Bilden visar en hand i vilken liggersju tangenter från ett datortangetntbord. Tangenter visar ordet SUPPORT.

Teknisk support som förebyggande arbete mot stress och psykisk ohälsa

I dag har jag haft ännu ett besök av en person där behovet av support och utbildning kring tekniska hjälpmedel är stort.

Personen som får andra insatser av Dövblindteamet berättade att ögonsjukdomen har försämrat synresterna senaste året vilket skapat stora svårigheter i bland annat användandet av sin dator och mobiltelefon.

Behov av synanpassningar

Det som tidigare trots allt fungerat genom synen var nu helt omkullkastat. Behovet av synanpassningar i dator och mobil syntes därför vara ett prioriterat område då även huvudet åkt närmare och närmare skärmen och ont i nacken kommit som ett brev på posten.

Jag fick också beskrivet för mig att hörapparaterna visserligen hjälper något men fungerar bäst i tyst och avgränsad miljö, så därför har teckenspråket varit det viktigaste kommunikationssättet sedan födseln.

Vi pratade om vad det finns för möjligheter genom hjälpmedelfunktioner i en mobiltelefon och vad som kan förskrivas av syncentralen till datorn. Också om dilemmat om varför en mobiltelefon med inbyggda hjälpmedel måste köpas för privata pengar medan andra klassiska hjälpmedel går att få förskrivet.

Men vi pratade även om rädslan för att hamna utanför samhället om energin inte räcker till att lära sig använda alla nya funktioner ordentligt.

Vart vänder man sig?

Att inte kunna läsa nyheter längre eller själv kunna göra sina bankärenden! Och vem skall lära ut alla dessa funktioner och så snabbt som möjligt? Jag fick också frågan om vad som händer när det blir problem med tekniken.

Vart vänder man sig då? De flesta människor kan gå till en mobil- eller datoraffär när det uppstår någon fråga och få hjälp på plats. Eller ringa det supportnummer som affären hänvisar till.

Anhöriga som kanske har kunnat hjälpa till blir också lätt osäkra när det handlar om att använda tekniken på ett annat sätt. Oavsett vilka förutsättningar, kräver det mycket av både dig som användare och den som ger support av hjälpmedelsfunktioner för att resultatet skall bli bra.

Dagens besök blandade oro och uppgivenhet med hopp om att tekniska hjälpmedel kan förändra vardagen något. Vi har bokat nytt besök nästa vecka och då följer jag även med personen till en affär för att titta på ny ”smartare” mobiltelefon, som även kan kopplas ihop med punktdisplay – när det blir aktuellt.

Mer än bara tekniska lösningar

Ovan text är bara ett i raden av exempel på hur ett besök kring IKT-frågor kan gå till. Det jag vill lyfta fram är att IKT är mer än bara tekniska lösningar. Det är en sak att förskriva eller att hänvisa till inköp av ny teknik men det gäller också att erbjuda ett bra användarstöd efteråt.

Jag träffar många personer som snabbt ställs utanför samhället när tekniken slutar fungera av olika skäl.

Många personer har dessutom blivit vana vid extremt långa väntetider innan problemen är lösta. Om inte det finns en tydlighet kring rutiner för teknisk support leder det till onödig stress och oro.

Därför anser jag att en tillgänglig och anpassad teknisk support bör prioriteras och ses som en del i ett förebyggande arbete mot stress och psykisk ohälsa för personer med dövblindhet.

Ronnie Widmark

Skriv ut eller dela: Print this pageEmail this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn
2 Kommentarer
  1. Åsa
    Åsa says:

    Bra skrivet! Jag har också funderat på det här. I den stad där jag bor finns det till exempel en syncentral där de som arbetar där varken har kunskap eller tid att lära ut hjälpmedel eller punktskrift och behovet hos brukarna är nog mycket stort och många människor blir ju äldre och får både syn-och hörselnedsättningar, men får vänta långa tider för att få hjälp och att de ska vara väldigt dåliga för att över huvud taget få tillgång till hjälpmedel. Vem informerar och hjälper till att sprida kunskap om vad man kan få för hjälp av smartphones och surfplattor till exempel om man inte har rätt till hjälpmedel från syn-och hörcentral? Ingen mig vetrrligen. Jag som själv är synskadad sedan födseln och själv använder smartphone med tal och kan använda flera anpassnibgsprogram på dator och dessutom kan punktskrift trots att jag har synrester och är förskollärare, har försökt att få arbeta på denna syncentral, men fått blankt nej av chefen där. De som arbetar där vill gärna ha någon som har tid och kompetens att lära ut hjälpmedel och sådant som inte hinns med, men får inget gehör av chefen. Även om man som brukare fått hjälpmedel, måste det ju följas upp hur och om det fungerar och om personen minns hur man använder hjälpmedlet och om förutsättningarna förändras. Detta sker inte vad jag vet och många hjälpmedel ligger nog oanvända och bortglömda och det är ju ett slöseri plus att brukarna känner att de inte blir hjälpta och förstådda.

    • Ronnie Widmark
      Ronnie Widmark says:

      Hej Åsa och tack för din kommentar! Dina ord bekräftar mycket av det jag försöker beskriva i bloggen. När det handlar om information och kunskap kring exempelvis smartphones och surfplattor ser stödet olika ut beroende på vilket landsting man tillhör. NKCdb arbetar med frågan på nationell nivå och respektive landsting på sin nivå. Min bedömning är att stödet saknas på många orter eftersom produkterna inte ses som formella hjälpmedel och därmed prioriteras bort i de uppdrag som beställs av beslutsfattare. Detta trots att mobiler och plattor ger ett billigare och ibland bättre stöd i vardagen än vad klassiska hjälpmedel gör. Många personer slipper också sticka ut ur mängden när vanliga produkter går att använda som hjälpmedel. Oavsett är det viktigt att följa upp hur det fungerar med det av landstinget förskrivna hjälpmedlet. Om du inte får svar på dina frågor om teknik för personer med dövblindhet där du bor, är du välkommen att fortsätta att skriva in frågor till detta forum så skall vi besvara dem eftersom. Mvh Ronnie Widmark

Kommentering är stängd.