Orientering och förflyttning

Att vara självständig i orientering och förflyttning är för de flesta naturligt, självklart och ingenting vi tänker på. För personer med svår synnedsättning eller blindhet är det annorlunda. För personer med kombinerad syn- och hörselnedsättning/dövblindhet är det ännu mer komplicerat eftersom hörselintryck ofta används för att ersätta synintryck och tvärtom. Orientering och förflyttning är en av de åtgärder som gör det möjligt för människor med svår synnedsättning eller blindhet att åter bli självständiga aktörer.

Den vita käppen använder man för att ta sig fram på egen hand.  Käppen fungerar som ett skydd och som en hjälp i orienteringen.

Käppen som ett hjälpmedel har funnits sedan länge. Att personer med synnedsättning och blindhet  får problem med tillgänglighet finns omnämnt redan i Bibeln och den grekiska mytologin. Det finns också tidiga målningar som visar personer med blindhet med käpp. Den vita käppen blev så småningom en symbol för blindhet.

Det är angeläget att nämna ledsagningsteknik som är en färdighet som alla bör få lära sig. Det är också viktigt att personer med kombinerad syn- och hörselnedsättning/dövblindhet tar på sig rollen att bli utbildare eftersom man alltid möter människor utan kunskap om ledsagning. Man får då lära ut tekniken och tala om hur man önskar bli ledsagad.

Definition

Aktiviteten Orientering och förflyttning är en aktivitet där man

  1. dels använder käppen för att förstärka informationen från omgivningen, dels för att skydda kroppen från faror och hinder
  2. använder eventuella synrester om det finns men även andra sinnen, till exempel hörsel, känsel och lukt.

Syftet med orientering och förflyttningsträning är att personen ska kunna orientera och förflytta sig på ett säkert och tryggt sätt som också är så effektivt och så självständigt som möjligt.

Käpptekniken som används idag är den så kallade Hoover-tekniken. Den utvecklades i USA efter andra världskriget och har använts i Sverige sedan dess. Den vita käppen har ett starkt symbolvärde. De flesta personerna värjer sig inför att börja använda, och processen att ta till sig käppen kan vara långsam.

”den vita käppen är ett hjälpmedel med symbolvärde, ett hjälpmedel som ”pekar ut” att användaren är synskadad eller blind. Ofta ses den personen som tillhörande en grupp, gruppen synskadade, och bärare av det man anser typiskt för gruppen. Detta symbolvärde är användaren medveten om och kan ge personen en känsla av att ha blivit annorlunda. ”att börja använda käpp verkar primärt handla om vem man är och vem man har blivit, mer än att vara en praktisk färdighet som man håller på att lära sig.” (Berndtsson, 2001)

Den ”vita käppen” lever sin första tid hos ägaren i fickan eller i handväskan.  Så är det för de flesta och det är helt normalt.  Att börja använda käppen handlar om så mycket mer än själva käppen.  Det innebär i lika hög grad att börja bearbeta känslan av en förändrad identitet.

För att lära ut orientering och förflyttning med vit teknikkäpp krävs kunskap och erfarenhet. Idag sker träningen med hjälp av medarbetare på specialistverksamheter som Syncentraler (andra namn är Synenheter eller Synmottagning).

I Sverige antogs redan 2001 ett kvalitetsmål som säger att vi ska arbeta enligt en nationell standard för orientering och förflyttning. Den består av fyra delar.  Den innebär också att personer med svår synnedsättning eller blindhet behöver cirka a 90 timmars träning vilket är att betrakta som minimitid. För personer med kombinerad syn- och hörselnedsättning/dövblindhet är antalet timmar troligen högre. Träningen pågår ibland över lång tid och ofta under flera år.

Text: Ewa Nielsen, verksamhetschef Syncentralen, Habilitering och hjälpmedel, Region Örebro län

Skriv ut eller dela: Print this pageEmail this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn