Dövblindtolkning

För att kunna leva ett aktivt liv och känna delaktighet i olika situationer behöver man kunna kommunicera med människor i sin omvärld. För att detta ska vara möjligt behöver personer med dövblindhet tillgång till dövblindtolkar.

I samband med att Hälso- och sjukvårdslagen trädde i kraft 1994, blev landstingen skyldiga att organisera, finansiera och tillhandahålla tolktjänst och idag finns det kostnadsfri tolkservice för det som kallas vardagstolkning i alla svenska landsting. Men landstingen har olika restriktioner och prioriteringar, vilket innebär att man inte alltid får tolk i de situationer man behöver. Det råder inte heller någon enhetlighet över landet och det gör tolkservicen ojämlik. I perioder råder det också brist på dövblindtolkar vilket begränsar möjligheterna att få tolk i de situationer man behöver det. Detta har uppmärksammats av regeringen och för närvarande pågår en översyn av tolktjänsten i Sverige.

Tolkens uppgift är att översätta det som sägs i båda riktningarna, det vill säga att möjliggöra samtalet. I dövblindtolkning handlar det också om att tolka och sätta ord på den visuella informationen i omgivningen som personen med dövblindhet inte kan uppfatta. Detta kallas syntolkning. Ofta tillkommer också ledsagning i tolksituationen. De tre komponenterna definierar tillsammans begreppet dövblindtolkning enligt Förbundet Sveriges Dövblinda (www.fsdb.org). Som nämnts ovan kan de kommunikativa strategierna vara mycket individuella  vilket innebär att dövblindtolkning kan omfatta olika metoder. Det kan handla om skrivtolkning med anpassad text, taltolkning på nära avstånd, teckenspråk men med anpassat avstånd och begränsat teckenfält, taktilt teckenspråk och användande av tekniska hjälpmedel i kombination med syntolkning och ledsagning.

Det förekommer också andra, ibland mycket individuella, metoder. En metod som de senaste åren har fått stor genomslagskraft i Norden och som knyter samman förlusten av de två sinnena syn och hörsel, är så kallad socialhaptisk kommunikation. Det är inte ovanligt att personer med dövblindhet använder sig av haptiska signaler i tolksituationen, vilket betyder att dövblindtolkningen får ytterligare en komponent att integrera till de tre befintliga komponenterna, språktolkning, syntolkning och ledsagning.

Läs också En liten GRÖN bok om dövblindtolkning

Skriv ut eller dela: Print this pageEmail this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn