Teckenspråk

En del personer med dövblindhet är primärt döva och har teckenspråk som sitt förstaspråk. Om synen inte räcker till används den taktila formen av teckenspråket.

Teckenspråket har, som alla andra språk, vuxit fram och utvecklats ur olika kulturer och förts vidare från generation till generation och är alltså inte internationellt. I likhet med andra språk finns det dialektala skillnader och teckenspråket utvecklas också hela tiden i takt med förändringar i samhället. Teckenspråket är ett gestuellt och visuellt språk som kommuniceras med händerna, kroppsrörelser, ansiktets mimik och blicken och uppfattas med synen (visuellt) eller känseln (taktilt), till skillnad från talspråk som förmedlas med rösten och uppfattas med hörseln (auditivt). Språket har en egen uppbyggnad med egna grammatiska regler, eget lexikon och eget alfabet och ordföljden skiljer sig från talad svenska. Teckenspråket tillägnar man sig genom kommunikation och samspel med omgivningen, alltså på samma sätt som man lär sig andra språk.

Hos Sveriges Dövas Riksförbund och på Stockholms universitet, Institutionen för lingvistik finns mycket mer information om teckenspråk. Vi rekommenderar också Svenskt Teckenspråkslexikon för att lära mer.