarande undantag, men de minskar.

Dock – för en person med nedsatt syn är de nya, extremt visuella, systemen inte tillgängliga utan nödvändiga kunskaper. Det behövs inga fler talande klockor, talande eller punktstödda kalkylatorer, talande eller punktstödda mätinstrument – det som framför allt behövs är tillgång till rehabilitering, utbildning och livslång support.

Ett visuellt system kommer aldrig att vara intuitivt att lära sig för någon med nedsatt syn, utan kommer att kräva inlärning och minne.

För detta krävs att samhället, nu när behovet av dyra hjälpmedel minskar tack vare ökad tillgänglighet i de nya produkterna, istället satsar på utbildning och support. Att vi har kunskapen och viljan att hjälpa varje individ med dövblindhet att hitta vad de har förmågan till att klara av, och stötta dem i detta.

Möjligheten till självständighet i vardagen och delaktighet i samhället har ökat radikalt – och tekniskt sett fortsätter den att öka, men med det också behovet av fortlöpande utbildning och support. Hur hanterar vi det?

Ett annat problem är att många av dessa nya, extremt mångsidiga och flexibla hjälpmedel i många regelverk kallas ”konsumentprodukter” och därför inte får lov att förskrivas som hjälpmedel.

I värsta fall får vi inte ens hjälpa till och utbilda eller supporta dem. Trots att det som kallas för en ”konsumentprodukt” alltså är just det optimalt flexibla och mångsidiga hjälpmedel som vi efterfrågat! Ett hjälpmedel för en person med dövblindhet måste väl ändå i grunden betyda en produkt som kan hjälpa till att kompensera dövblindheten?

Vi lagstiftar om tillgängliga produkter, men sen då?

Utvecklingen mot bättre och tillgängligare hjälpmedel i form av ”konsumentprodukter” har gjort många av oss som arbetar med hjälpmedel osäkra på vilken vår roll ska vara. Om vi nu accepterar verkligheten att den bästa kompensationen ibland (och allt oftare) är en så kallad ”konsumentprodukt” – måste det då inte också vara möjligt att se den som ett hjälpmedel även inom vårt arbetsområde?

Jag tror att vår roll i framtiden liksom idag helt enkelt kommer att vara att fokusera på behovet och lösa verkliga problem. Den stora skillnaden är att vi har fått bättre verktyg!

Karin Jönsson