Bilden visar en datorskärm med förstoring sett över axeln på en elev.

Motivation av elever att använda sina hjälpmedel

Jag förundras ibland över att en del elever med låg synskärpa väljer bort att använda sina hjälpmedel i allmänhet och anpassade datorer med förstoringsprogram i synnerhet. Dock kan jag idag se både ett mönster och möjliga åtgärder för att förebygga det.

Som alla andra

En vanlig anledning till att inte använda sin anpassade dator är att elever vill vara som alla andra. Om en elev med synnedsättning under de tidiga skolåren känt att hon tappat social kontakt med sina klasskamrater på grund av datoranvändningen, tror hon ofta att hon blir mer accepterad av klasskamraterna om hon inte använder sin dator med anpassning.

Under låg- och mellanstadiet påverkas de flesta elever mycket av vad de vuxna vill att de gör, men när högstadiet närmar sig märks mer av elevens egen vilja och dessutom ökar ofta elevernas vilja att vara som de jämnåriga och inte anpassa sig till vuxenvärldens önskemål.

Även om det ofta inte är förrän i högstadie-ålder som eleven aktivt väljer bort sina hjälpmedel, ligger grunden till detta normalt långt tidigare. En viktig del är att redan från förskolan se till att eleven med sina hjälpmedel blir en del i klassen. Att hela klassen får en glädje och nytta av hjälpmedlen är oerhört viktigt.

Kan sitta i resten av livet

Det är lite svårare att åstadkomma idag då datorer redan finns i de flesta klassrum, men både datorn och ett förstorande kamerasystem kan enkelt vara ett positivt pedagogiskt verktyg för personalen – om de får de rätta kunskaperna att utnyttja det.

Det är också ofta man hör både klasskamrater och personal klaga över hjälpmedlen, framför allt att talsyntesen uttalar saker fel och att överblicken försvinner när skärmen förstoras. Detta är naturligtvis framför allt ett problem för eleven med synnedsättning, men är något som går att lära sig hantera vilket är en förutsättning för att orka med fortsatta studier och arbete.

Om eleven istället får sin känsla av att det är besvärligt och dumt förstärkt, kan det tyvärr sitta i resten av livet.

Extra beröm

Om personalen runt eleven inte har fått en förståelse för vad funktionsnedsättningen innebär, blir det också naturligt att de berömmer och uppmuntrar det ”normala”. Att en elev som klarar en uppgift utan hjälpmedel får extra beröm, eftersom det känns enklare för omgivningen.

När eleven redan nästa lektion är för trött för att följa med, uppfattas hon som ointresserad, okoncentrerad eller lat.

När personalen väl fått en förståelse och kunskap om funktionsnedsättningen och fått lära sig att vara observant på trötthetssymtom och inlärningsförmåga under hela skoldagen, kan den också hjälpa eleven att utvecklas utifrån sina förutsättningar.

Utnyttja de resurser som finns

Jag vill därför uppmuntra dig som arbetar med elever med synnedsättning till att utnyttja de resurser som finns. Både Syncentralen och specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) kan komma ut till skolan och informera om hur det är att ha en synnedsättning och vilka pedagogiska konsekvenser det får.

Dessutom ordnar SPSM kurser för att skolans pedagogiska personal ska få lära sig mer om elevens synnedsättning och vilka konsekvenser den får för undervisningen.

Gå gärna in på SPSM:s hemsida och undersök vilka kurser som passar dig och din skola.

Tar onödigt mycket energi

Vi som arbetar med datoranpassningarna får ofta ifrågasättande, som: ”Kan man inte bara använda en ännu större skärm?” Svaret är alltid ergonomi! Att ha för liten text på skärmen utifrån synskärpan gör att man måste sitta för nära och anstränga ögonen för att kunna se.

Har eleven inte fått träna på tangentbordet behöver hon dessutom luta sig framåt och nedåt för att se tangenterna, och sedan upp igen för att se på skärmen vad det blev. Detta ger en riktigt dålig ergonomi och tar onödigt mycket energi till något som inte alls har med själva uppgiften att göra.

Tyvärr är problem med nacke och rygg mycket vanliga hos personer med synnedsättning, och de börjar oftast redan under skolåren.

Kunskap hos elevens omgivning

Vad kan man då göra åt att anpassade datorer inte används på rätt sätt? Nyckel är alltså kunskapen hos framför allt elevens omgivning. Både kunskap om funktionsnedsättningen som sådan, och kunskap om hjälpmedlens funktion och bakgrunden till valet av dessa.

Ni som gör utprovning av hjälpmedel – försök alltid att få med viktiga personer från skolan vid dessa. Förklara för speciallärare, rektor, klasslärare, föräldrar och eventuella assistenter varför eleven valt aktuell utrustning.

Förklara också att man inte kan ha överblick hela tiden om man har en låg synskärpa. Visa de funktioner som hjälper eleven att växla mellan att ha överblick och att se detaljer.

Långsiktigt mål

Vi behöver också sätta ett långsiktigt mål med utrustningen tillsammans med skolan, och det målet är att eleven på sikt själv ska kunna välja arbetssätt efter arbetsuppgift. Vi vet att man behöver ha en bra arbetsställning för att orka med studier i grundskola, gymnasium och eventuellt högskola eller universitet.

Klarar man inte det i skolan kommer man inte heller att orka med långa arbetspass framför bildskärmen då man börjat jobba.

Förutom att förklara för de vuxna tror jag vi kan göra mer för att motivera elever med synnedsättning att använda sina anpassade datorer. Det gäller att lyssna på elevens upplevelser och hitta lösningar på de problem eleven verkligen upplever i stunden – och att sedan krydda med någon funktion som de tycker är bra och rolig, men inte ens visste att de saknade.

Klasskamrater och personal bör få prova

Vi rådgivare på SPSM kan hjälpa till tillsammans med de som ansvarar för utprovning och anpassning. Det kan handla om att uppmuntra lärare att göra varierade arbetsuppgifter där eleven får känna att han eller hon har fördel av att använda förstoring och talsyntes.

Vi kan också visa för skolans personal att eleven behöver behärska sin anpassning och kunna variera arbetssätt för spara energi i vissa moment för att sedan vara extra noggrann i andra.

Det finns många sätt, men man ska aldrig underskatta en bra fingerad optik som både klasskamrater och personal bör få prova att använda bland annat vid den anpassade datorn. Ju tidigare denna självklara förståelse kan komma in, desto bättre är det.

Eftersom skolan förändras så mycket med åldern på eleverna, måste detta även upprepas på olika utmanande sätt under hela skoltiden. Det kan skapa bättre förståelse för att eleven behöver ha sin anpassade dator på nästan alla lektioner.

Thomas Ragnarsson