Sommarminne från FSDBs familjevecka på Furuboda

En sommar passerar ruskigt fort, men än är den inte riktigt slut. Krispiga sensommarmornar med frisk hög luft är underbart. Skillnaden mellan den värme som varit och kylan som kom är dock påtaglig.

I mitten på juli var jag inbjuden till FSDBs familjevecka på Furuboda i Skåne, för att prata om min forskning. Sagt och gjort så engagerades mormor och morfar som barnvakter till sonen och bilen packades. Det är fantastiskt hur mycket man måste ta med sig när man ska åka någonstans och har ett litet barn. Tre dagar hade vi planerat för men bilen såg ut som om vi skulle vara borta minst en vecka. Bo skulle vi utanför Kristianstad hos släkt så dit styrdes kosan.

Det är många år sedan jag var på Furuboda så kändes väldigt trevligt att få komma dit igen och hedersamt att bli inbjuden av familjesektionen i FSDB. Efter lite teknikkrångel så kunde jag börja mitt föredrag som skulle handla både om min egen forskning och om vad för forskning som bedrivs kring dövblindhet vid Audiologiskt forskningscentrum i Örebro. Många frågor och input från deltagarna vid föredraget kom upp kring det som jag forskar om, personer som har Usher syndrom och hur deras hälsa ser ut. Flera uttryckte också att de kände igen sig i den bild som presenterades. Det efterlystes också forskning kring de anhörigas situation och hur man bäst kan stötta den person som man lever med och som har dövblindhet. Efter lunch så träffade jag en grupp med ungdomar. Jag berättade kort om min forskning och sedan pratade vi en del om hur det är att växa upp i en familj där någon person har dövblindhet.

Dagen innan hade lägret haft besök av brandkåren som visat och berättat om sitt arbete. Tror inte att jag riktigt kan konkurrera i spänning i jämförelse med brandkåren, men det var för mig en givande dag med diskussioner och frågor som är viktiga att ta med i det fortsatta arbetet.

Innan vi styrde bilen hemåt igen hann vi med besök både på glassbåten i Åhus och ett litet dopp i havet. För övrigt sonens första vilket var mycket uppskattat.

Nästa inlägg kommer förhoppningsvis att ge en beskrivning av familjekonferensen kring Usher syndrom som genomfördes i Boston i somras. Mattias är det som har uppdraget att skriva ett referat.

Vid tangentbordet denna gång,

Moa

Skriv ut eller dela: Print this pageEmail this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn