Utforskande och orientering

Att visa världen och dela omvärlden gör föräldrar tidigt i barnets liv och det sker spontant och naturligt i olika situationer. Livsrummet, det vill säga aktionsradien för en person med tidig dövblindhet, skiljer sig på många sätt från andra eftersom de två viktigaste sinnena, syn och hörsel, är nedsatta i olika grad. Det som sker utanför kroppen är oftast inte tillgängligt. Istället får känseln, det taktila sinnet, träda in och kompensera. Därför blir det helt nödvändigt att utveckla taktila strategier  för olika situationer och ändamål. Det gäller både för möjligheten att orientera och förflytta sig och för att kunna utforska miljön. Även lukt och smak är viktiga för att upptäcka omvärlden och utveckla begrepp för den. Här kan teknik vara ett stöd vilket exemplen nedan visar.

Möjlighet till dialog

Omvärlden kan bli mycket begränsad, till och med så begränsad att den inte sträcker sig längre än till en armlängds avstånd. Att tillsammans ta del av den ger viktigt innehåll att samtala kring. Att tillsammans med en trygg partner undersöka människor, saker, rum och miljöer vid upprepade tillfällen ger stöd för ”tänkandet” kring allt detta.

Det är dessa erfarenheter av omvärlden som sedan kan ligga till grund för vidare kommunikationsutveckling, förutsatt att barnet får möjlighet att dela detta med partners som har kunskaper om dess specifika behov och förutsättningar.

Massagestol

Exempel – provsittning av massagestol

Frida är en liten flicka med kvarvarande funktion av både syn och hörsel. Frida och hennes mamma besökte en möbelaffär där det fanns massor med stolar. En av dem var en massagestol och den var mycket större än alla andraBilledresultat for massagestol

Fridas mamma bar dottern på armen och satte sig med jämna mellanrum i olika stolar. Plötsligt började en av dem att vibrera.

Oj!, tyckte mamman. Eftersom det inte var meningen att sätta igång stolen reste hon sig och gick vidare.

Nu ville Frida inte längre bli buren utan gå själv. Hon började med att känna på och provsitta de närmaste stolarna, men fortsatte att backa mot stolarna de passerat. Hon stannade inte förrän hon var tillbaka vid den stora stolen, den som hade vibrerat, och visade mamma att hon ville upp i den igen. Mamman frågade expediten om det var okej att prova den på riktigt.

De har gjort många utflykter till möbelaffären efter detta.

Qr-kod som berättarhjälp

Återberättande för personer med syn- och hörselrester kan ske via kroppsrörelser (imitation av rörelse i aktiviteten) tal, tecken (taktila eller visuella) ritade bilder, filmer eller fotografier. Hjälpmedel kan vara dator, surfplatta eller en förstoringskamera.

Exempel – qr-kod styr surfplattan

John är intresserad av att utforska sin omgivning på olika lekfulla sätt. Vid ett tillfälle gick John och hans assistenter förbi ett träd med ett hål i som John blev intresserad av. John undersökte hålet med hjälp av både synen och känseln.

Johns lärare fördjupade sedan hans intresse för trädet genom att sätta upp QR-koder på trädet. En QR-kod är en lite mer avancerad variant av streckkod som kan hålla innehålla mer information. Informationen som den kodar för kan vara en ett visitkort eller en webblänk. Använder man befintligt innehåll på webben eller om man själv laddar upp exempelvis foto eller film på nätet kan man med enkla gratisprogram på nätet skapa en QR-kod som pekar på det innehållet. När man scannar koden med en surfplatta eller mobiltelefon så blir man direkt hänvisad till länkens innehåll.

John hade med sig Ipaden till trädet och provade att läsa av QR-koderna som innehöll bilder samt filmer från teckenlexikonet med exempel på vem som kunde bo i hålet.

Innehållet i Ipaden från QR-koderna låg sedan till grund för vidare kommunikation om hålet i trädet.

John och hans lärare och assistenter kunde alltså sedan ha ett gemensamt fokus på trädet med upplevelser kring hålet och QR-koderna, vilket i sin tur ledde till flera kvalitativa kommunikationstillfällen i undervisningen.

Trädet och hålet har även möjliggjort en utforskning, baserat på det taktila sinnet, vilket ytterligare har bidragit till kroppsliga intrycksfulla upplevelser för John.

 

Motsvarande återberättande för personer utan funktionell syn och hörsel är via rörelser, saker som signalerar aktivitet, taktila bilder, kartor och modeller av händelsen.